Bara sju månader till julafton. Det hindrar inte att vi kan fira julafton redan nu, dvs julafton för oss som gillar att gissa vad som döljer sig. Julklapp och kyrkligt elände lika, alltså! Ni har kanske glömt den skrivelse som sändes till samtliga domkapitel i juni månad år 1997, stämplades in i Växjö den 19 juni, Dnr 97-0345-121. Jag, som inför totalitära förhållningssätt far illa, övervinner min olust och låter er läsa:
”Kvinnliga Prästers Riksförbund vill ge sitt stöd till Svenska kyrkans ordning med ett prästämbete öppet för kvinnor och män. [allt annat hade väl varit underligt? DS] Vi vill verka för en kyrka som lever upp till sina beslut och tillämpar dem i ord och handling. Kyrkomötet har beslutat att bara den ska vigas till präst som bejakar giltigheten i manliga och kvinnliga prästers ämbetshandlingar och sakramentsförvaltning. Som präst ska man vara lojal med Svenska kyrkans lära och ordning och trogen avlagda prästlöften. Den som inte kan efterleva detta måste ta konsekvenserna av sin ståndpunkt.
Vi uppmanar domkapitlet att i samband med behörighetsförklaring vid kyrkoherdetillsättningar med kraft framhålla följande:
# att för arbetsledande uppgifter, såsom distriktspräst, kyrkoherde, kontraktsprost och biskop, kräva att man i alla avseenden bejakar Svenska kyrkans ordning i ämbetsfrågan och till fullo erkänner giltigheten i manliga och kvinnliga prästers ämbetshandlingar och sakramentsförvaltning.
# att präster i Svenska kyrkan skall erkänna de av kyrkan valda biskoparna som andliga ledare och stiftschefer.
Likalydande brev har sänts till samtliga domkapitel.
Med vänlig hälsning
För Kvinnliga Prästers Riksförbund
Kerstin Billinger
ordförande”
Vad ger ni mig för detta? Blir den som valts av ”kyrkan” – i verkligheten av ett antal partipolitiker – därmed ”andlig ledare”. Det tror jag inte ett ögonblick. Jag litar inte ens på det av Sveriges riksdag i två omgångar och två kamrar fattade beslutet om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst (i ett statskyrkosystem) utan vidare är en korrekt tolkning av vad Gud menar med det av Herren inrättade prästämbetet. Ska jag ”till fullo” erkänna detta som – vad då? Lojal ska väl inte någon präst vara. Var Luther verkligen lojal? Eller Kristus? Eller Petrus, Johannes och Paulus? Martyrerna, Lucia till exempel? Hur tänktes det i riksförbundet? Inte särskilt djupsinnigt. Om alls! Men tänkande behövdes inte! Riksförbundet hade stakat ut vägen till framtiden. Jag är oss emellan inte ett dugg förvånad över att det går Svenska kyrkan illa. Är ni?
Riksförbundet bytte namn till Forum för prästvigda kvinnor och håller sig med en (1) lokalavdelning. En enda. Det bes förstås. Jag konsulterar forums hemsida: ”Vi ber för oss prästvigda kvinnor som varje dag verkar i en kyrka som bär på patriarkala strukturer och en historia i första hand skapad av män, med män och för män.” Så kan den be som inte tänker att Kyrkan är Kristi Kyrka och att Anden är resurs, inte heller håller sig med tänkande om Herrens Moder Maria. Jag vet med andra ord att jag inte tror som de. Jag finner detta bedjande i kristen mening vansinnigt. Det lilla problemet, utmaningen eller den lilla omständigheten att det vi ”har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig (aposteln Paulus), det skall ni göra. Då skall fridens Gud vara med er.” (Fil 4:9) Annars inte? Frågar ni mig, skulle jag utan att darra på manschetten säga, att det rådande eländet i Svenska kyrkan beror på en bristande lyhördhet för apostoliciteten. Hur tänker ni?
Anders Wejryd sa på sin tid att han inte kunde försvara att han hade mig som kontraktsprost. Försvara inför vilka? Inför Norra Möre kontrakt, som jag ansvarade för (men som aldrig tackat mig för mina 10 år som kpr, noteras…)? Nå, en uppsättning kontraktister tackade, ställde till med fest och så. Gällde saken Kvinnliga Prästers Riksförbund och var det detta riksförbund som lyckades skrämma Wejryd? I så fall måste han räknas bland de mer lättskrämda. Jag kan fördjupa mig i tematiken: Inte blev det bättre i kontraktet sedan jag sparkats. Wejryd körde valsen att fler fick komma till tals i kontraktet och på prostmötena. Kontraktet visste han inget om, men där höll vi oss med arbetsgrupper just för att mångas engagemang skulle tas till vara. Prostmötet? Där blev det tystare, så tyst att en ny kontraktsprost kommenterade saken. Han fick till svar att sedan jag sparkats var det få som ville ta till orda…
Jag driver konsekvent en enda tanke. Ämbetsreformen är inte välsignad. Kyrkan har inte Anden med sig för en sådan reform (Luther) eller Herrens fullmakt att genomföra den (JPII). I så fall måste en kyrkostruktur som växlar in på gnostikers och svärmandandars spår med nödvändighet få just den sorts problem som Svenska kyrkan drabbats av. Jag tänkte skriva ”brottas med”, men insåg att ingen brottas med den så kallade Verkligheten.
Det är lutheranerna i Costa Rica, en numeriskt mycket liten storhet (där fick jag till det!) och vänstift med Växjö stift som totat ihop den mässordning Lunds stift beslutat att Lunds östra stadsförsamling måste ta bort. Berodde detta på att kv*nn*pr*stm*tst*n*r* hälsades särskikt välkomna till denna inklusive mässa? Kyrkan är en inklusiv gemenskap med Jesus Kristus, heter det (och därför är vi noga med de befallningar Jesus genom anden gett sina apostlar (Apg1:2). Här ska jag misstänkas för att ha tänkt mer exklusivt inklusivt än vad som tänks öster om Lundagård.
I Torsdagsdepressionen utgåva på nätetfår vi veta att det polyamorösa är något att fira mässa om. Vi fattar att det just är Lunds östra stadsförsamling och Lotta Miller, herostratiskt ryktbar, som ställt till det hela. Domkapitlet ogillar. https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/forsamling-maste-ta-bort-halsning-till-polyamorosa Nå, de gamla salongsbolsjevikerna med anlag för det totalitära och skicklighet att utsätta de misshagliga för förakt – Lotta Miller körde detta med min oskuldsfulla dotter på en studentprästbegivenhet och höll på med en feministteologisk övning om hur rädda ”mössen från Kalmar” egentligen var och därtill kvinnofientliga… Om någon på allvar skulle koppla samman ”inklusiv” med företeelsen Lotta Miller bruste jag ut i gapskratt! Lotta Miller håller jag för att vara en heretiker. Det är min mening – och jag respekterar den! Vi borde rätt konsekvent definiera vilka heretikerna är. Det kan inte vara omöjligt. Då ska vi också minnas, att heretikerna från början varit troende. Det är först senare de ändrat riktning, bort från tron. Det sa inte jag. Det sa Origines: ”Omnes enim haeretici primo ad credulitatem veniant, et post haec ab itinere fidei et dogmatum veritate declinant.”
Eller skulle jag inte gapskratta? Jag såg partiledardebatten inför EU-valet. Jag är inte säker på att vi väljare ska låta oss hanteras av dessa halvfigurer till partiledare. Jag är värd, låt mig använda ordet, mer respekt! EU också. Valet likaså. När översåtarna höll på att trolla med truten så tänkte jag efter noga. Har jag egentligen fått veta vad den så kallade ”trollfabriken” åstadkommit, ni vet innehåll eller ”stund, ställe, styrka, slag, sysselsättning och sagesperson”? Egentligen inte. Alla vet vad som hänt och agerar utifrån denna sin vetskap när vi ingenting vet och uppenbarligen inte ska få veta heller. Hade jag haft en biskop på Östrabo hade jag kunnat be att få besked om vad jag nu bör göra. Han sitter väl och pimplar vin i Frankrike. Rent existentiellt och med lön som tickar in. Från det stackars journalistskrået kan jag väl inte få några egentliga besked?