Desperationen går inte att ta miste på. Siffrorna går ner och den klerikala förvirringen tilltar. De förvirrade har ett mål i sikte: Kyrkan måste bli relevant. ”Relevans” är nu inte ett absolut begrepp. Det kan betyda nästan vad som helst. Relevansen är medial, förstås. Den mäts i antal artiklar och inslag och skapar uppmärksamhet. Att uppmärksamheten också kan leda till ett stillsamt förakt för de kyrkliga är en omständighet, som aldrig slår dessa kyrkliga. De är nöjda med sina pigga idéer. Vi kan ta det från Torsdagsdepressionen där stiftsadjunktens idéer presenteras. https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/vill-locka-gotlanningar-till-kyrkan-genom-att-oppna-en-pub-i-den
Bimbi Ollberg vill förnya genom att nischa pastoratens kyrkor så att ”de riktar sig in på olika typer av verksamheter.
– Församlingarna gör ett fantastiskt arbete med att möta människor i kris, i högtid, i konfirmandgrupper, körverksamhet och barngrupper och mycket mer. Min tanke är att hitta nya sätt att använda kyrkorna. En kyrka skulle kunna vara för gudstjänst, en för musikverksamhet, en för barnverksamhet och en för kulturell verksamhet.
Pubkvällarna skulle kunna vara en del av den kulturella verksamheten, tänker han.”
För egen del misstänker jag att församlingarna alls inte gör ett fantastiskt arbete för att möta människor. Församlingarna konsumerar vad arbetslagen åstadkommer och skulle det inträffa en tragisk olycka lever arbetslagen upp, plockar fram ljus och organiserar ljuständning. Att kunna tända ljus är väl inte så fantastiskt? Men nu när folket inte träder upp till Herrens hus ska det alltså hittas nya sätt att använda husen på:
”Med en pubkväll hoppas Bimbi Ollberg att kyrkan kan nå en ny grupp människor.
– Tittar vi på vilka som i dag besöker kyrkan är det ett begränsat antal av våra medlemmar, gudstjänstdeltagandet är ganska lågt, andra verksamheter är väldigt populära. Men det finns en stor kategori människor som vi aldrig når. De som har valt att lämna kyrkan men som ändå skulle kunna ha ett behov av att ha ett samtal om tro och liv och frågor som de kanske i dag inte hittar någon plats för. Att erbjuda ett samtal över ett glas öl eller vin skulle kunna vara ett sätt att göra tröskeln lägre för en del.”
Nog är det nys att ”andra verksamheter är väldigt populära” även om begreppet ”väldigt” är svårdefinierat i sammanhanget. Krisen är nog den, att en folkkyrka är en familjekyrka och nu kommer inte familjer längre. ”Unga sjunga med de gamla sig församla” är inte beskrivning av ett nutida sakförhållande – om det någonsin varit det. Det riktigt intressanta är dock skiftet från en kyrka med budskap, kallat evangelium, till en samtalserbjudande (pratsjuk) kyrkostruktur, som behöver stimulantia för att hålla samtalet flytande. I vanliga fall kaffe…
”Hittills har reaktionerna på hans förslag varit positiva.
– Jag har till och med fått första bordsbokningen. Den dagen vi startar så är det nya människor som i vanliga fall inte går i kyrkan som har sagt att de gärna vill komma och diskutera tro och liv.
Hur tror du detta skulle påverka antalet medlemmar?
Jag är inte säker på att det kommer påverka medlemmar på kort sikt överhuvudtaget. Men det som händer är att kyrkan skulle upplevas som relevant av fler människor, sedan om de blir medlemmar eller inte, det är inte den första viktiga frågan. Det viktiga är att kyrkan upplevs som relevant.”
Där dök ordet ”relevant” upp, två gånger om dessutom. Jesus samlade de 12, talade och sade: ”Gån ut i hela världen och visen eder relevanta” (Mt 29:34) ”Nischen in kyrkolivet med olika typer av verksamhet”, la han till. Vi kan ta oss tillbaka till stiftsadjunkten Bimbi:
”Att kyrkorna nischar in sig på olika typer av verksamhet tror han också skulle fylla dem med liv på vardagar när de annars ofta står tomma.
Det är svårt att ha annan typ av verksamhet i en medeltida kyrka men vi har ett antal kyrkor där det skulle kunna funka. Det kan lika gärna vara i ett församlingshem men jag tror det är en vinst att få ner tröskeln till kyrkobyggnaden, säger Bimbi Ollberg.”
Den tidigare metodistpastorn Bimbi Ollberg har kanske inte ett väl utvecklat sinne för vad ett kyrkorum egentligen är och är till för, tänker jag. Det kan bero på att jag är en rigid typ som inte utan vidare köper de icke-svenskkyrkligas lösningar på Svenska kyrkans problem. Varför ska de överge sin församlingsgemenskap? Det hade aposteln ogillat. Och när de övergivit den kommer de med sin frikyrkliga barlast till Svenska kyrkan och blir hialösa när de tror att det finns massor med pengar för att deras pigga idéer ska kunna förverkligas där. Bättre betalt får de också.
Men har inte jag krog-predikat utan att skämmas för det? Det blev en bok – Krogpostillan – också. Jag tror att det är skillnad på att predika på krogen och att dricka pilsner i kyrkorummet och än mer skillnad på att ha en predikan att stampa av i för samtal vid borden. Jag fick en del sagt, välsignade folket, men bedrev därefter inte studiecirkelverksamhet. Folk fick prata utan prästerlig tillsyn och kanske få en aning om att det som sägs i kyrkorummet inte är helt värdelöst. Som den gamla diakonissan anförtrodde mig: ”Krogdörren är lättare att gå in genom än kyrkdörren. Men det kommer sådana som varit på krogpredikan till kyrkan på söndagen.” Hennes allvarliga fråga var hur väl den trogna församlingen blev miljö för de nytillkomna.
Min allvarliga fråga handlar om Svenska kyrkans själavinnarsinne. Vad är det för kyrkosystem som byggts upp för att vi ska bli saliga? Jag läser Torsdagsdepressionen för att förstå. Ser jag inte då en osund koncentration på viktigpettrar – diakoner och präster lika? Och vad är ”liturgisk diakoni”? Något finare än diakoni som är både Guds tjänst och gudstjänst? https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/vi-far-konkret-bara-fram-den-nod-vi-mott-till-altaret
