Ett antal ex av boken Kvinnor i biskopsämbetet har hittats, meddelar Yngve Kalin, som städat under sängen eller något i den stilen. Du får boken hem till din postlåda på följande sätt: Skicka ett SMS till 070-6259797 och ange ditt namn och din adress och swisha sen 100 kr till 123 181 84 75 så kommer boken prompt per post.
Att JMB är en fest som kan flyttas står klart. Saken gäller huruvida Tranedagen egentligen kan flyttas. Flyttar inte tranor som de vill utan att kolla almanacka eller kyrkoår? Men diskussion har uppstått och vad 1686 års kyrkolag stadgar, kap. 14, § 5, har pepåkats av Biskopen:
”Om Marie bebådelsedag infaller i dymmelveckan, skall han sättas på palmlördagen.”Biskopen själv pepåkade med nöje att dagen är ”han”. Jag kan lägga till att Maria är ”hon”. Jämställt så det förslår alltså. ”Ty dagen han är dock aldrig så lång, att icke dess afton skall stunda.” /sv ps 424:7 i 1937 års psalmbok. Olov Hartman avkönade detta. (sv ps 175:7). ”är ändå inte så lång…” Nu fick ni något att bita i. Igen!
Redaktören själv intervjuade Gunnar Weman i tidskriften SPT. Weman förstod inte varför Bertil Werkström och Johannes Paulus II funnit varandra. Weman uppfattade inte att Bertil klickade så väl ihop med andra kyrkoledare. Förklaringen är enkel. JPII kunde uppfatta vad som var äkta och visste att högt upp i det kyrkliga har mången tagit sig genom att spela dolskt eller dunkelt. Inte Bertil Werkström. Han hade ingen annan syn på ämbetet än en som han stod för och alltid stått för. Som de flesta prästerna i Svenska kyrkan. De hade tagit saken för given och lärt sig att inte skåda given präst i mun. Utan reservationer trodde Bertil ämbetsreformen. Han hade en sådan ämbetsteologi, enligt min mening svag, men på sitt sätt hederlig. Fel i sak men utan förställning. Bertils själasörjarsinne kunde nog se kyrkoledare som inte var så mycket att lita till. Bertil liksom JPII! Alltså kunde de äta frukost ihop i påvens egen lägenhet. Det är vi inte många som har gjort. Inför andra kyrkoledare var Bertil mer besvärad. Han såg och insåg. ”Ingen som blir biskop är helt hederlig”, sa en gång Gunnar Adler Carlsson. Bertil var hederlig och JPII ett helgon. Jag tycker de tu, gemensamt frukosterande i påvens privatbostad, alls inte är obegripliga.
Där jag bor kan en sådan som jag bara fira ofullständig påsk. Lite här och lite där – men själva dramat? Ånä. Här gestaltas inte påsken. Här finns ingen möjlighet för en sådan som jag att dra en linje från Palmsöndag till Annandag Påsk. Jag klagar inte. Jag säger bara som det är. Då fattar också en idiot att detta är mitt fel. Jag håller inte till godo. Så klarar sig alltid systemen undan kritik. Rätteligen skulle alla säga att det ter sig allvarligt om en gammal präst inte längre känner sig hemma eller är trygg i Svenska kyrkans lokala gudstjänstliv. Och trygg – saken gäller mer än en känsla. Det gäller i all rimlighets namn att vara trogen gjorda insikter – eller vad menar ni annars en kyrkokristens hållning ska vara?
Jag få ägna mig åt minnen av påskar som var. Och läsa lite. Samt fundera över mina ”föga kristliga omdömen”, för så skulle tveklöst Dick Harrison beteckna dem. Jag menar eftersom han gav ärkebiskop Anton Niklas Sundberg detta omdöme då ärkebiskopen bekänt att ”näst gudlighet och sedlighet finns inget värre än små snapsglas”. Men om detta är ärkebiskopens ärliga mening – på vilket sätt skulle den då vara föga kristlig? Till skillnad från Sundberg framstår professor Harrison som lätt pissträngd. https://www.svd.se/a/Q7nKJJ/dick-harrison-alla-biskopar-inte-guds-basta-barn Att Thomas Petersson får illustrera temat att alla biskopar inte är Guds bästa barn illustrerar kanske mest en oreflekterad syn på synden? Jag håller öppet att detta omdöme kan gälla både Petersson och Harrison. I sak håller jag mig till prosten Pehr Edwall: ”Kyrkans största problem har alltid varit dess biskopar”.
Att Josefin de Gregorio förtjänstfullt jagar DN-mannen Johan Croneman roar. Mig i alla fall. Påståelighetsateismen i sig är inte rolig, men jakten på de påståeliga gudlösa innehåller, som all jakt, sina spänningsmoment. https://www.svd.se/a/5BAo61/dn-s-johan-croneman-rasar-over-svt-s-gudstjanster-ar-en-typisk-ateistboomer
För egen del imponeras jag inte av gymnasiala ateister, har aldrig gjort. ”Glyttiga” är de och ”glyttig” är ordet. Man skulle kunna säga att jag är glytten-intolerant. Så står jag också inställd i den stora Traditionen, den där tron skaffade sig vet(en)skap och lärde oss tänka lite mer omfattande. Universellt liksom. Som i universitet. Josefin inte bara skär upp Croneman som bacon. Hon paketerar också, snyggt och prydligt. Det hade en normalsvenskkyrklig biskop aldrig vågat göra, inte kunnat ens en gång.
Motståndshållningen? Fromma böcker. Jag frågade min BLK, Bibelläsningskompis, om vi nu skulle ta oss an Hebréerbrevet. I påsktid har det annars varit de apostoliska breven, 1 Petr och så vidare. Men i dessa tider med allt vad som händer kanske Hebreerbrevet inte är att förakta just som påskläsning? Så mycket uppståndelse som möjligt är hållningen, som ni vet. Vi läste Jeremia och Klagovisorna och skrattade – inte åt läsningarna, men åt dem som klagar över att det är så mycket våld i Gamla testamentet. Tittar inte folk på tv längre, ser de inte Världen? In i vår tid talar profeterna.
När det kommer till bedjande blir jag bara alltmer förbryllad. Hur ber jag i en krigstid? För eller emot Ukraina? Jo, men hur blir det då med döda ryska soldater? Och Israel/Hamas? Ska jag till det gudomliga majestätet föra fram mina enkla synpunkter på komplicerade politiska problem och alla militära sammanhang? Tror inte att jag behöver besvära om just detta. Jag odlar då alltmer bestämt min augustinska/evangeliska identitet och ber för fred genom att be Herrens bön. Tre gånger per dag har jag lärt mig. Mitt på dagen särskilt för freden. Pröva vilka bönepunkter som handlar om den!
Ni som kan fira en fullständig påsk, ta vara på möjligheten, snåla inte, satsa. Det kan i tidens längd bli mycket fattigare för er också. Minns mina ord: mycket fattigare! Men en tysk som heter Bach har spelat in några CD-skivor jag passionerad med evangeliet i hand kan lyssna till .
Stilla er nu. Nästa slända lyfter 1 april. Till dess kan ni fördjupa er i Anders Brogrens upplysningsverksamhet: http://brogren.nu/artiklar/Datum_korset.htm?fbclid=IwAR0T5nlg_UQwFPOOvyYgev2gnj_PXtZ2kvUit-1EPsQfOQ_ws5hKM2x3fWA
