Borde inte en förnuftig diskussion följa på Jimmie Åkessons tal på SD:s landsdagar? Om talet retade upp Erdogan och betyder att NATO-inträdet försenas, kan det förstås bekymra. Men håller vi inte yttrandefriheten högre än att Erdogan inte ska bli missnöjd? Och om han och många andra blir missnöjda med att Åkesson ska stänga eller riva moskéer – vad sa han egentligen? ”På sikt behöver vi börja konfiskera och riva moskébyggnader där det sprids antidemokratisk, antisvensk, homofob eller antisemitisk propaganda eller allmän desinformation om det svenska samhället.” Han har ställt till det, det är ställt utom allt tvivel. Men huvudsaken att diskutera är förstås det antidemokratiska, antisvenska, homofoba, antisemitiska och desinformationen i största allmänhet. Kanske skulle det sekulära svenska också må väl av en diskussion om vart islam syftar. Och Svenska kyrkan skulle sannolikt behöva fundera över sin missionsteologi för att kristna muslimer i Sverige, ett historiskt säkert sätt att integrera i detta land. Ni minns det där ”gå ut i hela världen”. Det är bekvämare numera än när missionärer skulle skickas långt bort med ångbåt för nu finns hela världen här, i ett land där folkkyrkans tentakler når överallt.
’
Nu tog jag i. Det har blivit glesare med den kyrkliga närvaron. Nu är nätet kapat så jag kan för ögonblicket inte se utbudet av gudstjänster till för mig under december. Jag såg så mycket att jag inte kunde få en exakt förklaring till hur hackandet av Svenska kyrkan gått till. Det räckte för att irritera mig. ”Exakt” är exakt den formulering man använder för att inte förklara något över huvud taget. Jag har varit mycket nöjd med en oprecis men dock förklaring till vad som hänt, vem som misstänka ha gjort något och vad som kan tänkas vara avsikten. Var avsikten att förhindra Guds väldiga gärningar? Nå, jag kanske ska nöja mig med konstaterandet att det sannerligen inte är mycket som går Svenska kyrkans väg numera. Det blir nog så när fromhetsövningar på nationell nivå innehåller innehållslösa böner, fromma ord staplade på varandra – utan att Jesus ska kallas in i sammanhanget.
Jag behöver förstås inte vara missnöjd. Det blev inte så illa som jag sagt och skrivit. Det blev värre. Naturligtvis läser jag (med start sommaren 1962) MVT, Motala Vadstena Tidningar. Den 20 november fick jag veta att pastoratet renoverat delar av Stefanskolan i Borensberg. Kyrkoherde Ilona Degermark (med glasögon i storlek som tv-skärmarna från Luxor på1960-talet) hoppas, att ortsborna ska komma med tips på vad vi kan göra här ”för att nå ut till ännu fler i vårt närområde.” Läxläsning och bioljud finns och lokalen kan alla få boka utom de som har en sådan verksamhet som ”strider mot kyrkans ideologi och värderingar gällande människosyn och barnkonventionen”. Naturligtvis måste kyrkoherden markera att ”man behöver inte ha en kyrklig tro för att vistas här” och detta underlättas av att lokalerna inte är sammankopplade med kyrkorummet. Mantrat kan vi. Sådant ”underlättar för människor, oavsett trostillhörighet, att ta sig över tröskeln.” Det kan inte hjälpas, men jag tänker nu på hur Häljarps pastorat köpte prästgården på Ven, renoverade och sedan fick sälja med rejäl förlust. Rejäl och rejäl. 20 miljoner blev 10 när prästgården skulle säljas. Blev det någon försäljning? Emils pappa skulle sagt ”vanvettsaffär” om både det ena och det andra.
Bättre kanske, tröst för ett tigerhjärta, att det sätts sprätt på kyrklig yttre egendom. Värre är det när Kyrkans sanna skatt slumpas bort, förskingras, växlas ner i småmynt Kyrkoherde Hillevi Uddenfeldt i Maria Magdalenas församling, Stockholm, kan man lita på. När kyrkvärden läst Upp 2:81-11 stegras kyrkoherdens puls och hon vill snabbt upp i predikstolen ”för att tillföra en historisk kontext och en djupare förståelse för sammanhanget där texterna troligen har formulerats.” Texter? Troligen? Ja, då blir det väl litterärkritik som passar bäst. Men kyrkoherden tycks skräckslagen efter läsningen: ”Tänk om någon hinner resa sig och gå? Tänk om skadan redan är skedd?” Kyrkoherden har ”betrotts med förtroendet att lägga ut texten”. Hon deklarerar: ”att göra min fördjupning i Bibeln och min teologiska resa till et verktyg för andra”. Producent-konsument-tänket alltså.
Kyrkoherden har en teologie kandidat-examen, en sådan som borgar för att hon vet att kunna tillföra oss andra kunskaper. Hennes uppväxt i ett sekulärt hem utan en biblisk berättartradition men genom skolavslutningar i kyrkan, populärkultur ”men kanske allra mest genom den egna bönen och aningen att Gud tar emot mig, Gud som är kärlek och nåd” blev det alltså en kyrkoherde i Stockholm. Hon identifierar ”irrläror” som ”olika ingångar och perspektiv”.
Nu vet ni att jag inte faller i farstun för det fromsinta. Jag anar i ordsvallet något som mest tycks dumt – sett mot bakgrund (perspektiv!) av Kyrkans intellektuella liv. ”Vi tror på Gud, inte på Bibeln” heter det trosvisst. Jag går inte på det. Vi tror på Gud, inte på Guds Ord? – verkar det vara vettigt tal eller bara tankeslapp populism? Frågar åt en kompis.
Att de första kristna gärna hänvisade till Gamla testamentet eftersom löften fanns där och de visste att de givna löften uppfyllts med Kristus är kanske inte så mycket att bråka om. Tanken att de kristna skulle kunna vara antisemiter är helt enkelt bara dum. Om kyrkoherden fick mag-och tarmbesvär när hon hörde att Johannes pekar ut några i Sardes som ”Satans synagoga” är det kanske inte upp i predikstolen hon skulle skynda sig?
När Ordet hanteras inte som text utan som ett levande ord, Guds Ord, bär just detta Ord frälsning till oss. Gud skapar genom Ordet som hörs i en alldeles vanlig gudstjänstfirande församling. Men kyrkoherden är utbildad. Hon förklarar att vi inte tror på Bibeln utan på Gud. ”Vårt främsta trovärdighetsproblem torde ligga i om vi inte kan bottna i vår tro, i vår samtid, i vår verklighet och i vår tradition på ett välreflekterat och nyanserat sätt.” Det var fint skrivet. Jag tror emellertid inte denna analys vara riktig. Den är oandlig i all sin pratsamhet och pratsam i all sin oandlighet. Ni kan ni inte öppna men i alla fall: https://www.dagen.se/debatt/2023/11/16/vi-tror-pa-gud-inte-pa-bibeln/
”Svenskar är ett av världens mest utbildade folk”, fick jag veta av SvD:s Björn Werner. Det tror jag inte. Jag ser för lite resultat. Utbildning som inte leder till bildning är inbillning. Minns mina ord. Vi ska hållas dumma. Detta är en konsekvens av sekulariseringen, allt blir för litet, futtigt och trångt. Och trist förutsägbart! Visdomen och därmed vidsyntheten som den möter en bibelläsare och gudstjänstfirare är inte var mans, om man säger så. En majoritet i landet förstår inte trons ärende och kan därför inte samtala med muslimer, men inte heller förstå sina sedan länge döda anförvanter. Deras, de dödas, värld var nämligen så mycket större och deras sällskap inte bara familjen Wahlgren/Ingrosso på längden och tvären. De var inte heller offer för s k influencers, deras influerare var en präst i predikstolen, som de förresten mötte i vardagen och kunde anförtro sina livs bekymmer åt.
Nu måste ni nog piggas upp med en bekännelse: jag mindes fel! Menachem Begin tillhörde inte Sternligan utan Irgun. Han sprängde Hotel King David (engelsmännens högkvarter) 1946. Däremot tillhörde Yitzhak Shamir Sternligan och var involverad i mordet på Folke Bernadotte. Så bra att jag inte är ofelbar och så bra att jag hålls med vänner som kan rätta. Nu vet ni.
Denna måndag fortsätter kanske driftstörningarna för Svenska kyrkan. Vi får hoppas på det bästa.