”Svenska kyrkan har inte blivit woke. Vi har alltid varit woke.
Woke ingår i kyrkans DNA. Jesus har lärt oss att se och motverka strukturella orättvisor mellan människor.”
Klart besked på Svenska kyrkans twitterkonto. Men en numera normaliserad stupiditetsgrad för definitioner av woke innehållsligt lämnas inte. Inga källhänvisningar heller. Var lärde Jesus oss att se och motverka strukturella orättvisor mellan människor? En uppsättning citat från Jesus som besannar utsagan vore inte så dumt att få. Eller dumt. Jag kan som vanligt inte riktigt bestämma mig och inte heller bestämma mig för hur mitt rika känsloliv ska klassificeras. Är det förakt för dumhet jag känner? Eller bara främlingskap inför det kristliga?
Woke ska hanteras inte som en fråga om innehåll utan som en mentalitet, tror jag. Woke är beteckningen för de väckta. Väckelser fungerar så här självbekräftande. Och woke definierar sin egen godhet. Det finns folk som tänker att woke är progressivt, lite vänsteranstruket och så. Det gör inte jag. I det kristliga har jag mött en politisk vänster som var oigenkännlig. Det har inte gått att diskutera mervärde eller kapitalismens högsta stadium eftersom denna vänster ingenting läst. Inte Marx. Inte Engels. Inte Lasalle. Inte ens Lenin eller kamrat Stalin. Tro mig, inte ens Ulbricht eller Honecker. Skulle jag komma dragande med namn som Rosa Luxemburg, Emma Goldstein eller vänsterjournalister som John Reed och Egon Erwin Kisch skulle jag mötas av sömniga och tomma blickar, alls ingen väckelseuppsyn. Inte ens namnet John Aleksander Karlsson, som det stod i Titos svenska pass, skulle vara bekant. Men vänster är dom! Jan Myrdals namn är kanske bekant, men pilgrimsfärden till Myrdalbiblioteket hade de inte gjort. Har de ens pejl på antikommunisterna som den ungerske kardinalen Mindszenty? Vet de något om Slanskyprocessen?
Sådant spelar mindre roll. De som är woke är vänster på ett högre sätt; nöjda, höjda över tiden och i friden – den de själva konstruerat sig – behövs ingen boklig kunskap, men inte heller ifrågasättande. Jag mötte för många år sedan en som var ”Vänstern i Svenska kyrkan-människa”. Jag frågade lite intresserat om vår frändskap, gemensamma böcker och kamrater, men där var inget. Hade jag inte förstått det själv, fick jag av någon slags konferensledning besked att ”Vänstern” var vänster på annat sätt. Den gamla vänsterns diskussionsiver var ersatt av en woke som var vänster mest i känslolivet.
Det är väl här som woke blir som mest skrämmande. Det känslostyrda är ett osäkrat vapen i händerna på någon skjutglad, som mest av allt vill få korn på kättare. I denna mening finns det en kristlighet som alltid varit woke – men denna kristlighet är inte kyrkokristendom. Väckelsekristendomens traktan är förstås att dra upp gränserna mellan de rättrogna och oss andra. Syftet är att marginalisera de oliktänkande för att eliminera dem. Det ska ske utan att den kyrkliga slogan som levererats – ”Rum för alla” – ska framstå som fagert men bedrägligt tal.
Jag läste att oavsett vilken inställning jag har till Gud är jag välkommen att dela min glädje och sorg, mina visioner och min ovisshet för ”i Svenska kyrka finns rum och sammanhang där du får ställa dina frågor och föreslå svar.” Detta skrevs när Svenska kyrkan hade 6.4 miljoner medlemmar (nu drygt 5.5) Jag läser broschyren (24 sidor) Rum för alla, artikeln med beställningsnummer SK 14084. För alla – men en miljon färre. Lite svärtad humor! I broschyren får jag veta att ”dopet är en gåva som inte kräver någon motprestation och påminner oss om att vi är sedda och älskade av Gud.”. Borta är tanken på dopet som den nya födelsens bad, så mycket fattar jag. Självförståelsen är verkligen grandios och självfallet helt frikopplad från historia och sammanhang. ”Som reformatorisk kyrka vill vi både bevara ett ursprung och finna nya former. Det finns rörelse inbyggd i vår identitet.” (broschyren s 4), Martin Luther hade inte köpt denna reformatoriska förståelse. Hans hållning var att med bibel och kyrkofäder stå missbruken emot, dvs på nytt [re] finna kyrkans givna form. Re-formation. Simsalabim! Det gör reformationstiden till en tid av andlig förnyelse. Kyrkans egentliga DNA är DHA, den Helige Ande.
Vad med de strukturella orättvisorna? De införs med de ädlaste avsikter i Svenska kyrkans Kyrkoordning. Sekter fungerar så. Det är odiskutabelt både som form och innehåll, för woke-ädlingar är det inte diskussionen som är livsform utan proklamationen. Det beror inte på att detta blir enklast. Det är det enda tänkbara, de finns inget att diskutera och invändningarna klassificeras som ”icke-frågor”. Vi som läser Ordspråksboken kan förstå själva dåraktigheten i woke-hållningen.
Nu går jag i kyrkan. Jag hör dem läsa ”text” och ryser. Rimligtvis ska jag få höra läsningar från Gamla Testamentet (som alltså är roten till Nya Testamentet), episteln och evangeliet, som båda händer på nytt med mig i läsningen – för nu talar Paulus eller Johannes frisch vom Fass, direkt ur kruset, med mig. Jag kan rysa inför förbönen, som är biblisk bara i den meningen att den är lång (Mt 6:8) och detaljrik. ”Gud” som det bes till får oftast en sakupplysning om var vi befinner oss, X kyrka, och allt ska inkluderas i bönen. På Biltema finns en mojäng där man kan ge en kundreaktion på sitt genomförda köp. Rött, gult eller grönt och knappar att välja mellan. Skulle man kunna sätta in en sådan mojäng i kyrkan några söndagar för att få veta hur nöjda besökarna är? Själavårdsmässigt vore detta god vård om församlingen. Har jag anonymt fått trycka på en missnöjesknapp behöver missnöjet inte fräta på min själ. Tänker jag. Och står det då klart att jag är en gammal sur gubbjäkel (det heter så) medan församlingen är from och fin, kanske jag kan förstå, att där platsar jag inte. Sedan får de säg vad de vill. ”Öppen kyrka för alla utom för er” är ju en kyrkopolitiskt accepterad grundhållning i Svenska kyrkan och detta är för somliga av oss en tyst kunskap. Det bara är så i icke-frågornas kyrkostruktur. Makthavarna har bestämt och talat.
Som lök på laxen kom Chris Forsnes analys av hur prästerna blockerar woke-väckelsen. Kyrkobyggnaderna skulle vara meditationsrum, avkopplingslokaler från vardagens konflikter och stress. Korteligen: ”Detta borde vara kyrkorummets uppgift. ”Men ett prästerskap helt i otakt med tiden betraktar det som sitt.” Chris Forsne har inte bara bott i Paris, hon har legat i Paris. Salig Hägg talade om dessa som lekt rommen av sig och sedan vill att Kyrkan ska stå redo och torka dem med varma servetter. Just detta talade salig Hägg och jag om. I Paris!!
https://chrisforsne.substack.com/p/kyrkorna-vore-fulla-om-inte-prasterna?utm_campaign=email-half-post&r=1plv6x&utm_source=substack&utm_medium=email
Vi stannar inte i Paris utan tar oss i dag till Byxelkrok och debatten om Ukraina, NATO mm mm mellan översten Rutger Simonsson och fd kyrkoherden Stefan Risenfors, som är inhopparpräst här. Ulf Wickbom modererar. Överstarna Salander och Olofsson har jag försökt animera att komma. Majoren Barkevall kommer förstås. Majoren lånade mig ett värdefullt häfte om den svenska signalspaningen, På särskilt uppdrag under kalla kriget. Nu kan vi få veta vad förr bara några visste. Svenska flygvapnet hade sofistikerad kamerautrustning utlånad från USA och flög obeväpnat S29 (Tunnan) över Östtyskland, Polen och Sovjetunionen för att fotografera sovjetiska baser och förse USA (NATO) med bilder. Det var inflygningar på skrämmande låg höjd (20 eller absolut lägsta 10 meter över Östersjöns vågor) med skrämmande höga hastigheter, strax över 1000 km/h. Allt gick inte alltid väl.
Ryssar, polacker och östtyskar visste vad som pågick. De som inte skulle få veta hur det egentligen förhöll sig var svenska folket. Flygarna hörde hemma på F11 i Nyköping, men de flygningar som här beskrivs utgick från F17, Ronneby. Nog visste några av oss. Bilderna från dessa spaningsuppdrag hade visats på våra utbildningar också. Men då var allt hemligt. Nu läser jag alltså. Fel hade vi inte, vi som förstått vad som pågick även om det talades dunkelt. Man är väl inte känslostyrt woke heller utan klarsynt och kvicktänkt samt beläst och med visa vänner försedd. Därtill pigg, käck och munter. Detta senaste kan ses som ett handikapp.