”Så blev människan en levande varelse”, har jag läst. Och nu? Så blev människan en lekande varelse i meningen åskådare av det massmediala lekandet i Bilderburken med Babben, Erik, Robinson med flera med flera med flera. Också det politiska livet har, utan ens en antydan till ironi, blivit ”det politiska spelet”. Vårt samhälle har beskrivits som ”det infantila samhället” och jag vågar inte påstå att beskrivningen är gripen ur luften. Vi styrs av sådant som är oss ovärdigt som människor. Detta spektakel tar vår värdighet som människor ifrån oss. Sug på den! Vi hanteras som fänad, som konsumenter och som lallande idioter. Frågor på det?
Till den mänskliga värdigheten hör att bli tagen på allvar. Jag vill inte bli utsatt för förenklingar, komplicerade sammanhang ska få vara just komplicerade och perspektiven flerfaldiga, inte enfaldiga. Det återkommande mantrat i radio/tv ”helt enkelt” borde bannlysas. Ingenting är så enkelt som ”helt enkelt” och i all enkelhet tror jag begreppet är en pleonasm, överflödigt helt enkelt.
Vi som folk borde förstås medietränas: vilka knep och knåp gäller för nyhetsförmedling? Hur är själva förförelse- och bedrägeritekniken konstruerad? Vilka viktiga nyheter måste saklöst förbigås eftersom någon ny person vid en skogsbrand, en översvämning eller en jordbävning ska säga sig aldrig ha varit med om något liknande – som för den delen enligt nyhetsförmedlaren är en händelse som inte inträffat på 70 eller 100 år. De kan alltså inte ha varit med om fenomenet tidigare och bilder från jordbävningar och översvämningar har vi sett tidigare utan att bli så mycket klokare av det. Om flottmanövern i Svarta Havet, där USA och Rumänien (NATO?) samövar, vet jag inte att jag läst så mycket. Men ger inte en övning av detta slag något som påminner oss om militärmanövern och skotten i Sarajevo år 1914?
Hur kommer vi på vilken underliggande agenda som styr nyhetsförmedlingen och ska styra oss och våra förnimmelser? Desinformationsträning bestås sådana som kan förväntas bli intervjuade. Företagsledare och politiker lika – men också styrelseledamöter och tjänstemän. Poängen med denna träning i att tala lämpligt och dunkelt, dvs undvika frågor som skulle ställa till det, för att jag –konsumenten – i egentlig mening ska hållas oinformerad utan att fatta hur vilseledd/lurad jag blir. Jag säger bara ett: kommunikatörer! Jo, jag återkommer till ännu ett: Jag ska betala för hela denna cirkus, där kommunikatörerna lägger verkligheten till rätta för att skapa lämpliga nyhetsvinklar (i medier jag betalar för) som jag sedan ska bestås.”Krigets första offer är sanningen.” Är vi där nu? Och är det kriget om människan vi nu som alltid bevittnar?
Jag funderar över det nuvarande säkerhetsläget som noga taget och helt enkelt är ett osäkerhetsläge. Kina och Taiwan, Sydkinesiska sjön, Indien och Pakistan, Ryssland och Ukraina, NATO-frågan, de uppenbara bristerna i det svenska försvaret, de lika uppenbara bristerna i nyhetsfömedlingen från Europa (om vi jämför med den ambitiösa nyhetsbevakningen av USA!) och klimatnödläget förstås. Där vet vi ju att det finns antagna riktlinjer för vilka nyheter och perspektiv som ska få nå oss. Det köper jag naturligtvis inte, men betalar skatt för sådant jag alltså inte köper. Ni förstår!
Så vilka journalister vill nu ställa sig på folkets sida och medierna – i syfte att åstadkomma att stupid journalistik och lika stupid förströelse – blir genomskådade? Begreppet ”förströelse” är användbart. Dåförtiden var förströelsen en aktivitet som kunde resultera i att Guds ord lades åt sidan. En gammal beskrivning av förströelse var ”hvad som tjenar att förströ sinnet, fördrifva tiden”. Lite modernare: ”(angenäm) aktivitet som får tiden att gå utan att utövaren upplever den som långsam; lätt underhållning eller nöje.” Är det under munterhet och skratt vi ska dra åt helvete? Och vad med en journalistik som inte ska hjälpa mig att förstå dagen och det dagsaktuella i all dess komplexitet utan i stället ska förströ mig? I vems intresse? Jag går omkring med en konstant känsla av molokenhet, eftersom jag tror att några som inte tycker om mig håller på att luras.
Annonsen i Svenska Dagbladet 9 sept ger besked om onsdagskvällar i Engelbrektskyrkan: ”en härlig blandning av föredrag, filmvisning, Taizémässa och våra nya popmässor med Engel Live”. I kväll kommer Kata Nylén, klimatpsykolog. Det är alltså klimatångesten som är på tapeten. Här något de fina damerna på Östermalm ska botas ifrån. Katas ”engagemang för miljön är tätt knutet till engagemanget för preventiva insatser.” Jag kan tyvärr inte komma, min gamla människa suckar över att inte få vara där. Det kan inte hjälpas. Det kanske är en klimatpsykolog jag behöver? Eller en politikpsykolog? Eller en journalistikpsykolog? Tydligen inte en själasörjare, en soul friend.
Ett alternativ vore förstås kärv bibelläsning med besked om människans villkor. Världen har gått sönder inte bara i stort, strukturer och så, utan i smått. ”Det som kan gå fel går ofelbart fel vid fel tillfälle” är en gammal militär visdom att förvalta. Den har återkommande bekräftats. Vi läser memoarer och historiska undersökningar och undrar hur allt korkat kunde få hända utan att slås av insikten, att just så kommer eftervärlden att säga om oss och vår tid också. Givet att världen består. Tanken att Kyrkans frågor är väsentliga och i grunden de mänskliga frågorna (med gudomliga svar!) har städats bort i vår kultur. Det borde annars inte vara så svårt att fatta att en kultur, som glömmer att se verkligheten ur evighetens synvinkel, blir väldigt tidsbunden, dvs upprepar de urgamla misstagen på nytt i sin tid och tror att detta nya är – nytt!
När hörde ni senast Origines citeras: ” Du måste förstå att du är en andra värld; att det finns sol och måne, ja, också stjärnor i dig.” Origines beskriver människans kallelse och fläskar på med de bibliska löftena ”så att du inte tror dig vara liten och föraktlig”. Jag citerar från Olivier Clément, Källor, Artos 2004, s 78 och 79).
Krigslarm hörs i Europa ännu en gång. Förra gången var det på Balkan. Under några decennier var det som hände då och händer nu egentligen otänkbart. Den som bett completoriet borde veta bättre: er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker vem han må uppsluka, stå honom emot, fasta i tron. Danskans ”brølende løwe” låter roligare – men i alla fall. Här är det urgamla kriget, gott folk! Kriget är kriget om människan. Så visst är det uppenbart att det kyrkliga systemet inte förmår tala stort om människan och inte heller sant om kriget om henne. Vi talar hellre om ”en härlig blandning” som församlingen förser oss med som – tidsfördriv, förströelse. Då slipper vi ta in nyheter om de exempellösa rustningarna som den kinesiska marinen förses med. Eller nöj er med att läsa åldrade ekonomer, som menar att vi levt i en egoistisk välståndsparentes. ”När Fan blir gammal”, tänker jag om generationskamraterna och börjar misstänka att de skött sin helgelse illa. https://www.svd.se/a/MokAv0/lars-jonung-40-talisterna-var-solidariska-med-sig-sjalva
För att inte locka er att tro att jag blivit bättre: jag har läst mig till att urbaniseringen gjort att mätvärdena för den globala temperaturen ökat. Och att detta inte handlar om koldioxid. Vad säger ni då? Övar ni förmågan att spräcka narrativen? Eller blir ni bara arga, kristligt arga vill säga? På mig alltså. När det från Socialstyrelsen kommer en ukas om hur lite alkohol vi ska dricka säger jag som vanligt: Jag dricker inte alkohol. Jag dricker bara öl, vin och sprit. Inte alkohol. Så så angår nog de beskäftigas råd inte mig. Förresten sa biskopen, att whiskydrickande förkortar livet med 2-3 år, men han tyckte att det inte gjorde så mycket. De åren brukade enligt hans erfarenhet vara rätt dåliga och inte mycket att stå efter.
