Det räcker väl om ni får klart för er att det ena rummet har sol på morgonen och det andra sen eftermiddag/tidig kväll. Frukost äter vi alltså sommartid i det soliga rummet. Betänk att vi talar norra Öland. I tisdags klev jag mitt på dagen tanklöst och barfota ut i det soliga morgonrummet med klinkergolv. Det blev katt på hett plåttak. Min piruetter hade tett sig löjliga om de beskådats. Denna handfasta lektion lärde mig, att det är skillnad på marktemperatur och lufttemperatur. Den hårda vägen fick jag klart för mig, att det senaste tricket för att få fram extremtemperaturer är att mäta marktemperaturen, inte som tidigare lufttemperaturen. Jag förstod och greps av missmod. Varför försöker de luras? Mina vänner på Sicilien hade alltså rätt, när de meddelade att denna sommar var ungefär som vanligt, dvs som somrar i stort brukar vara. Den extremsommar m/23 vi varnades för, har inte inträffat ännu.
Tror ni jag blir sur på meteorologerna? Nä, de är som de är. Men på journalisterna! Jag menar att de ska stå på min sida och förse mig med allsidiga insikter. Kan det verkligen vara sant att det finns en statlig klimatmediepolicy för radio och television? Jag kollade Sveriges Television:
”Det är viktigt att SVT utgår från det rådande forskningsläget när vi rapporterar om klimatet. Bakom exempelvis FN:s klimatpanel IPCC finns ett samarbete mellan tusentals av världens ledande klimatforskare. I IPCC:s klimatrapport har forskarna konstaterat att klimatförändringar existerar och att vi människor påverkar klimatet. Det är bland annat IPCC:s klimatrapport som ligger till grund för vår bevakning.”
Med stigande förvåning läste jag vidare hur det tänks, om nu just ”tanke” är ett adekvat begrepp i sammanhanget: ”Att ge en grupp samma utrymme som en annan grupp med vetenskapen på sin sida brukar kallas för ”falsk balans”. Att låta individer som är skeptiska mot klimatkrisen bemöta exempelvis IPCC skulle ge en minoritet samma röst som en majoritet och även kunna leda till ”falsk balans”.”
Naturligtvis är detta inget annat än en personlig förolämpning av mig. Jag tilltros inte förmåga att tänka självständigt och tilltros därmed inte det som skulle bära upp en demokrati. Någon annan tänker för mig eller, som det hette i ett sydligare beläget grannland, ”Der Führer denkt für uns.” Det är en hållning som passar i ett infantiliserat land, inte ett land med vuxna. Det är väl lika bra att ni får kolla själva. https://www.svt.se/kontakt/sa-arbetar-svt-med-bevakningen-av-klimatforandringarna. Vi skattefinansierar eländet.
Utgångspunkten för Sveriges Radios utbud presenteras inte i klartext, men jag hör vad jag hör och tycker att en mängd komplikationer undviks. Jag hör aldrig de klimatrefraktära komma till tals. Alltså får vi möda oss med att på nätet leta upp Klimatupplysningen och Klimatsans. Det går. Än så länge…
Nu hanterar jag denna min iråkade dysterhet genom att pigga upp mig med NATO-frågan och koranbränneri, dvs frågan om yttrandefrihet och undfallenhet. Anna-Karin Hammar vill dämpa den ryska oron genom ett kärnvapenfritt Norden. Att just amerikanska kärnvapen har varit ett paraply över oss, hör inte till hennes insikter. Tage Erlanders uppgörelse i början av 1950-talet med USA gav oss möjlighet att både inte gå med i NATO men njuta av somliga fördelar. Bo J Theutenberg har i sina memoarer nog gjort klart att Olof Palme fortsatte denna Erlanders politik. Hölls utrikesministern Östen Undén utanför sammanhangen?
Hur eller hur var den svenska krigsmakten på flera sätt Nato-anpassad. Om detta politiska hyckleri har förstås Sovjetunionens ledning varit helt klar över. Om det gamla krigsscenariot var att vi fick slåss själva i 3-4 dygn, men sedan skulle hjälp anlända, så är de nya insikterna, att de där dagarna finns inte. Kriget blir förödande från första dagen. Ukraina utkämpar för tillfället vårt krig. Att vi med EU-medlemskapet fick in mer än en fot i NATO borde alla veta, men alla vet inte. Så vad gör journalisterna? Föga. Bedömningen har varit att en halvtidsjournalist hanterat försvarsfrågorna i Sverige och hållit oss informerade. Att försvaret samtidigt för ett par årtionden sedan hade mer än 30 kommunikatör är av intresse. Får vi veta något mer och något annat än vad dessa 30 och deras husbonde vill att vi ska få veta? Wilhelm Agrell skrev 2010 den nakna sanningen om försvarskostnaderna på 40 miljarder varje år ”men i princip är hela den organisationen planläggning och det kunnande som handlade om att försvara landet borta”. Boken hette Fredens illusioner. Jag räknar Svenska präster och pastorer mot kärnvapen till illusionsmakarna, det är det hela. Därmed inte sagt att de inte är fina kristna. Det är de säkert. Fiiiiiina!
Koranbränneriet så. ”Då stod statsminister Kristersson där skräckslagen och blek, och hans statsråd var förvirrade”. (Daniels bok 5:9, den adapterade texten) Men i all förvirring borde somligt klargöras. Islam Ahmadiyya Kvinnoförbund vill sätta en gräns för yttrandefriheten när den börjar såra och kränka andra människor. Det skulle Torgny Segerstedt tänkt på när han år 1933 skrev ”Herr Hitler är en förolämpning” och skapade problem för den svenska regeringen. Riksdagens talman Herman Göring protesterade nämligen. (se Segerstedt, När stormen klarar sikten , Ordfront 1980, s 19-24) För egen del håller jag mig till S:t Johannes, som skriver, att många falska profeter har gått ut i världen, men som också ger oss ett knep för att skilja ut de falska: ”Så kan ni se vilken ande som är Guds: varje ande som erkänner att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt är från Gud, men den ande som förnekar Jesus är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skall komma och som redan är i världen.” (1 Jh 4:2-3) Alltså tvenne ting:
1. Jag håller mig till grundlagsfäst yttrandefrihet, som innebär att också en exilirakier kan skända en koran med det märkliga utfallet att de irakier han retar upp blir arga på – oss! Hade jag inte varit en luttrad kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* hade jag varit häpen, nu fattar jag logiken som är, fast den icke är. Avancerat! Jag förväntar mig underliga piruetter från den politiska klassens sida, nu som då. Hade jag inte fattat att de dödas andar inte ska anropas, hade jag ropat på Segerstedt. Nu nöjer jag mig med att läsa honom och läsa Myrdal förstås. Han visste också!
Om pressfrihet visste Segerstedt att den inte är en gåva utan en rättighet, som föregående generationer slagits hårt för. ”Pressfrihet är en god sak i lugna och idylliska förhållanden. I stormiga tider är dess förefintlighet en fråga på liv och död.” (Segerstedt, Dessa förbaskade tidningar (I dag-spalten) 13 dec 1939 i Mänskligt. Norstedts, Stockholm 1948, s 66).
Jag håller mig till aposteln Johannes. Han vet vad han talar om, nämligen grundvillkor i denna världen. Musilimer kan enklast hanteras så, att vi ställer shia mot sunni och toppar med ahmadiyya. Det var så aposteln Paulus ställde till det för fariséer och sadukéer. Apg 23 om ni vill lära er själva tricket. Kan vara bra att kunna! Gästfrihet är en kristen dygd, men om gästerna visar sig vara ockupanter med syfte at slänga våra fäderneärvda stadgar över bord, återstår bara att tacka och säga Adieu. Trots allt har kristen tro format landet i tusen år. Det förpliktar alla döpta och konfirmerade, menar jag. Om Murre tänker på annat sätt, kanske några centerpartister, som vet vad ett bondeförbund betydde, kan ta hötjugorna och slänga upp Murre på ett dasslock och bära ut honom. Jag menar, ungefär så som Sven Stolpe i en tv-debatt tyckte att den fine kyrkoherden Ingemar Simonsson i Hyllie skulle hanteras. Simonsson blev förvisso kränkt, men Stolpe hade rätt att fritt yttra sig – också om en kyrkoherde skulle ta illa upp.
Jag lägger till att den ryktbare Ebbe Carlsson efter att ha läst Segerstedt råkade i sinnesstämningen för att (minst) gå ut och slå ihjäl grannens katt. Stark dekokt, Segerstedts.