Jag noterade på twitter att Svenska kyrkan erbjuder stöd t ex när det gäller den egna ekonomin. ”Hör med just din församling vad som gäller där du bor”. Att lova väl mycket, menade jag. Anstormningen av människor ska alltså redas ut lokalt efter tips från Modehuset i Uppsala. Inte bra. Svenska kyrkan kan inte låtsas ha bättre resurser än socialförvaltningen, inte bättre insikter heller. ”Däremot kan soc utnyttja en blåögd kyrklighet med behjärtansvärda damer!” Så var det sagt.
Svenska kyrkan svarade! Nu kunde ju jag vara Svenska kyrkan lika mycket som ett twitter-konto, om inte mer. Jag är döpt och infogad i denna självständiga katolska kyrka som är Ecclesia Svecana. Är twitterkontot? I sak hade jag nog fel. Min syn stämde nämligen inte med Svenska kyrkans: ”Det är en syn på soc och en syn på Svenska kyrkan som inte stämmer med min egen. Jag tror inte soc utnyttjar Svky, och Svky är inte “behjärtansvärda damer” utan skickliga diakonala förebilder och förebedjare.”
Väl att vi fick veta och veta detta just av Svenska kyrkan och den syn hon anger som sin egen. Min tilltagande klentro, nej nu prålar jag och försöker göra min hållning anständig, min tilltagande misstro till den diakonala kompetensen i Svenska kyrkan, fick en påspädning liksom min häpnad över det pompösa på twitter-kontot. Jag säger något annat: Det finns massor med diakoner som högst oprofessionellt stöttar med den omsorg, som förklätts till pengar och därmed ger givaren (diakonen) glädje. Det är dessa jag är ute efter, inte de seriösa/välutbildade/kloka. Sedan finns de som kallas volontärer. De ordnar matkassar. De räknas nog inte in i kategorin ”diakonala förebilder och förebedjare”. En hoper av dem skulle inte vilja ses som sådana, de nöjer sig med att få göra en insats. Och det gör de. Mitt problem är att socialfolket går genvägen till andras godhet i stället för att lösa samhällsproblem politiskt och jaga upp de förtroendevalda till ansvarstagande.
Svenska kyrkan ger sig dock inte, ger sig aldrig! Svenska kyrkan motverkar psykisk ohälsa. Svenska kyrkan vill bidra till att ge de äldre en meningsfull vardag. ”Därtill”– ?– ”ordnar vi olika aktiviteter” jag ser att ”vi” ordnar bussresor. Klimatnödläget? Och så hembesök för att uppvakta på födelsedagen ”eller bara ha en pratstund”. Nå, då tar vi upp ett litet arbete som kan utföras såväl i grupp som enskilt. Vi tar fram dokumentet Mer än många tror från – Svenska kyrkan! https://issuu.com/svenskakyrkan/docs/sk22008_mer_n_m_nga_tror_svk_presentation_final_l
Svara på följande frågor:
1. Vad är meningen med att Svenska kyrkan ska vara en inkluderande kyrka och hur ska skåningars uttryck inom Svenska kyrkan stärkas? Frågan är motiverad av att Skåne ockuperades och sedan försvenskades. Freden i Roskilde år 1658 ni minns och därefter ett universitet i Lund för att riktigt få skåningarna med på banan ( s 19). Därefter har den skånska slätten varit en kornbod för Sverige.Vi kunde kanske också 2. kolla vilka som är välkomna till kyrkan (s 22) och 3. vilken innebörd ”hållbart samhälle” har för Svenska kyrkan, dvs vad betyder det? (s 26) Man kan fläska på med 4. frågan vilket perspektiv på hållbarhet Svenska kyrkan har (s 27).
Jag har valt att inte ställa frågor på vad allt Svenska kyrkan gör betyder i pengar. Men är ni 5. intresserade av förtingligad andlighet kan ni läsa s 15 (jfr s 8) om ”en gärning värd miljarder”. Det är info som Judas Iskariot kanske skulle satt värde på?
Nu kanske ni inte ska besparas uppgiften 6. att svara på frågan vilka Svenska kyrkan för dialog med och i vilket syfte. (s 9) För egen del noterar jag att Tranås påstås ha fått sitt borgerliga begravningsväsende redan på 1800-talet. Tranås blev stad år 1919. Det var väl då begravningsväsendet blev kommunalt? Vad är det jag inte får ihop? jag har ändå bott i staden!
Jag får lugna nerverna med att fortsatt följa Svenska kyrkan på twitter. Där möter en kollektiv syndabekännelse som innefattar gamla synder:
”Svenska kyrkan har historiskt diskriminerat hbtq-personer. Det måste vi sluta med. Vår tro lär oss att inte döma eller särbehandla människor utifrån sexuell läggning eller könsidentitet. Istället bör vi lyssna till varandras erfarenheter av liv och kärlek. http://svenskakyrkan.se/hbtq”
En kommentator skyndade till:
”Ni behöver inte skylta regnbåge räcker att ni säger att ni är till för alla! Sluta!!”
På denna kommentar svarade Svenska kyrkan:
”Fast det behöver vi. Regnbågen finns redan i 1 Mosebok 8. Den påminner oss om Guds kärlek till alla. Den är numera också en viktig symbol för allas lika värde. Så den vill vi gärna ha med oss i allt vi gör. ”
Svaret på svaret blev kort och kärnfullt:
”Tack och adjö!”
Jag ogillar detta kyrkliga självskadebeteende och det bibelteologiska fusket. Förbundstecknet och regnbågssexualiteten är två olika företeelser. Det var inte så att bögar skulle vandra in i arken två och två, för att markera omständigheten. Om frågan ställs hur Svenska kyrkan diskriminerat, tror jag stor oreda under himmelen utbryter. När homosexualitet var kriminaliserat var det biskop Bo Giertz, läkarsonen och bror till en läkare, som i biskopsmötet hävdade, att något som skulle kunna ses som en sjukdom på inget sätt kunde klassas som kriminellt och straffas. Detta var ett stort steg, tror jag. Sjukdomen hade för den delen drabbat hela mänskligheten. Sjukdomsklassningen kanske skulle bestå, men nu främst som en klassning av vårt samhälle?
Docenten O kan notera ännu en framgång för bönen: ”O Gud, låt dem inte hejda sig!” Det var transdag. Svenska kyrkan twittrade: ”Gud, jag ber för alla transpersoner som lider, förtrycks, dödas. Jag ber för dem vars namn jag aldrig får veta, de som har tvingats leva i en lögn. Hjälp mig att verka för en bättre värld, där alla får vara sig själva. Amen”
https://t.co/4byR85nVCG
(https://twitter.com/svenskakyrkan/status/1641727819955814403?t=NvTWg8Nhu5dzcfGZb8WWIA&s=03)
Det var alltså Transgender Day vi firade. Fest för transor all inclusive. Firande är ett utmärkt maktinstrument, konsten att ta makten över tankar och tanka sina tankar in i människors medvetande. Här är det mycket som är sjukt. Och allt fortsatte på twitter, mer och mer, högre och högre (eller lägre och lägre?) Det hela blev sanslöst pompöst. Har jag fattat rätt att kritiken var så massiv att understöd måste mobiliseras? Kolla kommentarerna om ni har tid och lust.
Jag vågar tänka på vad prosten Linder i Skatelöv sagt om detta. Han var en skarp analytiker. Hade han sagt att ingen numera kan undgå insikten om en trostransformation och transformation är något annat än reformation. Det bidde en annan religion. Det tycks, som man säger, evident. Hade prosten Linder frågat hur vi kunde låta allt detta hända?
Gustaf Linder hade kanske haft synpunkter på domprosten i Växjö också. Nej, inte Danell utan den nuvarande. Thomas Wärfman heter han och ger ett fryntligt intryck i propagandaskriften Trovärdigt (finns på nätet!). Domprosten delar mycket av ateistens kritik av (domprosten skriver ”mot”!) olika trosuppfattningar och kyrkor. Nog skulle man vilja veta mer här. Eller kanske inte.
Ni minns förstås den tro som kom till uttryck när julevangeliet utlades. Alla barn som föds är Jesus och alla barn är goda. (https://www.youtube.com/watch?v=XCEmki55lFQ) Vill man höra själva predikan kommer den efter 6 minuter och varar dryga 5. Jag formulerar nu en teologisk tes att tugga på: Julevangeliet är för viktigt för att utläggas av fryntliga.
Har jag inte nu, när allt kommer till allt, belyst själva trostransformationen i Svenska kyrkan?