Dymmelonsdag. Då gäller att inte åstadkomma för mycket buller. En stillsam analys och så blir det tyst här. Påskdagen kommer ett manifest. Men innan tystnaden utbryter måste en insikt nedtecknas.
När Svenska kyrkan med förståelse och inkännande uppmärksammar företeelser i tiden, den om det transsexuella till exempel, kritiseras samtidigt förgripligheter eller förbrytelser från tidigare kyrkoliv. Samer (lappar), kvinnor (häxor) och oliktänkande (Galileo Galilei eller bonden i Gottsunda) lika. Jag nämner inte tidelagsbrotten, en sexlivets variant som inte är så vanlig nuförtiden, tycks det. Vad har förresten Svenska kyrkan numera för mening om tidelag? Det har inte meddelats på twitter.
Så här var det: Kyrkosystemet tog klar ställning. Det tycktes i dåtiden vara helt naturligt, passande och bra. Kyrkan stod för ideologin. Själva problemet var att kyrkosystemet var inkulturerat och tänkte i sin tids banor. Bra eller dåligt, det kan diskuteras efter noggrann analys av komplexet. Kyrkosystemet kunde – hur eller hur – alls inte stå emot.
Nu kommer det riktigt intressanta: kraven på kyrkliga ställningstaganden är desamma i vår tid. Samma även om de är olika. Vanans normerande makt styr också det kyrkliga och klerikal talträngdhet tarvar att få komma till uttryck. Nu som då. Det som sägs ut är just det som ska sägas i sin tid. I grund bara variation på tema – med frommare uppsyn, må vara. Poängen är att det ska sägas. Frågar vi vem som har behov av det som ska sägas är det inte mottagaren som träder fram utan avsändaren och egenintresset. Naturligtvis torgförs detta intresse som – kärlek.
”Störst av allt är kärleken!” lyder mantrat. Det verkar vara ett bibelord, men det är det alls inte. Det är fejk. Påhitt. Hitte på. Hur kan det bli så dumt? 1 Kor 13:13 anger tre bestående storheter: tro, hopp och kärlek. Av dessa tre är kärleken störst. Störst av allt är väl Herren Jesus Kristus själv? Med domprosten och exegeten docent Nils Johansson kan man för klarhets vinnande och för sentimentalitets undvikande tänka ”Kristus” där det står ”kärlek”. Gud är nämligen kärleken och Jesus är Gud. Han säger om sig själv att han är ”vägen, sanningen och livet”. Borde vi inte då säga att störst av allt är vägen, sanningen och livet och störst av dem, nja det behöver vi nog inte grotta ner oss i (apostlar är vi inte…) Det räcker väl gott med att vägen, sanningen och livet finns att få? Stort nog? Och utmanande så det förslår i vår postmoderna tid, där kulturen ter sig som en döds-kultur och livet alls inte hålls heligt. Att det i en sådan tid och kultur känns mer angeläget med andlighet än med Herren Jesus Kristus kan jag fatta. I lögnkultur är nyfnoskighet en rimlig hållning. Den utmanar ingen eller inget. Men den har alltså inte heller något med tron, hoppet, kärleken, vägen, sanningen och livet att göra. Den är ett ideologiskt uttryck i och för samtiden.
Den självkritiska frågan i en kyrkostruktur bör då vara denna: Hur samverkar det jag har att säga med det samtida narra-tivet? Har jag något att säga ur evighetens synvinkel, sub specie aeternitatis? Det är den vanliga frågan om Bibel och bekännelse, två i kyrkolivet sällan anförda auktoriteter. Jag såg i den beramade twitterkonversationen med anledning av Svenska kyrkans inlägg om Trans-dagen en kommentator mana till medlemskap i Svenska kyrkan för att kunna påverka. Jag kunde inte läsa budskapet som något annat än att påverka med en annan agenda än den som styrs just av Bibel och bekännelse, dvs samtal med våra medkristna sekler igenom och styrda av samme Guds gode Ande för oss som för dem. Jag insåg att Bibeln och bekännelsen är instrument för att skydda mig från mig själv, från min självvalda läsning och mitt egensinniga tyckande i allsköns dagsaktuella frågor. Det är här jag får pejl på att Själafienden har en egen agenda och vill ha med mig för att genomföra den.
Nytt och krytt inför påskens mysterium kommer från Marika Markovits, som skickar en påskhälsning. ”Inför påsken berörs jag av den kraft som finns i berättelsen om Kristi uppståndelse, en kraft som hållit människors hopp och tro levande i årtusenden. Det är som om uppståndelsen fortgår – och om och om igen tar form i våra hjärtan. Tron på uppståndelsen ger en blick för de dolda möjligheterna i våra liv.” Nu är det nog inte så att berättelsen befriar. Den gör den uppståndne och levande Herren genom evangeliet, som är mer än en ”berättelse”. Evangeliet är en proklamation om hurdan Verkligheten numera verkligen är. Döden är dödad. Det är det som är vitsen. Inte ”som om”. Fromsint skitprat håller inte att leva på, inte ens att fira påsk på – om man inte är rejält onykter.
Rejält onykter ska man nog vara för att följa twitterkontot från Svenska kyrkan. Någon stackare hade beskrivit Turkiet och Egypten som tidigare kristna områden och pekade nu opp hur kristna förföljs i ett antal länder. Svar kom prompt: ”Så vitt jag vet är inget av de länder du räknar upp ursprungligen kristet.” Det är inte till att ha mycket pejl på Västrom och Östrom i Modehuset, Uppsala. Att Konstantinopel hade sitt namn efter den kristne kejsaren Konstantin har inte noterats i Uppsala… Att den koptiska kyrkan räknar sig ha en 3000-årig kristen historia hör till det märkliga – men räknas Drottningen av Saba in kan jag förstå logiken.
Enskilt eller i grupp fick ni arbeta med några frågeställningar och besvara dem utifrån dokumentet Mer än många tror. Här kommer facit! Hur presenteras Svenska kyrkan? Jag hoppas ni lyckades svara rätt, men här är svaren från dokumentet:
* Kyrkans primära uppdrag vid kris och krig är att stärka befolkningens motståndskraft, uthållighet och existentiella hälsa.
* Svenska kyrkan för nära samtal med statsråd och andra politiker.
* Sjukhuskyrkans präster och diakoner lindrar ensamhet när ingen annan finns på plats.
* Frågan om hur skåningar ska inkultureras bevaras inte om inte skåningen uppfattas vara hbtqi+.
* Alla är lika välkomna till kyrkan – oavsett vad man vill göra.Tända ett ljus går bra och är välkommet.
* Hållbart samhälle betyder rätten till andlig utveckling och en ökad förståelse och tolerans mellan religioner. Asadyrkan nämns inte specifikt dock.
* Svenska kyrkan har ett helhetsperspektiv på hållbarhet.
* Svenska kyrkas sociala arbete är värt minst 1,5 miljarder kronor.
* Svenska kyrkan för dialog med beslutsfattare och myndigheter.
Då vet ni!
Ni har också sett att Jesus, Gud, Ande, Guds ord eller nattvard inte förekommer i dokumentet. Inte heller Bibel och bekännelse eller bön. Kan själva felet vara det självupptagna? Att ”vi” är där människor behöver oss och kyrkan kan ”ingjuta mod, ge hopp och stärka känslan av mening”? (dokumentet s 4) Då kan ni möjligtvis dra någon slutsats om själva logiken efter ett perspektivskifte.
Jag tror att det finns flera skäl att efter lagens bud förhålla sig i stillhet nu. Ett skäl kan vara att man avsvimmad ligger på golvet eller bara är en ledsen och förvirrad lärjunge. Det är i så fall inte första gången i historien en lärjunge är sådan. Nu får vi hålla ut till påsknatten/påskdagen, drabbas av evangeliet och ta oss an påskdagens slända.
