Jag är så glad över de insikter som kommer från kyrkomötesdebatten om TU 2022:10 Vissa frågor om prästvigning och obehörigförklaring av präst. Jag såg en hel del av direktsändningen. Vilka är insikterna? Insikten att kampen inte står emot människor av kött och blod. Jag har hört många orationer. Först kände jag aversion mot korkade människors korkade resonemang. Jag bättrade eller omvände mig. De som träder upp i debatten hjälpte mig att förstå, att saken gäller något som ondskans andemakter i himlarymderna regisserar. Eller bättrade mig? Korkskallarna är fortfarande korkskallar, men också korkskallar kan få plats i Guds rike.
Lögneriet är dock uppenbart och furstligt styrt förstås. Målbilden som biskoparna anger är en målbild jag inte delar. De trollar med truten och några demaskerar sig. Vad lösningen skulle vara, det går inte att förstå. Detta Svenska kyrkans självskadebeteende noterar jag. Självklart kan jag också med viss tillfredsställelse notera hur frågan om kv*nnl*g* pr*st*r används. Den är ju, som det heter, löst. Ska jag förstå det så, att vi dissiderande inte bråkat tillräckligt, obstruerat för lite, varit för slarviga och inte vågat hälla klipulver innanför skjortorna på de kv*nnl*g*a pr*st*rn*? Men oss emellan, det var ett politiskt beslut som fattades 1958 och detta beslut saknade övertygande teologiska argument, som alla vet. Alltså tillsattes fem år senare en utredning…
Jag är i all min oandlighet inte alltid klar över andliga sammanhang. Ibland försöker jag förstå höjden, djupet och bredden i Andens verk. Jag är alls inte säker på att jag lyckas. Hade jag varit det, skulle ni passa er noga, menar jag. På en punkt är jag andligt känslig, nämligen när jag hör fagert och osannfärdigt tal. Det hörde jag i kyrkomötesdebatten. Här sades med ett tonfall som inte stod någon totalitär makt efter sådant jag genomskådade. Ondskans andemakter i himlarymderna. (Ef 6:12) Deutsche Christen i svensk tappning och då är det givetvis så att godheten står på deras sida, inte på deras som inte utan vidare köper det enkönade. Värst är kanske de som tar till fromsinta fraser. Kolla debatten i efterhand.
Och i sak: Svenska kyrkans självskadebeteende, steg för steg, leder någonstans. Biskoparna har inte vaktat. Hörde jag ”biskop Åsa” rätt skulle vi inte ens vakta konfirmanderna mot samtidens tryck och betryck. Alla medarbetare ska jobba med Regnbågsnyckeln. Jesper Eneroth var rörande överens om detta. Hade jag inte framstått så from, som jag vill framstå, hade jag släppt tanken på ondskans andemakter och styrt mot förklaringen att vi bevittnar dumskallarnas sammansvärjning. Men det ena kanske inte utesluter det andra?
I morgon ska det röstas. Hur det än röstas så kommer saken att återkomma, det fick jag klart för mig. ”Störst av allt är kärleken”, heter det. Gå till läggen och se efter hur det egentligen står. 1 Kor 13:13. Också detta tillrättalagda återgivande av Skriftens ord är informationsbärande, som vi brukar säga.