Sveriges Småskollärarinneförbund gav ut ”De roliga böckerna”, böcker som ”bör ge träning i läsandets konst, öka ordförrådet och på annat sätt bli kunskapsgivande. Nu har jag läst om Eskimåtrollet Figge av Viktor Mall (Hugo Gebers Förlag, en bok jag fick på min 3-årsdag. Figge bodde på ett isberg högt uppe i norr, där solen aldrig gick ner. Han behövde alltså aldrig gå och lägga sig. Till slut blev han dock väldigt sömning, somnade och märkte inte att isberget började röra på sig, flöt söderut och smälte.
Figge hamnade i vattnet, slukades av en fisk, spottades upp på land ”och snarkade så hiskeligt att negrerna som bodde på ön vaknade av oväsendet”. (aa s 15) Negerprinsessan, negerdrottningen och negerkungen vaknade och sprang ner till stranden. Prinsessan drog Figge i svansen och han vaknade. När kungen också drog Figge i svansen blev han arg och skrämde kungen. Drottningen och kungen sprang och gömde sig, men prinsessan och Figge dansade hambo och lekte hela dagen. När kvällen kom lade de sig att sova så att de skulle orka leka mera nästa dag. Det var det hela. Småskollärarinneförbundet kunde vara nöjt med sin pedagogiska insats, den som präglat mitt liv.
Nu förstår ni att klimatkatastrofen alls inte är någon katastrof. Isberget smälte, men Figge hamnade på en ö. Ingen egentlig fara. Ni förstår också att äldre herrar inte ska jagas för att vara klimatförnekare eller rasister. De kan säga ”neger” utan att darra på manschetten och de vet att smälter isberget stiger inte vattnet, de har ju dessutom suttit med drinkar och groggar framför sig och sett isen smälta utan att glasen svämmat över. Hamnar en äldre herre på en Söderhavsö kan han dansa hambo. Sveriges Småskollärarinneförbund ska ha stort tack för de grundläggande insikter vi bibringades redan som barn. Också insikten att monarken kan skrämmas…
En bok av detta slag skulle likväl inte kunna publiceras i tider som dessa. Då är det inte närmast pandemin jag tänker på – eller kanske? Vi genomlever en monumental Gleichschaltung, likriktning. De som har makt anställer folk för att ta makten över våra tankar, dvs sprida sina goda värderingar, promota sådant vi ska få veta och förtiga det vi inte ska få någon kännedom och än mindre kunskap om. Intelligensen blir en känslans intelligens. Aristoteles tänkte bredare och djupare. Vetandet är av olika typ. Jag kan hänvisa till Den nikomachiska etiken:
Episteme är ett objektivt och teoretiskt vetande. Det är detta vetande som vi idag anser vara verklig kunskap: Man kan beskriva principerna för hur något fungerar, man kan hänvisa till empiriska undersökningar, kunskapen är precis och med belägg försedd. Aristoteles erkänner emellertid också värdet av andra former av kunskap: nous (insikt), sophia (vishet), techne (konst eller färdighet) och fronesis (klokhet). All mänsklig aktivitet bemästras inte med hjälp av episteme: Insikt och klokskap spelar roll. Fast noga besett tycks inte Aristotles tala om den känslans intelligens, som styr så mycket i vår tid. Det är kanske tänkvärt.
Vad är pådyvlad kunskap värd? Ibland ser jag avsikterna bakom det beskäftiga. Då rullar det stora vemodet in. Växjö kommun ger just beskäftiga instruktioner för mitt stundande julfirande genom en check-lista: Närodlad gran ska jag köpa, plastgran går bort om jag inte har en sedan tidigare. LED-lampor, kravodlad fisk, sill som inte är fångad i Östersjön, men ålen har inget på julbordet att göra. Mer grönt på julbordet. ”Det är kanske inget alternativ för de flesta att skippa julskinkan”, då ska den vara KRAV-märkt skinka med många gröna tillbehör. Jag ska må bra: promenera, läsa eller göra ”något annat som gör att kropp och knopp håller längre”. Till kommunens lista hör också att jag ska tänka på nära och kära och tänka nytt när det kommer till julklappar: ”Upplevelser, second hand eller något hemmagjort är alternativ till att köpa nytt.” (Magazinet 3 dec 2020)
Kommunen aktar icke för rov att lägga sin kommunala näsa i blöt inför mitt julfirande. Jag tror inte jag ska förlägga mitt julfirande till Växjö kommun. Ska jag ens köpa mina julklappar i Växjö? Finns det inget privatliv längre, privat betyder att det är något som det offentliga inte har tillträde till. Privat är det som berövats (priver) offentligheten. Nu försöker kommunen ta makten över mina tankar kring hur jul ska firas och vad jag ska äta. Om dryck hade kommunen tills vidare inga synpunkter, men sådana råd ligger uppenbart i farans riktning. Varför tilltror inte kommunen kommuninvånarna enskild och gemensam jul-begåvning? Vad får en kommun just att leverera mig en check-lista för mitt privata? Har kommunen också någon synpunkt på den roliga boken Eskimåtrollet Figge – eller är det någon statlig myndighet som ska in här?
När det gäller just Eskimåtrollet Figge kunde jag kanske hänvända mig till Växjö stift och fråga både om isberget som smälte under och negerprinsessan han lekte med? Blev Figge kvar på Söderhavsön eller gjorde Figge karriär i något sammanhang? Inte vet jag. Har stiftet någon form av högre vetande eller ska jag fråga på Stadsbiblioteket huruvida boken om eskimåtrollet finns att låna? Om svaret blir nej, kan jag triumferande svara att jag redan har den. Privat!
För en kyrkokristen kanske det lockande ligger i att inte låta makterna i denna värld får kontroll över hjärnan. Jag slåss inte så mycket för det fria tänkandet som för tänkandet i sig, den där processen där vi inte bara är beroende av normsändarna i samtiden utan beroende av samtalspartners tiderna igenom. Nu i advent profeten Jesaja till exempel. Eller den roliga och träffsäkra Teresa av Avila. Eller människor vi församlas med (max åtta….?)
Min i norska språket bildade och värderade vän har svarat att ”tramsbyxa” på norska bör heta ”tullebukse”. Fanns inte ordet tidigare på norska, finns det nu. Sprid det, sprid det!