”Det är värre än vi trott!” Repliken nådde mig och bekymrade mig. Värre är det förstås inte i det principiella utan precis lika illa som vi sa 1982. De försiktiga har hukat sig och räknat med att det skulle hålla – i vart fall deras tid ut. Men rimligtvis blir ett strukturfel förr eller senare akut, dvs som infanteriöversten lärde oss: ”Allt som kan gå fel, går fel vid sämsta tänkbara tidpunkt”. Vill någon påstå att överste Cavallin narrades?
Vad var illa tidigare? Har inte Härnösands stift i mannaminne varit teologiskt svagt? Den utrerade och välvillige liberalteologen Torsten Bohlin var biskop. Han lever i minnet nu kanske mest för att han, de fromma till uppbyggelse, citerades i syföreningarna: ”Att man kan ha så roligt på sin dödsbädd!” Ingmar Ström fann saken mindre from. Biskopen var fullpumpad med morfin, det var det hela.
Efter Bohlin har stiftet ofta varit trampolin. Gunnar Hultgren och Ruben Josefson blev ärkebiskopar liksom Bertil Werkström. Arne Palmqvist kom till Västerås. Bengt G. Hallgren (inte att förväxla med den hädande poeten Bengt Hallgren i Sigtuna, därav biskopens ”G”!), Karl-Johan Tyrberg, Tony Guldbrandzén och Tuulikki Koivunen Bylund blev kvar på tjänsten till pensionen. De måste alla varit rätt lite kända i stiftet när de valdes. Bengt G. Hallgren förundrade sig över att han, som inte var känd i stiftet, fått röster i biskopsvalet där. Prosten, dr Pehr Edwall fällde då den typiskt edwallska repliken: ”Just därför!” Eva Nordung Byström – med rötter i Ångermanland – var däremot välkänd i sitt hemstift och kanske ökänd för stiftsstyrelsen efter sin kritik av stiftsstyrelsens arbete. Röstade elektorerna på henne som en markering mot stiftsstyrelsen? Då kan man förstå en del.
Jag tror man kan förstå att de beskedliga biskoparna i Härnösand höll låg profil. Tuulikki sägs ha suckat men inte bråkat. I så fall är detta något Eva Nordung Byström inte riktigt gjort. Hon har snarare sett sin uppgift som att styra och ställa. Kan hon möjligtvis vara storasyster? Jag, som sett barnbarnen i aktion, kan fundera över genderfrågorna…
I korthet måste flera av biskoparna sett problem med den politiska styrningen i stiftet. Och säga vad man vill om socialdemokratiska politiker, makt och maktspel kan de med framgång ägna sig åt. Ska den politiken bli kyrkopolitik, blir det mer politik och mindre kyrka.
Margareta Winberg valdes till kyrkorådsordförande i Östersund. Om hennes tro ska inte sägas att hon intog en mot bekännelsen fientlig hållning – men en oklar. För egen del finner jag det besvärande med kyrkopolitiker, som i egentlig mening inte fostrats till ansvarstagande i Kyrkan genom söndagens gudstjänst. Det är i den gudstjänstfirande församlingen kallelser av olika slag mejslas fram, också kallelsen att styra. Jag ska inte tjata fast jag borde, eftersom få andra gör det. Synoden kom till i klart medvetande om den kris som nu utspelar sig – och länge utspelat sig på lägre nivå.
För egen del kan jag förstå (men ogilla) varför domkapitlen sällan eller aldrig läroprövat när präster ska väck. Domkapitlen har sorgfälligt undvikit att kolla om det under det formella finns en eller flera reella lärofrågor, dvs en konflikt mellan den folkkyrka som i demokratisk ordning fastställer hur Gud vill ha det till skillnad från den Kyrka, som styrs av uppenbarelsen och övertygar teologiskt i stället för att rösta (bort). Det är bättre att varsna faran i tid och bättre att ta ogräset innan det vuxit sig stort. Men domkapitlen valde den enkla vägen, utköpen blev många de senaste 20 åren. Likriktningen blev grundhållning.
Värre då?
Nå, hur ska det gå för Eva i morgon? Domprosten ska överklaga, heter det. Det kommer att ta tid och vara plågsamt. Överklagandenämnden kan nog svårligen se att biskopen som lönearbetare skiljer sig från andra lönearbetare, präster till exempel. Jag tror att Antjes bedömning är riktig. Eva behöver fundera över hur många årslöner hon vill ha. Det är barmhärtigast mot stiftet och mot henne själv. Fel? Självfallet. Men felet begicks 1982. Antje ringde stiftsstyrelsens vice ordförande Kenneth först och Eva därefter. Sa inte Antje något mer? Hon tyckte tydligen att Eva skulle slå näven i bordet. Det är en tysk lösning. Men efter mer än fem års konflikt kanske den tyska lösningen säger mer om Antje och mindre om en möjlig lösning. Hubert Heinz-Dieter är möjligtvis hårt gift?
Detta ändrar inte grundbedömningen. Det är biskopens ansvar att hålla ihop stift, stiftsstyrelse och stiftskansli. Detta är sysslan biskopen vigts till. Pontifex, brobyggare.
Jag hade förresten fel. Per Eckerdal skickades inte fram som ”Präktige Per” i Torsdagsdepressionen. Det var tidningen som ville ha en kommentar när de tjänstgörande biskoparna teg. Johan Tyrberg i Lund har omsider också gett en kommentar. På bild ser han ut som en ledsen Sankt Bernhardsvalp. Han hoppas på försoning i Härnösands stift. Vad hoppas Bengt G. Hallgren, Karl-Johan Tyrberg och Tuulikki Koivunen Bylund på och kan de förklara vad som hänt? Har Torsdagsdepressionen ringt för att få ett svar? Johan är förstående och förbindlig men undviker den principiella frågan.
Den ordning som slår ut i kris är den i demokratisk ordning antagna. Det är dissidenterna som får rätt nu, eftersom de haft rätt hela tiden. Och det gäller, att står man tillräckligt länge vid floden, kommer fiendernas lik omsider flytande. Minns mina ord. De gamla medlemmarna i synoden har stått vid floden i 38 år. Det förklarar vad de ser flyta nedströms i denna onödiga samtid.