Det pågår aktivitet på hög nivå efter hanteringen av Franciskus Urban. Lettiska ambassaden har fått kännedom om att rektor utsatts för hat och hot. Två styrelseledamöter ryckte ut. Det var kanske inte det klokaste de kunde göra. Styrelseordföranden, advokaten Werner, slår fast att någon ”Sandahl drar henne i smutsen vilket är en kränkning av det land som utsett henne till honorärkonsul.” Nu är Werner honorärkonsul för Estlands räkning så jag (för det är mig advokaten avser!) får väl passa på att anklaga honom för medlöperi med ett totalitärt tänkande, så blir Estland också kränkt. Jag säger inget om det. De totalitära statsskicken tål alls intet och de baltiska staterna har stått under totalitärt tryck länge och de totalitära var inte de som skickades till Gulag, om man säger så. I eftermiddags läste jag Kellerhoffs och von Kostas bok Hemligt krig i Berlin (Lind & Co 2019). Då var DDR kränkt. Men nog vore det intressant att få veta vari kränkningen består. I detta att någon har en annan mening? Tja, så brukar det vara i de samhällssystem vi talar om och särskilt det där rektor Agrita fostrades i tre formativa årtionden.
Nu svarade jag vänligt på en insändare, men redaktören för BLT ville ha bort vad jag skrev om Agritas bakgrund. Jag kan inte se att han publicerat. Lika bra att ni får läsa vad blekingarna sannolikt ska undanhållas:
”Det finns goda skäl att minnas varför konflikten kring LItorina folhögskola uppstod. Rektor och styrelseordförande såg en värderingskonflikt, ett tankebrott, och ville komma åt feltänkaren. Han hade enligt anklagelsen inte gjort något fel i tjänsten som lärare men det var fel av honom att i egenskap av präst lägga en länk till en artikel i en svensk dagstidning, som var kritisk till Pride-rörelsen.
Den som i 30 år fostrats i Sovjetunionen och dess värderingar, där också en frimärksklubb kunde uppfattas vara en statsfientlig aktivitet, förstår reaktionen från rektor. Alla i hennes fosterland tänkte så under hennes 30 första levnadsår. Hon kanske inte ens uppfattar att i svensk bildningskultur, också folkhögskolor, är det en annan och mer vidsynt modell som gäller. Här blir det viktigt att alltid säkra tillgången på invändningar inför samhällsfenomen. De ledamöter som skrivit så fint om folkhögskolan i sin trosvissa deklaration ”Litorina folkhögskola står stark!” har folkhögskolesammanhanget klart för sig. Däremot slirar detta just när det gäller Litorina, som driver en värderingskonflikt som står i motsatsställning till de vackra orden.
De två styrelseledamöterna ger ”obetingat stöd åt skolledningen”. Obetingat? Nu tog de i för mycket. Så formulerar sig den som beställningsskriver. Litorina folkhögskola stå inte särskilt stark om den driver sina värderingar så att folk tvingas bort för anklagelser om tankebrott. Har förresten inte skolan blivit av med fler lärare under året? Sådant kanske indikerar att skolan inte står så stark? Det hör till styrelsens ansvar att veta vilka problem skolan har. Vet styrelsen? Eller litar den på ledningen obetingat?
Dag Sandahl
docent”
Jag hoppas budskapet går fram. För egen del, och många goda kristna håller med mig, menar jag att man ska tyda allt till det bästa. Agrita kommer inte undan den uppfostran hon fått i sitt fosterland. Detta är en den enkla förklaringen och den välvilliga.
Finns ingen annan?
Jo, den är värre. I så fall är förklaringen, att Sverige blivit totalitär så att det fria meningsutbytet inte längre är tillåtet och att endast ensartad värderingskonformitet tillåts.
Nu är jag fostrad på annat sätt.
Om någon släppts iland från U-137 (S-363 bara som en markör att jag vet) i Karlskrona skärgård, Gåsefjärden, och fått en framträdande position i Karlskrona, hade denna innästlade person uttryckt sig precis som Agrita och ställt samma konformitetskrav. Jag är utbildad i ett förband som just i detta område med vapenmakt skulle förhindrat att något sådant kunnat inträffa. Detsamma gäller för den delen Franciskus Urban. Den svenska staten utbildade folk för detta och betalade dem och för deras utrustning. Om en sovjetmedborgare likväl tagit sig i land och hamnat som vilande agent i Blekinge, hade kritiken inte gällt den personen så mycket som Blekinge Kustförsvar, BK, som skulle skyddat landet. Jag resonerar som tjuven. Nattvakten förebrådde tjuven hans tjuvnadsbrott, men fick till svar: ”Jag är tjuv och en tjuv stjäl. Jag har gjort vad jag ska göra. Du är nattvakt och ska vakta och just detta har du inte gjort. Du ska klandras, inte jag.”
Nu förstår ni tankegången, men fattar kanske också att Agrita framträder som Arg-ita när sökarljuset riktas på henne. Trots att jag tolkade allt till det bästa när hon infört sovjetmodellen på LItorina folkhögskola och advokaten Werner försvarar tilltaget. Fast det vill jag ha sagt: Snygga honorärkonsuler – på min ära!