Jag är bekymrad eftersom jag får veta så lite och vill veta. Detta beror på två eller tre omständigheter: 1. Jag är en människa och alltså en social varelse och 2. Jag är docent. Docenter är akademiskt tränade på att vara ”städse-nyfikna”. Ska jag lägga till en tredje omständighet? I så fall 3. Jag är en kristen. En kyrkokristen vill alltid se de större sammanhangen på skapelsens, syndafallets och frälsningens plan och håller sin förmåga till egen häpnad högt. Sånt stimulerar!
Syster Kerstin framhöll alltid konfirmationsförhörets fördelar, ty då kunde hon verkligen få höra häpnadsväckande ting om tron, sådant som aldrig tidigare i kristenhetens historia blivit hört. Nu är väl konfirmationsförhöret borta men – Gud är god! – vi har Facebook och vi har förstås Birgitta Ed.
Den fromme docenten Gert Nilsson i Ystad förde på Facebook fram påståendet att vi med kyrkomötesbeslutet har två vigselsyner i Svenska kyrkan. Han utredde sex-komplexet på sin tid, men det var tydligen gamla meriter. Anna-Karin Hammar visste berätta att sedan den nya handboken antagits av det s k kyrkomötet år 2017 – och nu blivit en del av Svenska kyrkans bekännelse! – så måste vi för att vara bekännelsetrogna viga enkönat. Ni vet att man annars med svårighet förs fram till ordination just i Svenska kyrkan. Självfallet är detta trolleri med truten. Frågorna om ämbetet och äktenskapet har inte avgjorts som bekännelsefrågor. Tvärtom! Just detta har undvikits. Skälet är uppenbart. Den öppna folkkyrkan skulle med sådana preciseringar gjort sig själv ekumeniskt omöjlig och blivit osann i relation till sig själv – för att inte tala om de – få eller många – vakanser som skulle uppstå som en följd av sådana beslut. Det var alltså viktigt att så länge det behövdes utfärda grandiosa löften om att båda frågorna var av det slaget att två uppfattningar rymdes.
Var nu detta fromsinta lögner? Fromsinta, men inte fromma. Lögner i lämpliga kläder, men lögner! Jag antar att vi med många decenniers fromsinta ljugande avtrubbats så till den milda grad att vi gjorts oförmögna att känna igen sanningen, när vi möter den. När – eller om? Kyrkopolitik är nämligen också politik och politik är i vårt samhälle partipolitik.
Svenska kyrkans generalsekreterare ska tydligen i Almedalen utlägga temat ihop med domprosten i Visby. Det blir antagligen mer av Svenska kyrkan som spegel av sin tid och sitt samhälle än salt! Rätta mig om jag har fel. Men uppenbarligen saknar Svenska kyrkan instrument för att bedriva intelligent samhällskritik. Mitt förslag om ett socialetiskt forskningsorgan med uppgift att ta fram material för att kunna bedriva just kritik, avvisade det s k kyrkomötet. Numera tror jag det var lika bra. Det saknas grundläggande fromhet i kyrkolivet för att det ska kunna sägas något som helst av värde i det världsliga. Där satt den!
Jag, som med goda skäl är kv*n*pr*stm*tst*nd*r*, skulle förstås kunna glädjas över kampanjerna mot Birgitta Ed. Det gör jag inte. Det beror inte på att jag skulle vara ädel, men fullt så lumpen är jag inte, att jag förfaller till skadeglädje. Hon har blivit anmäld tre (3) gånger men friats får jag veta. Vad har hon anmälts för? Det får jag inte veta. Strängnäs domkapitel hemligstämplar anmälningarna i helhet. Det ’r inte i Eds intresse. Kunde man ändå inte sammanfattat argumenten i det tiotal anmälningar saken nu gäller? Tänk om det bara är fråga om en politisk kampanj och inte om gammalt hederligt och hatiskt kv*nn*pr*st*st*nd? Och anmäld tre gånger? Vad har jag kommit upp till, det vet jag inte ens!
En högt aktad prost hörde av sig om Birgitta Ed: ”Hon är ett sänke både för SveK och moderaterna, inte minst när hon dyker upp på Nato-möte i blommig städrock och prästkrage för att diskutera religion med fru Erdogan. Omdömet klickar. Ett vandrande åskådningsexempel på varför kvinnor inte ska vara präster.” Alla uppskattar inte en sådan kommentar lika mycket som jag, som är en emotionernas vän och menar, att värdeomdömen bara livar framställningen (Hedenius!) Jag noterar mest att det gamla paradigmet, ”kv*nnl*g* pr*st*r får inte frågasättas än mindre kritiseras”, nu vittrar.
Prosten fortsätter: ” Lyssna här till sanningens röst från en av folkkyrkans medlemmar.” https://www.facebook.com/reel/1605738854887358
Men är det sanningens röst vi hör? Jag hör mest fördomar och irritation. Men något har hänt – eller håller på att hända. Detta läge kan kyrkoledningen inte hantera, eftersom den inte i tid sett sönderfallet komma utan låtit sig luras av den nya folkkyrkosynen, som alls ingen teologi är utan bara organiserat religiöst liv, alltså inte kristen tro, inte apostlarnas, inte martyrernas, inte helgonens tro. Inte heller den tro som kom till uttryck i Svenska kyrkan den dag jag döptes!
Hur ska nu Ed-spektaklet sluta? På mig verkar det som om vi – väl pålästa ifrågasättare av 1958 års ämbetsreform – har ett särskilt ansvar att granska lögnkampanjerna mot Birgitta Ed för att se vad som motiveras av det enkla förhållandet, att vi har val den 13 september och vad som är något mer substantiellt. När det pekas finger mot regeringen, är det en gammal men slitstark replik, att då riktas fyra fingar mot den som pekar. Nu distribueras sanningar om hur de rika blivit allt rikare och de allra fattigaste än fattigare. Själv ser jag marionetteatern ge föreställningar, inget annat. Med lägre inflation och lägre drivmedelspriser ska väl ingen behöva gå från gård och grund? Sänkt matmoms till det och billigare kollektivtrafik! Är det helt omöjligt, löjeväckande därtill, att tala för en valrörelse som ägnas åt värderingar ock sakfrågor? Och är det hela omöjligt att stå upp för något så elementärt som Sanning?
Kanske. Givet att vår vän Jan hade rätt när han menade, att vi lever i en förkrigstid. Då hålls vi dumma och också i förkrigtiden är sanningen den som offras först.. Men är vi kyrkokristna inte mer ansvariga än så? För egen del är jag trött på det värdelösa politiska livet. Jag är ju en produkt av en tid som frågade vad goda värderingar är värda och kunde tala om den saken med kritisk udd. Nu? Tillåt mig skratta när man säger ”Almedalen”, och vi får se nuvarande och före detta Ärkeplussare springa runt för att få slänga ur sig några ytliga och förutsägbara fraser på min bekostnad! Detta kallas ”relevans”, Svenska kyrkan är uppenbart relevant när klerikala översåtar och Joel Halldorf får ut sig djupsinnigheter. Låt oss i stället tala fotboll. Inte det?
I Bulletin manar Dan Korn stackars Kristersson att avgå. Caesars hustru får inte misstänkas! Och det rikttigt betänkliga tycks vara det där med ”existentiell hälsa”, som hade Birgitta kommit på konceptet. Modéus I har talat om denna hälsa och Modéus Ii har skrivit en bok. Intressant mest att murvlar inte kan fatta eller ens försöker. https://bulletin.nu/for-sveriges-skull-avga-kristersson
Jag fick flytta över till det nederländska laget när matchen var slut. Nu hoppas jag att Nederländerna blir världsmästare. Så måste jag hoppas, för i familjen finns två hundar av rasen Nederlandse kooikerhondje. Det finns två hundar till, en långhårig vackert tecknad dvärgtax, och en Cavalier king charles spaniel. Skulle det gå bra för den tyska rasen i fotbollen kan taxen och jag flytta våra sympatier till dem och motsvarande gäller självfallet om engelsmännen klipper till och King Charles III:s mannar triumferar. Tala om att sitta säkert och helgarderat.