Midsommarafton – men ändå inte. Fejk. Alla vet, ingen låtsas om. 23 juni är rätta midsommarafton och 24 juni firar vi Johannes Döparen, 6 månader och en dag före Jesu födelse. 1953 ändrades allt detta. Alla fast förflyktigas och alla heliga värden omprövas. Det är i denna flerhundraåriga sekulariseringsprocess jag lever – och till och med föddes in i. Detta dilemma kan bara hanteras genom upproriskhet! Och gärna det. Sekulariseringen reducerar människan till enbart kropp och själ. Men jag är treenig: kropp, själ och ande! Tre i en och en i tre, det mysterium som jag utgör.
De flesta som möter mig ser inte detta treenighetens mönster i mig. De ser yta och ibland ser de också en verkningsfull bild av mig, dvs låter sina fördomar styra. När de fördomsfulla bygger samhälle kan de i första hand se materiella behov och hantera dem politiskt. De blir sämre när det handlar om själens problem. Dessa kan hanteras i sjukvården; terapi, piller, bältande. Om det inte gått så lågt i självkännedomen att det är ”skriet” som kommer ut, blir det kulturarbete; konst, litteratur, musik mm och det kyrkliga anmäler gärna sitt intresse att vara kulturskapare. Det blir vacker verksamhet i tillvarons religiösa hörn. Numera ska detta kallas ”existentiell hälsa” och höra till det fina i tillvaron.
Om det är sant att Folkhälsomyndighetens generaldirektör Karin Tegmark Wisell fick avgå eftersom hon ifrågasatte begreppet ”existetiell hälsa” blir jag road. Det brukar i det vetenskapliga gå till så, att företrädare för det gamla paradigmet får gå. Men lite oroad blir jag också. Är det inte ett grundläggande fel, när människor inte längre uppfattas vara skapade till Guds avbild och likhet? (1 Mos 1:26) Den tanken – sanningen om människan – byggde västerlandet och lösningen skulle väl rätteligen vara en uppgörelse med grundläggande felaktiga föreställningar, dvs de sekulära. ”Människa” är mer och radikal omvändelse behövs. Här är Kyrkans unika! ”Omvänd er och tro evangeliet!” (Mk 1:15) Allt annat är mindre liv än det du är skapad för – och några har fattat att tiden är inne. Varför inte du?”
Människan står i centrum på ett fiffigt sätt: Hela skapelsen – och den svenska sommaren – får underbara håvor med människan just i centrum: för dig och mig! Psalmen är inte bara poesi, den är sakupplysning. (Sv ps 200, I denna ljuva sommartid). Alienation är att människan blir främmande för sig själv när sekulariseringen begränsar förståelsehorisonten. Då räcker det inte med att tala vackert, det behövs upproriskt tal till försvar för Människan. Svenska kyrkan, SvK, får inte svika här och aldrig låta dem som vill vara den fina Svek-kyrkan få tala oemotsagda. Det blir fagra ord då, men det är också allt det blir.
Nu förstår ni att jag är på G. De långa linjernas kyrkfolk, kvinnor och män, knackar mig i ryggen och säger glatt: ”Paulus- Augustinus – Luther är tre som har viktiga ting att säga dig om du ska ta det kristna lärjungaskapet på glatt allvar!” Att stå ihop med dessa de långa linjernas kyrkfolk betyder, att jag inte riktigt finner mig i det samtida skumrasket. Jag går helt enkelt inte på allt, inte ens på att 1958 års kyrkomöte (som följde redan fattade riksdagsbeslut!) skulle fatta mer auktoritativa beslut än 1957 års kyrkomöte, det sista fria. Ni förstår. Men tror ni verkligen detta? Det gör inte jag.
Än mer på G blir jag förstås när Plusset Dalman i Strängnäs, domprosten Lundgren och allas vår Robert Schött hoppar av Ed-fallet. Dessa tre är de nya edsvägrarna, förstår jag. Dalmans avhopp betyder att Ed inte står under biskopens tillsyn!!?? Detta feltänk beror på att Lars Eckerdal tänkte fyrkantigt juridiskt och alla (utom dr F och jag m fl) blev så imponerade, för Lars var ju Pluss och professor, allt i ett, och vad kan då bli fel? Det ser vi nu. Han skulle nödvändigtvis se biskopen som en domare och därmed hålla sig från allt som kunde sätta hans oväld ifråga. Han kunde inte se biskopen som en ”Fader in Christo”. Alla sunda fäder kan både skälla ut sina barn och älska dem.
Innan Plusset, friherren Dalman (Ätten 1718, Riddarhuset) gav sig frihet att inte behöva fatta beslut, hade jag överklagat Domkapitlets skumraskande. Räkna mig detta till godo! Och lova mig att ha en trevlig midsommar med start den 23 juni 2026. Vad ni har för på fejkmidsommaren struntar jag i! Fast jag unnar er faktiskt trivsel då med.
Här är mitt lilla brev:
Dag Sandahl 18 juni 2026
Kvarnstad 6
387 71 Löttorp
Till
Svenska kyrkans överklagandenämnd
att. Domkapitlet i Strängnäs
Överklagande av beslut om avslag, Strängnäs domkapitel DK 2026-0095.
Jag begär att Överklagandenämnden undanröjer beslutet att sekretessbelägga rubricerade handlingar i dess helhet.
En anmälan kan möjligtvis behöva sekretessbeläggas i delar om det finns stark anledning misstänka att anmälaren kan lida men. I rubricerade ärende riktas antagligen kritik mot komminister Birgitta Ed (varför annars anmäla?) Dessa anmälningar kan självfallet innehålla äreröriga påståenden om henne. Dessa emanerar sannoilikt från tidningsartiklar, alltså redan kända uppgifter!
Det kan sålunda uteslutas att någon person kan lida men om uppgifter i ärendet lämnas ut. Tvärtom, mot bakgrund av att Birgitta Ed är gift med landets statsminister och det är valår – med de intressen att komma åt politiska motståndare som följer därav – kan Birgitta Ed lida men när kravet på transparens inte får styra Domkapitlets bedömningar.
Det skulle dock inte utan vidaere kunna uteslutas att Domkapitlet har eget intresse att skydda biskop och domprost, för det fall att någon anmälan innehåller misstänkliggörande också av dem. Transparens är den enda möjligheten att i tid komma åt sådana tänkbara kampanjer.
Mot denna bakgrund är självfallet en snabb hantering av ärendet nödvändig och öppenheten sine qua non. Och som en personlig reflektion: det var just mörkläggande, med de misstankar som lätt följer av den sortens verksamhet, som Kyrkoordningskommittén, Centralstyrelsen och Kyrkomötet tog beslut som slog fast kravet på öppenhet. ”Skamligt smussel” ska som bekant i apostoliskt nit undvikas. 1 Kor 4:2
Kvarnstad, Källa på det sommarfagra Öland
Dag Sandahl
docent
