Få minns andra upplagan av Vitalis Norströms (1856-1916) bok Masskultur (AB Hiertas Bokförlag, Stockholm 1910). Det är där han i ett nytt avsnitt (sid 209-235) svarar på Hans Larssons (1862-1944) kritik i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning den 15 och 22 juni 1910. Vi firar alltså på ett sätt ett jubileum IDAG, 116 år post festum. Norström ter sig som en ordinär biktande: ”Det må förlåtas en filosof, att han ej i första taget misströstar om människornas mottaglighet för förnuft.” (aa s 235) Misströstar han ”i sista vändan” skulle nog biktfadern, som vet att de biktande gärna ber om förlåtelse när de preciserar andras synder, undra.
Norström gör en iakttagelse som håller i vår tid, även om jag hoppar över det exempel där han använder sig av n-ordet för att klargöra ett filosofiskt problem. Jag frågade biskopen. Han tyckte att det var en god lösning på problemet. Nu kan läsarna förstå vad Norström skriver utan andra exempel än vad de själva fattar. Vi misströstar inte om människornas mottaglighet för förnuft!
”Partimänniskorna igenkänna inte verkligheten i öfverblickens format – det är saken. Tar man samvetsgrant med alla väsentliga drag hos densamma, då rubbar man deras cirklar. Verkligheten är inte ’riktig’ än från deras eget fönster.” (aa s 234)
Här fick väl Norström till det. Dagsaktuellt! Metoden i en demokrati att hantera partimänniskorna är förstås att förmå dem/tvinga dem att tydligt deklarera vilket ideologiskt fönster de ser från sitt – och lika med partimänniskor av olika kulör. En fråga om värderingar i första hand – som resulterar i praktiskt politik, alternativ jag kan välja mellan. Vi är inte riktigt där – om vi någon sin varit. Men värre är det i masskommunikationens tider, när jag behandlas respektlöst och matas med enkla slagord och paroller som konstruerats på partikanslier och reklambyråer.
”Överblickets format” – lysande formulering! Överblicken betyder inte, att vi inte försöker få inblickar och se vad som döljer sig i detaljerna. Vi ser och inser! Nyspråket som vill dölja mycket, kan visa sig avslöja än mer.
Korruptionen som det talas så mycket om, kunde jag inte förstå. Vari består det korrupta, varför griper polis och åklagare inte in? Jag frågade Chat-GPT och lärde mig att det finns två slags korruption. En i juridisk mening, en annan i politisk. Den i politiska har inget sakligt värde, om jag förstår samtiden rätt. Den är mer att förstå som ett känslofyllt utrop.Språket kan inte sällan användas för att hindra informationer och bidra till okunnighet, påpekar Gunnar Fredriksson, (Det politiska språket, Bo Cavefors Bokförlag, Lund, 4 uppl 1969). Jan Andersson och Mats Furberg läste vi i studiecirkel i källarkapellet när kyrkopolitikerna och kommunpolitikerna var ovilliga att bygga Två Systrars Kapell, Norrliden, Kalmar. Språk och påverkan heter boken (Aldus, Stockholm, 5 omarbetade och utvidgade uppl, 1972). Medborgarfostran borde betyda att vi medborgare skaffar oss kunskaper om argumentation för att stå de av oss betalda översåtarna emot.
Jag antar att ett försumbart antal församlingspräster sätter sig och studerar argumentationsanalys liksom politisk påverkan med församlingsfolket inför valet i höst. I den s k folkkyrkan är det numera ont om kyrkligt förnyade präster som står på folkets sida, om man så säger. Det är däremot gott om skamlösa präster, som låter lyfta höga löner för måttliga insatser om de ska bedömas utifrån evangeliet som mått. De förkunnar mestadels lag och gärningsrättfärdighet.
I Malmö har det kyrkliga livet sammanfattats som ”woke-vänstern församlad till bön med sputspets mot ’högern’ och Tidöregeringen”. Detta omdöme tror jag obetingat! Gunilla Karlsson Hallonsten är kyrkoherde. Jag frågade belevat om kyrkoherdens i Malmö lön. Uppgiften lämnades inte digitalt, fick jag veta, men den kom per post under rubríken ”Utlämnande av handling”. Heureka! ”Kyrkoherdens månadslön 2026 är 115 850 kr.” Prostarvodet därutöver, kan jag förmoda. 30 silverpenningar är dålig affär, helt enkelt.
Jag kollade på nätet. En biskop påstås tjäna mellan 85 000 och 105 000:- Något förunderligt och märkligt har hänt i Svenska kyrkan, det må jag säga. På min tid som ung präst kunde väl en kyrkoherde i stad tjäna ungefär som en gymnasielektor. Domprosten, docenten GA Danell i Växjö fick ihop en lön som låg i övre snittet, så pass över, att han tyckte det var genant. Han hade inte förstått att ”störst är den som tjänar mest!”
Till Malmös gudstjänstliv är jag uppenbart inte välkommen, det är inte någon av oss som omfattar evangelisk katolicitet. Inte? Ånä, inte efter denna deklaration: ”I gudstjänsten hämtar vi kraft och inspiration, här får vi möta Gud och varandra, i ord, musik och delandet av bröd och vin. Till gudstjänstens gemenskap är alla välkomna. Nattvardens bröd är glutenfritt och vinet är avalkoholiserat.” Nu är jag definitivt en otroende, en utanför deras tros-gemenskap. Ska det vara glutenfritt och ”vin” kan jag sitta hemma med det glutenfria – fast utan vin som ingen glädje ger, det håller jag, ute efter yrslan som jag är, mig för god för. Detta kan förstås kyrkoherden inte behöva bekymra sig om. Men min otro delar jag med Leo XIV och med en hoper av de svenska reformatorerna, de som inte – aldrig någonsin – delade glutenfritt bröd och avalkoholiserat vin. De höll Kristi kropps och blods sakrament högt och var måna om att inte ”gå saker om” den välsignelse som räcks i mässan. Hur fromt det än verkar vara i Malmö är detta ”absolutely utterly null and void”. Nu knöck jag en fras från påven Leo från ett något annat sammanhang, men i sak inte fel. Leo XIIII alltså. Jag kanske kan förstå, att med en grundläggande ämbetsförändring kommer fejksakramentalitet som ett brev på PostNord. Men här borde sakramental otro stimuleras! Vad är det du får, din stackare? Fromsinta ord utan sakramental verklighet, hur känns det?
Jag ska inte öda så många ord på Olle Burell, en för monarkin fjäskande såsse. Jag kanske inte förväntas försvara Birgitta Ed och Follöknastiftelsen heller, men när det är massupprop med syfte att få ihop 2000 underskrifter för en begäran om domkapitlets tillsyn, blir det utmanande. Anklagelsen är minst sagt diffus. Får hon inte arbeta för en fri stiftelse, som f Ingvar på Hjelmseryd eller f Gunnar på Gratia (läs band 2 av Osby församlings gåvo- och krönikebok om ni vill få perspektiv!) Eller många, många, många andra som levt en kyrklig livsform som räknar med frivilliga insatser?
För den delen blir en anmälan av 2000 personer i sak inte starkare av antalet anmälare. Inte ens kyrkorätten underlättas av entusiastisk lynchjustis. Domkapitlet får väl begära in några kompletteringar av ärendet från 2000 personer digitalt, så får vi se hur många av dem som alls har en hum om vad de anmält! I vilket löfte förbinder sig en präst att tjäna andra och hur? Kort svarstid! Om jag hade varit Pluss i Strängnäs hade jag nog skickat korruptionsanklagelsen till polisen med förklaring att domkapitlen inte utreder misstänkta brottmål. ”Korruption i juridisk mening” är detta. Men om saken hamnar i kapitlet?
Låt gå. Saken blir ett domkapitelsärende i Strängnäs. Vilka är jäviga då? Strängnäs är litet, I den senare svenska litteraturhistorien har Berit Spong (1895-1970) gjort staden – och livet i den – herostratiskt ryktbar genom böckerna om det sociala livet i staden: Sjövinkel (1949) och Bröder i Christo (1952). Berit var rektorska i staden, säger bara det! Då får vi se vad som händer i dagens Sjövinkel!
Masskultur är okultur, minns mina ord. Och partisinnet, lusten att ha sönder? Jud 18-19! Men medge att texten i massuppropet är gripande, särskilt det sista, det som uttrycker omsorg om ”i synnerhet” henne själv: ”Birgitta Ed har använt sin position som Statsministerfru, för personlig ekonomisk vinning. I vigningslöftena förbinder sig en präst att tjäna andra men Birgitta har snarare tjänat sig en hacka på tvivelaktiga grunder – dessutom på ett sätt där tjänster gentemot henne verkar ha belönats med höga offentliga poster av hennes man Statsministern. Detta är helt oförenligt med hennes roll som präst – det skadar förtroendet generellt för Svenska Kyrkan och prästämbetet, och i synnerhet för henne själv.” (Facebook, Nu räcker det! Ett upprop mot de ökande klyftorna! ) Är det inte i så fall Gunilla i Malmö (115 850:-) och Inte Birgitta (22 000:-) som skulle anmälas?
För övrigt tror jag det är helt fel med kv*nnl*g* pr*st*r. Inte minst sådana som berikar sig – men inte kyrkolivet!