”Repetitio mater studiorum est”, har jag fått lära mig. ”Upprepningen är kunskapens moder”. Då vill det alltså till att upprepa sig. För er skull!
Mitt gamla förslag är att valrörelsen begränsas till två (2) veckor före valdagen. Valet sker en enda dag, i år den 13 september. Det betyder att valrörelsen får starta den 30 augusti. Nu kommer finessen: den som lovar att inte rösta i valet, får lämna landet med två veckors betald ledighet, resa och utlandstraktamente förutom bibehållen lön. Personen får inte delta i valdebatter och behöver inte ta del av dem utan kan ligga på playan eller kryssa på de sju haven, sitta på något värdshus eller bibliotek utomlands för att bygga upp och bilda sig. Två veckors bildnings resa kanske kan locka om dagarna i solen för oss mer rödlätta inte alltid lockar?
Måndagen den 14 september är vi tillbaka. Det är, oss emellan, inte ens säkert att vi frågar hur valet gick. Vi har nämligen bestämt oss att strunta i den saken.
Det finns en filosofisk skola som vi kan kalla ”ja, men”-skolan. Det är de vishetsvänner som håller med, men vill läga till något, som kanske destruerar hela resonemanget. Sådana finns! De talar om medborgaransvar och annat för de fattar, att det inte är så enkelt att komma tillbaka till Sverige efter att så konkret genom sin betalda utlandsvistelse ha manifesterat förakt för det politiska spelet. ”Ja, jag kan förstå din tanke, men vart tog ditt ansvar som medborgare vägen?” Svaret är att ”jag valde det ansvarslösa och väljer att medvetet låta mig behandlas som fänad. Jag har inte följt valrörelsen och tänker inte delta i någon debatt om samhällsdebatt de kommande fyra åren.
Allt detta lovar och försäkrar jag!”
”Ja, men demokratin?” Oss emellan, vad har jag att säga till om och vilken respekt från den härskande klassen kan jag förvänta mig? Det folkskollärare Nils Rubin menade var ett fundament för demokratin, välinformerade och kritiskt reflekterande medborgare, ersätts av något jag följer med olust, den marionetteater Ingrid Carlberg i sin bok beskrivit när hon skildrar världen som politisk teater (Carlberg, Marionetterna, Norstedts 2023).
Jag är förvunnen till brottslighet och dömd för både det ena och det andra. Uppvigling (friad av hovrätten, som också upphävde förverkande av flygblad och hävde beslagen av dessa), förargelseväckande beteende, olaga intrång, störande av förrätttning, ohörsamhet mot ordningsmakten (Brottsbalken, BrB, 4 kap 6§ 2 st, samt BrB 16 kap, 3, 4 och 16§§, därtill rättegångsförseelse (Rättegångsbalken, RB, 9 kap 5§). Kungl. Maj:t fann inga skäl att meddela prövningstillstånd. Slutsatsen stod klar och meddelades ”Under Kungl. Maj:ts Sekret”: Det vederbörande till underdånig efterrättelse länder”. (Beslut nr SB 1121, Stockholms slott den 29 oktober 1971). Blågult band vid blaffan med vattenmärket, fint skulle det vara. Denna min brottslighet gör mig extra känslig när det kommer till andra politiska brott. I Lund och Malmö stod det klart för mig att rättsskipningen bottnar i passliga förenklingar av komplexa sammanhang i syfte att skydda den härskande klassens intressen. För detta skyddsintresse håller sig den härskande klassen med lydiga redskap. Jurister och journalister lika, lärare på alla nivåer, icke otroligt också följsamma präster och än mer följsamma biskopar. Undantag finns. De är altid ovälkomna sanningssägare och klassas utifrån BrB 16 kap 16§ som förargelseväckande genom sitt beteende. Sedan väl beteendet klassats som ”förargelseväckande” vidtar cancelleringen, se Apostlagärningarna, Apg 22:22-23. Så går det till, Guds Ord bär inte bojor!
Det fanns goda skäl för att konfrontera två unga män på Stockholms Central. På tåget mot Stockholm satt Nick Alinia tillsammans med riksdagsledamoten Jessica Stegrud när två unga män passerade. En kallade i förbifarten Alinia för ”nazistpyssling”, har det sagts, samt manade honom att ”följa Ledarens exempel”, dvs ta livet av sig. Alinia ”vart häpen själver”, som det heter. På Centralen upptäckte han de unga männen, började filma och gick till en av dem med frågan vad han menade. Den unge mannen drog huvan över ansiktet och försökte skynda därifrån. Han skulle tydligen med tåget till Uppsala. Den unge mannen identifierades, när hans bild låg på nätet. Bara en fähund skulle påpeka att det var förre ärkebiskopen Anders Wejryds sonson, Holger Wejryd. En veritabel fähund skulle då passa på att konstatera. ”Så illa skulle mina barnbarn aldrig uppföra sig!” Som en kvaliificerad förbrytare (se ovan) kan jag mena, att Nick Alinia gjorde helt rätt som inte tog någon skit. Vad tycker ni. Samtala i grupp och kom tillbaka om 10 minuter!
Jag hör till den lilla minoritet som aldrig tycker att offret är skyldigt. Nicka om ni håller med.
När SvT dels tar bort ett inslag, som inte strider mot något genom sitt innehåll, och återställer frågan till en personfråga (Apg 22.22!) är det utmanande. Jag är inte fostrad att leva i ett sådant samhälle, kalla det TDR eller DDR vilket ni vill. Denna kultur är destruktiv okultur! Svenska kyrkan odlar under fromma fraser denna okultur, som vi vet. Det mer irriterande är vändandet av orden/begreppen. Bo Giertz ville, som den hedersman han var, bilda Kyrklig samling för att motverka skadlig splittring i och av Svenska kyrkan och – trots en grunläggande kontrovers – samla den kyrkliga världen kring två förblivande kyrkliga värden: Bibel och bekännelse. De flesta hanterade detta program med tillkämpat oförnuft, dvs slagord om och mot sina meningsmotståndare.
Det är detta mönster vi ser i den valrörelse jag så konstruktivt gett förslag att låta oss, som vämjes, slippa. Det hindrar ändå inte att jag vill dra en lans för Birgitta Ed och ambitionen att bygga ett retreatställe i Vängården Follökna. Hon har gjort just sådant som byggde Hjelmserydsstiftelsen på sin tid och hade vi behövt främmande exempel så hade kommuniteterna Iona och Taizé fungerat väl. Volontärer, som blir vänner på stället, engagerar sig och gör insatser mot kost och logi. Om red Röstlund lyckas smyga sig in med falsk legitimation (som hon aldrig behövde visa) och sedan bemöts med tillit uppstår etiska problem värda att diskutera. Ett retreathus borde få vara fredad miljö, fråga sr Karin i Alsike kloster! Om gästfriheten missbrukas är det ett problem – men kloster och retreathus har mött sådan vedervilja århundraden igenom. Inget nytt under solen. Men redaktör Röstlund och Aftonbladet kanske skulle rodna något? Av stolthet. Lisa Röstlund och Aftonbladet har gjort både Fållöknastiftelsen och Säkerhetspolisen en tjänst genom att avslöja brister. Retreatreklamen inte att förglömma!
Mitt problem är som vanligt min övertygelse. Jag är övertygad om att det här nutida sättet att bedriva valrörelse undergräver det vi skulle vilja kalla demokrati. Så valrörelse två veckor är mitt förslag. Då kan ni härja som ni vill. Själv funderar jag på frågan i vilken exil jag ska tillbringa mina två veckor. New York City kan vara för varmt, men kanske några dagar med båt från Southampton och sedan The Big Apple? Eller stilla dagar i Clichy? Australien och Nya Zeeland har jag ingen längtan till, inte heller Thailand, Japan eller Kina. Nordsjökusten, Danmark eller Helgoland och en rejäl packe böcker? Vi talar utlandstraktamente, så något kan jag unna mig. The Sky is the Limit! Och jag slipper en myckenhet av elände!
