Ni trodde väl inte att jag skulle lämna er åt ert öde när de laglydiga finnarna tagit bort den fördömda texten? Jag är inte finsk undersåte och inte präglad av den rysk tsarismen. Det är bara att gå sida för sida för redigerat sidorna har jag inte. Och några av er kan förstå att jag, som dömts för uppvigling, blir uppiggad av de finska tsaristerna, pigg på uppror. Och det har sagts tidigare: Det är rätt att göra uppror! Ner med tsarismen!
Beslutet fattades med siffrorna 3-2. Den föredragande föredrog att åtalen skulle läggas ned, och också två av domarna skulle ha kommit till ett friande beslut, men majoriteten kom till en fällande slutsats.
Den föredragande föredrog att åtalen skulle läggas ned, och också två av domarna skulle ha kommit till ett friande beslut, men majoriteten kom till en fällande slutsats.
TILL MAN OCH KVINNA
SKAPADE HAN DEM
De homosexuella relationerna utmanar den kristna
människouppfattningen
Päivi RäsänenDenna skrift är en gåva av
LUTHERAN HERITAGE FOUNDATION
51474 Romeo Plank Road
Macomb, MI 48042 USA
www.lhfmissions.org
LUTHER-STIFTELSEN I FINLAND
PB 127, 00101 Helsingfors
www.luthersaatio.com
Artikeln är skriven av läkaren, riksdagsledamot Päivi Räsänen.
2INLEDNING
“Min Gud är inte en dömande Gud.” ”Mina kristna värderingar innebär
kärlek och tolerans, inte att döma dem som lever i homosexuella
förhållanden.” ”Min Gud sade inte att kärleken har villkor.” ”I min Bibel
dömer man inte homosexuella.” En debatt kring lagen om parförhållanden
utlöste dessa trosbekännelser såväl i riksdagens sessionssal som på
tidningssidorna.
Vår tids människa är i grund och botten individualist. Hon förbehåller
sig rätten att dra upp gränsen mellan rätt och fel. Hon vill också själv
definiera hurdan Gud är. Guds Ord får vika, då människans egna inre ljus
talar. Om Bibeln till någon del inte ryms innanför det egna tänkandets
ramar, kan man klippa bort sådana avsnitt.
Raija Sollamo, som blivit en galjonsfigur för Gemenskapsrörelsen (fi.
”Yhteysliike”) som uppstått inom kyrkan och som förordar homosexuella
relationer, medgav i riksdagen under ett seminarium arrangerat av SETA
att det inte finns ett enda bibelställe som visar acceptans av den
homosexuella livsformen. I själva verket är Bibelns etik just i denna fråga
oemotsägligt tydlig. Homosexuella förhållanden anses klart vara en
företeelse som står i strid med den sexualitet Gud har skapat, inte bara i
Gamla testamentet utan ännu starkare i Nya testamentet. Inom
Gemenskapsrörelsen anser man dock att Bibelns anvisningar inte längre
lämpliga för vår tid.
Är då inte det mest centrala i kristendomen en kärlek utan villkor? Det
är det helt visst, men Guds oändliga kärlek står inte i konflikt med den
ordning för livet som han inrättat. Tvärtom, det är därför vi behöver
nåden: vi har brutit mot Guds vilja.
Även jag hade under årens lopp klippt bort många ställen i min Bibel
om jag haft fullmakt att konstruera en bild av Gud enligt min egen
rättsuppfattning. Jag har märkt att detta endast visar hur begränsat och
förvrängt mitt eget förstånd är. Den människa som böjt sig för Guds Ords
ledning förvånas ständigt på nytt hur just de svårförståeliga lärdomarna i
Bibeln innehåller Guds djupa visdomar. En självgjord ”gud” är en trevlig
sak ända tills människan verkligen börjar behöva Gud. I nödens stund är
3en självgjord gud till ingen hjälp. För mig blev Bibeln en dyrbar skatt den
dag då jag förskräcktes över min syndfullhet och förstod att jag befann
mig i fritt fall mot fördärvet med min egen religiositet. Jag förstod att om
Gud finns, uppenbarar Han sig själv och sin vilja på det sätt Han själv
väljer. Om jag inte kan lita på Bibeln som den levande Gudens ord, kan
jag inte vara viss om att mina synder försonats och om min frälsning. Hur
skulle jag kunna tro Bibelns allra ljuvligaste budskap om Jesu
försoningsdöd och historiska uppståndelse, om jag tror att Bibeln är full
av budskap som inte lämpar sig för vår tid? Och till vad skulle jag över
huvud behöva den korsfäste och uppståndne Herren, om Gud inte är
domens Gud som i sin helighet inte tål synd?
“Min gud” har blivit vår tids avgud. Hur annorlunda är inte den Gud
som Jesus lärde oss be till: ”Fader vår, som är i himlen!” Det är ingen
slump att Han tillbes i vi-form. Gud är hela församlingens – vår Gud. Han
är inte min egen fantasis, min överlägsna rättskänslas eller mina
förhoppningars gud utan den levande, ende allsmäktige Guden som är i
himlen.
41.DE SAMHÄLLELIGA VERKNINGARNA
FÖRÄNDRADE VÄRDERINGAR AVSPEGLAS I
LAGSTIFTNINGEN
Vi lever i ett skede av historien då den kristna kulturens verkan i
samhället håller på att uttunnas. Då samhällets värderingar
differentieras råkar vi med accelererande hastighet i lägen, då mål
som låter likartade dock innebär varandras motsatser. Det som någon
kallar jämlikhet är synd enligt en annans mening. Det som någon
anser vara kärlek ter sig för en annan som intolerans.
Tendensen tvingar de kristna att tänka över vad de grundar sina egna
etiska ståndpunkter på och hur de motiverar dem. Vilken ställning har
Bibeln som Guds särskilda uppenbarelse då man utformar samhälleliga
ställningstaganden eller söker efter gränser mellan rätt och fel?
Alla etiska val grundar sig på vissa värderingar och världsåskådningar.
Inget linjeval är etiskt neutralt. Vi befinner oss beträffande flera frågor
gällande mänsklighet och familj i ett vägskäl, där vi måste välja antingen
den kristna värdegrunden eller en trend som avvisar denna.
Ju mera samhället fjärmar sig från den kristna etiken, desto större blir
behovet av att granska den naturliga moralens slutsatser i ljuset av den
särskilda uppenbarelsen, Guds ord. Människan är som en följd av
syndafallet moraliskt fördärvad, varför hon är benägen att förvränga
morallagen så att den driver hennes egna intressen.
Justitieministeriet tillsatte i december 1997 en arbetsgrupp för att utreda
”nödvändiga lagstiftningsåtgärder för att avlägsna de missförhållanden
som hänför sig till samlivet mellan partners av samma kön”. Betänkandet
blev färdigt i maj 1999. Där föreslogs, att man skulle ge personer av
samma kön en möjlighet att göra sitt parförhållande officiellt. Regeringen
avgav en proposition på grundvalen av betänkandet i december 2000.
Lagen om registrerade parförhållanden godkändes i riksdagen 28.9. 2001
med rösterna 99 mot 84. Televisionen och tidningspressen var på plats
och folket fick bevittna hur de första homoparen i mars 2002 registrerade
sina förhållanden i magistraterna. Den nya lagen medförde för
5registrerade homosexuella par till tillämpliga delar samma rättigheter och
skyldigheter som för äkta par.
Godkännandet av homosexuella parförhållanden innebar i verkligheten
en mera djupgående förändring i värderingarna än man då ville erkänna.
Då parförhållandena mellan personer av samma kön jämställdes med
äktenskap, startades en utveckling som är svår att hejda. Medan lagen om
parförhållanden behandlades försäkrade man kyrkan och kristna som var
bekymrade för följderna att kyrkan får behålla sina egna värderingar och
sin syn på homosexualitet. Inom kort efter att lagen antagits började man
varna kyrkan för att diskriminera de anställda som ämnade ingå ett
homosexuellt förbund, med hänvisning till grundrättigheterna.
Flera riksdagsledamöter godkände lagen med villkoret att den nya
familjeformen inte skulle omfatta barn. Ändå förutsatte regeringen
samtidigt i en kläm att man skulle förbereda adoptionsrätt för
homosexuella par. Regeringen började också förbereda propositioner om
fertilitetsbehandling av lesbiska par. Möjligheten att registrera
parförhållandet var ett delmål för dem som drev de homosexuellas sak.
ÄKTENSKAPETS VÄSEN
Förändringen i familjens grundvalar för familjen är ingen liten sak i
samhället. Den berör inte bara ett litet antal par, utan hela samhället, djupt.
Det är faktiskt svårt att komma på några samhälleliga strävanden som lika
kraftigt skulle träffa kärnan för samhällets grundvalar som förbundet
mellan personer av samma kön. Därför väckte förnyelsen av
lagstiftningen osedvanligt starka känslor för och emot.
Äktenskapet är det äldsta kontraktet i mänsklighetens historia. Det är
alltfort det betydelsefullaste rättsliga avtalet i samhället. Äktenskapet är
till sitt väsen och enligt skapelseordningen ett förbund mellan en vuxen
man och en vuxen kvinna. Det heterosexuella äktenskapsförhållandet
innefattar sexualitetens rikedom och kärna; den spänning som uppstår
genom olikheten mellan man och kvinna samt den principiella
möjligheten till gemensamma barn. I homosexuella förhållanden och i
andra sexuella avvikelser saknas dessa.
6Äktenskapet bör pga. dess unika uppgifter inneha en särställning i
samhället. Tyvärr avgav biskopsmötet inget eget utlåtande. I det
ställningstagande som kyrkostyrelsen gav om lagförslaget konstaterade
man: ”Kyrkostyrelsens åsikt är att man genom att ställa äktenskapet i en
prioriterad position stöder ett balanserat liv och samhällets bästa som
helhet. Ett äktenskap mellan man och kvinna är grundmodellen och
grundfåran för ett sexuellt förhållande och det möjliggör samhällets
fortbestånd. En familj grundad på äktenskap är en den institution som
uppehåller människosläktet, och att stödja den är för helhetens bästa
nödvändigt och nyttigt.” Lagförslagets filosofiska utgångspunkt var en
helt annan. Där ser man det som ett missförhållande att ”par som bildas
av partners av samma kön hamnar helt utanför den reglering som gäller
äktenskapet och äkta makar”.
I kyrkostyrelsens utlåtande betonas att lagstiftning som reglerar
ställningen för gemensamma hushåll inte bör utvecklas utgående från en
särskild sexuell avvikelse. Om man skulle vilja klargöra t ex problem som
hänför sig till ett eventuellt samlivs upphörande, borde lagstiftningen
också gälla gemensamma hushåll som bildas av syskon eller vänner. I
dessa fall skulle en sexuell relation inte utgöra grunden för det
gemensamma boendet
.
FAMILJEVÄRDENA I EN BRYTNINGSTID
Den lagstiftning som gäller äktenskapet och familjen är aldrig
värdeneutral. Den är starkt bunden till de samhälleliga värderingar, på
vilkas grund man vill bygga samhället. Vi godtar t ex inte månggifte,
äktenskap mellan nära släktingar eller barnäktenskap – på grund av våra
värderingar.
Familjen (mor och far) är vårt samhälles viktigaste enhet, och
äktenskapet är principiellt den tryggaste modellen för familjens
gemensamma liv. Familjernas välmående bestämmer samhällets
välmående. Till familjernas lycka hör också de vuxnas ansvarsfulla
sexualitet. Det västerländska samhället har genomlevt en genomgripande
sexualetisk brytningstid under de senaste årtiondena. Den sexuella
friheten har för sin del gjort att allt förre människor förbinder sig till
parrelationen, vilket särskilt barnen fått lida för.
7Äktenskapslagstiftningen är inte avsedd att vara ett insegel på känslan
och en garanti för kärleken, utan att trygga social kontinuitet. Äktenskapet
är familjens säkerhetsnät, vars uppgift är att framför allt garantera barnen
ett varaktigt andligt hem och bestående människorelationer. Familjens
kriser har dock i praktiken redan försvagat äktenskapsinstitutionen som
grundval för vårt samhälle. Familjernas välmående kan man dock inte
hjälpa upp genom att ytterligare försvaga äktenskapets ställning.
Att familjesynen ändrats till att gälla även par av samma kön betyder att
man lösgör sig från de kristna rötterna till äktenskapets familjesyn, den
grund som uppläses i samband med kyrklig vigsel: ”Därför skall en man
lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli
ett. Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin
hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett.” Till denna
värdegrund är det omöjligt att anpassa ett förhållande mellan två män eller
två kvinnor.
I de andra nordiska länderna finner vi erfarenheter redan från många år
av de samkönade förhållandenas inverkan på samhället. Då man talar om
homosexuella förhållanden har man tagit i bruk en äktenskaplig
terminologi ss. bröllop, vigsel och make eller maka [sv. även äkta hälft].
Förändringen i familjeuppfattningen kommer till synes i skolornas
familjefostran där man lär att man i myndig ålder kan gifta sig med en
person av annat eller samma kön. Homosexuella par har välsignats i
kyrkorna. I Danmark och Sverige sysslar man redan med en utvidgning
av lagstiftningen och ger anvisningar om att den skulle omfatta
adoptionsrätt för homosexuella par, hjälp för barnlöshet och kyrklig
vigsel.
Jag anser det fullt möjligt att homosexualiteten kan öka i omfattning då
den på lagstiftningsnivån gynnas vid sidan av en heterosexuell
äktenskapsrelation. Det är säreget att hävda att den kulturella
omgivningen inte har någon inverkan på förekomsten av homosexualitet.
T ex i den klassiska grekisk-romerska kulturen var pederasti eller
gossekärlek och homosexualitet ett allmänt förekommande fenomen.
Manlig homosexualitet accepterades allmänt och den förekom också ofta.
Dock förekommer homosexualitet även i kulturer där man förhåller sig
avvisande till den. Ändå saknar det påståendet grund, att förekomsten
skulle vara konstant oberoende av kulturen.
8ATTITYDFOSTRAN BLAND BARN OCH UNGA
Jämställandet av samkönade äktenskap med äktenskapet medför nya
utmaningar för fostran av barnen. Genom skolornas familjefostran och
medierna ger man barnen en signal om en mångformig sexualitet.
Homosexualiteten normaliseras. När det följer homosexuella äktenskap i
televisionen begriper även ett litet barn, att man som vuxen har möjlighet
att gifta sig med människor av annat eller samma kön.
Till detta kan läggas särskilt de äldre barnens förvirring, deras vilkas
sexuella identitet ofta ännu är osäker, trots att de sexuella experimenten
börjar tidigt. En undersökning som gjordes av över 34 000 skolelever år
1991 visade att av 12-åringarna var 25,9 % osäkra på sin sexuella
identitet, av 18-åringarna längre fem procent. I denna ålder var det bara
en på hundra som beskrev sig som homosexuell eller bisexuell. De flesta
som tidigare varit osäkra på sin sexuella identitet utvecklades till
heterosexuella. Ju tidigare ungdomar har homosexuella erfarenheter,
desto svårare är det enligt undersökningar att senare bli kvitt denna
böjelse.
Nivån på den sexualfostran de äldre barnen och de unga får idag är
olovligt låg. Såväl i mediernas som skolans upplysning saknas värden
som trohet i äktenskapet och förbindelse till det. Begreppet sexuellt
ansvar begränsas till en uppmaning att komma ihåg att använda kondom.
En vägledning avsedd för skolelever sammanfattar budskapet: ””Man
behöver inte vara förälskad för att ha sex. Man kan glädja sig åt sex utan
desto vidare förbindelser. En het romans kan uppstå, nå sin klimax och
upphöra inom ett par timmar.” (Kumisutra) Sexualvärderingarnas
sammanbrott har medfört press på de unga till tidiga sexuella erfarenheter,
med vilka man mäter den egna normaliteten.
Den nutida värdefattiga, ytliga och till sexuella experiment
uppfordrande sexualupplysningen i förening med en framställning av
homosexuella förhållanden som allmänt godtagna är en särskilt farlig
kombination. Om man med den ytliga sexuella värdegrunden förenar
budskapet att det från samhällets sida är lika önskvärt att senare ingå
äktenskap med någon av antingen det egna eller det andra könet,
uppmuntrar man med detta tydligt också till tidiga homosexuella
9experiment. Detta banar också väg för sexuellt utnyttjande, där vuxna
män har lättare att få sexkontakter med minderåriga pojkar.
HOMOSEXUALITETEN MEDFÖDD?
De instanser som försvarar de homosexuellas ”rättigheter” frågar ofta vad
det gör för skillnad med värdeförändringar i samhället. Även om de
homosexuella äktenskapen skulle hota äktenskapen, vad ont kan följa
därav? Vad ont kan det ligga i att man förverkligar sin homosexualitet?
I grunden är det fråga om huruvida homosexualitet är ett neutralt
tillstånd eller en negativ utvecklingsstörning för människans egen del.
Om det är fråga om det senare alternativet, skadar försvarandet av de
homosexuellas ”rättigheter” dessa personer ytterligare. Dessutom främjar
drivandet av de homosexuellas rättigheter samhällets värdebrytningar,
vilket åtminstone inte stöder människans uppväxt till en balanserad
äktenskaplig relation.
Det registrerade homosexuella förhållandet motiverades med
argumentet att homosexualiteten skulle vara en medfödd och oföränderlig
egenskap. En riksdagsledamot som talade för de homosexuella
relationerna hävdade tom. att det i oss alla finns två olika halvor av sexuell
inriktning, av vilka den ena är mer eller mindre framträdande.
I medicinsk forskning har man inte funnit något stöd för påståendena att
homosexualitet skulle vara genetiskt ärftlig eller medfödd. Talet om att
man funnit homosexualitetsgener har utan undantag visat sig vara falskt.
Å andra sidan är det sant, att man sällan medvetet blir homosexuell. Ett
sexuellt avvikande känsloliv är sällan avsiktligt, ett tillstånd som
människans själv valt eller förorsakat. I bakgrunden kan man finna
störningar som hänför sig såväl till tidig barndom som till pubertetens
psykosexuella utveckling. T ex de sexuellt utnyttjade barnens risk att
utvecklas till att bli homosexuella är större än andras.
Den homosexuella böjelsen är i sig inte en egenskap som kan jämföras
med ett psykiskt eller fysiskt hälsoproblem. Däremot visar det
vetenskapliga bevismaterialet ovedersägligt att homosexualiteten är
resultatet av en psykosexuell störning. De som hävdar att homosexualitet
är en naturlig, ”sund” sexuell variation, underkänner forskningen i
10familjebakgrunder av politiska skäl. Pga. homoaktivisternas
påtryckningar har de politiska målsättningarna trängt bort vetenskapliga
fakta.
En förändring av den sexuella orienteringen är också möjlig. En
betydande del av de lesbiska har tidigare levt i heterosexuella
förhållanden. Lesboaktivisten Paula Kuosmanen har konstaterat (i
artikeln “Lesboäidit ja lapset = lesboperhe?” sv. Lesbomödrar och barn =
en lesbofamilj?): “I Finland är den typiska formen för lesbiskt familjeliv
en ’nyfamilj’ där barnens biologiska mor skaffat sitt barn i ett traditionellt
heteroäktenskap och först senare grundat en ’nyfamilj’ med en annan
lesbisk kvinna.” Om böjelsen kan ändras från heterosexualitet till
homosexualitet, varför skulle den inte kunna förändras också i den andra
riktningen? Det är möjligt att hela den sexuella identiteten i riktning mot
ett normalt heterosexuellt känsloliv, om en människa själv är motiverad
för och villig att få vård.
Den förening, SETA, som driver jämställdhet för minoriteter,
representerar inte alla homosexuellt kännande människor, då vissa
homosexuella känner att föreningens ideologi är dem mycket främmande.
Många homosexuella personer har fått stöd och uppmuntran genom ett
helande av den sexuella identiteten i själavård och terapi.
DEN HOMOSEXUELLAS RÄTT ATT ÄLSKA?
Har en homosexuell människa inte rätt till kärlek? Litar vi inte på de
homosexuellas förmåga att älska? Helt säkert kan de homosexuella älska,
liksom de heterosexuella. Kärleken till nästan borde höra till alla våra
människorelationer, såväl bland de som är av samma som bland de som
är av olika kön. En man kan älska en man och en kvinna en kvinna.
I ett homosexuellt förhållande är det inte fråga enbart om nästankärlek
utan också om en sexuell relation. I en sund mänsklighet hör sexualiteten
inte till vilken människorelation som helst. Kärlek är inte detsamma som
förälskelse. Till den erotiska förälskelsens väsen hör att människan
sexualiserar det som är främmande för den egna identiteten, ”annat än
jag”. I homosexuella människors utveckling kan man redan i ett tidigt
skede se främlingskap för det egna könet, varvid människan söker det
11mysterium som känns främmande i det egna könet hos en person av
samma kön.
INDIVIDENS FRIHET GENTEMOT SAMHÄLLET
När homosexuella par ändå förekommer, borde då inte lagstiftningen
anpassa sig till nya fenomen? I diskussionerna vädjar några förespråkare
för homosexuella äktenskap till det faktum att man i riksdagen inte kan
fatta beslut om hurdana par som bildas i vardagen. Man hävdar att
homosexuella äktenskap är vars och ens privatsak och på samma gång vill
man ha lagens stöd för dem.
Jag anser också att lagstiftningen inte bör göra överdrivna intrång i
människors privatliv. Men en betydelsefull uppgift för lagstiftningen är
att leda den samhälleliga utvecklingen i en riktning som anses god och
rätt. Inte har man heller dragit den slutsatsen av ungdomarnas tidiga sex-
och samboförhållanden, att äktenskapet borde öppnas för minderåriga.
Trots att människor kan ha parallella förhållanden anser man det inte vara
ändamålsenligt att tillåta polygami.
Äktenskapet eller ett legaliserat parförhållande som kan jämföras med
detta är institutioner som berör hela samhället. Lagstiftning om
legaliserade parförhållanden ville man ha just därför att de homosexuella
förhållandena inte bara skulle förbli endast privatsaker, utan de skulle få
också samhälleligt godkännande i och med det offentliga och rättsliga
accepterandet. I en artikel publicerad i Helsingin Sanomat
sammanfattades denna tanke av homoaktivisten Ulf Månsson:
”Legaliseringen av parförhållandet innebär också mycket annat än en
ekonomisk förbindelse. Framför allt innebär det samhälleligt
godkännande och bearbetande av attityderna.” Målet för lagen om
parförhållanden är att påverka samhällets attityd, så att den homosexuella
inriktningen skulle godtas som ett jämställt sätt vid sidan om
heterosexualitet att förverkliga sexualitet. Med den försöker man
avlägsna omgivningens skuldbeläggande attityder och den skuld som hör
till homorelationer.
12DEN HETEROGENA HOMOKULTUREN
Den förening som driver jämställdhet för minoriteter, SETA,
representerar förutom homosexuella en omfattande månmgfald av
sexuella avvikelser, t.ex.bisexuella. Det är att märka, att homokulturen är
en del av de sexuella avvikelsernas helhet och även i sig själv
mångfasetterad.
I utövandet av homosexualitet kan man särskilja två huvudlinjer: lösa
förbindelser i det homosexuella samfundet och bestående
parförhållanden. De lösa och öppna förhållandena legaliserades genom
ändringar i strafflagen år 1971 och registrering av parförhållanden i mars
2002. De allmännaste samlivsformerna för homosamfundet är lösa
förhållanden och växlande parförhållanden. Detta kan hävdas vara följden
av en i den västerländska kulturen länge verkande diskriminering av de
homosexuella. Själv anser jag dock att detta också visar något om de
homosexuella människornas söndrighet. Söndrigheten märker man inte
nödvändigtvis själv eller man vill inte erkänna den och detta gäller för
alla människor. T ex de som gör snedsprång eller arbetsnarkomaner
erkänner ofta inte, när de tillfredsställer sina omedelbara behov, att de
handlar fel mot sig själva och andra, åtminstone så länge nuvarande
värderingar råder.
Vad gäller heterosexuella, visar lösa och öppna förbindelser rädsla för
att binda sig och att ta ansvar. Registrering av homosexuella förhållanden
har drivits med tanke på bestående parförhållanden: det skulle vara bättre
att uppmuntra de homosexuella att binda sig. En god målsättning i fel sak.
Bindningen är en viktig sak i det mänskliga livet men att utöva
homosexualitet även i ett bestående parförhållande är skadligt för en själv,
för partnern och kanske även för andra närstående människor.
HOMOSEXUELLA FÖRBINDELSER EN
MÄNNISKORÄTTSFRÅGA?
Det offentliga erkännandet av homosexuella äktenskap är en fråga om
värderingar, inte en människorättsfråga. Människorättsaspekten
förutsätter att varje människa bemöts som en likvärdig medborgare
oberoende av sexuell inriktning. Människorättsaspekten förutsätter inte
13äktenskap mellan personer av samma kön. I våra grundrättigheter
förbjuder man, alldeles riktigt, diskriminering av människor bl a för deras
sexuella böjelsers skull, men detta förutsätter inte att avvikande
förhållanden upphöjs till äktenskapets ställning. I våra grundlagar
förbjuder man också diskriminering på grund av religiös övertygelse men
det förutsätter inte att äktenskapslagstiftningen förändras så att den
godkänner månggifte, fastän exempelvis den muslimska minoriteten
skulle kräva det, vädjande till sina mänskliga rättigheter eller till privata
sexualetiska normer.
Enligt den kristna människosynen är varje människa, oberoende av
hennes sexuella inriktning, jämlik och lika värdefull. Människornas
inbördes jämlikhet innebär dock inte jämlikhet mellan olika slag av
sexuellt beteende. Olika sätt att förverkliga sexualiteten är på inget sätt
moraliskt av samma värde.
ADOPTIONSRÄTT FÖR HOMOSEXUELLA PAR?
Homosexuella parförhållanden som jämställs med äktenskap förändrar
oundvikligen uppfattningen av familjen också ur föräldraskapets
synvinkel. Man förbereder framställningar gällande samkönade pars rätt
att adoptera barn eller få behandling för barnlöshet. Far och mor som
barnets föräldrar skulle ersättas av två lesbiska mödrar eller två
homosexuella fäder. De lesbiska parens eller de ensamma kvinnornas
barnlöshet är ingen sjukdom utan ett naturligt tillstånd. Att utnyttja
medicinsk hjälp avsedd för vård av barnlöshet i dessa situationer är inte
motiverat. Tillstånd av faderlöshet för barn bör man inte konstgjort börja
producera. Barn som lider av brist på fäder finns det tyvärr redan alldeles
för många av i vårt samhälle.
Varje barn som fötts till denna planet, med ett välsignat undantag, har
fötts av en biologisk mor och far (Jesus föddes, Adam och Eva skapades).
Den situationen är i mänsklighetens historia okänd, där två kvinnor eller
två män skulle ha förökats sinsemellan. Naturen frambringar alltså inte
ens av misstag en situation där barnet skulle ha två mödrar eller två fäder.
Ett könsneutralt faderskap ersätter inte moderskap och faderskap enligt
skapelseordningen.
14Att få barn är i sista hand inte en mänsklig rättighet för en kvinna eller
en man men barnet bör ha rätt till båda föräldrarna, far och mor, i sin
vardag. Faderns betydelse får inte inskränkas till att bli donator av
könsceller. Detta är en underlig signal vid en tid då man annars strävar till
att uppmuntra fadern till ansvar för sina efterkommande. Om fadern inte
tillför vården och fostran av barnen något av värde, på vilken grund
avkräver man honom då ansvar för sin familj? Undersökningar visar att
ett nära fadersförhållande förbättrar flickornas skolframgång och
förebygger depression samt ökar pojkarnas sociala kompetens och
förebygger aggressivitet.
I lagstiftningen har man genom tiderna strävat till att i mån av möjlighet
trygga att barnet har en far. Nu har man rentav övervägt att barnet som
utgångspunkt kunde vara juridiskt helt faderlös, så att det har två mödrar
och den biologiska fadern skulle ha kvar enbart ställningen som
spermadonator.
Ändå utvisar det levande livet att faderlösheten också är vår tids tragedi.
Den kanske mest hjärteslitande exemplet på detta var en över 80-årig
kvinna som ännu fortsätter sin kamp för att bli erkänd som en för över 50
år sedan avliden mans dotter. Arv eller pengar var det inte fråga om här,
utan hennes livs högsta önskan är att hon skulle få lov att kalla den man
sin far, som varit död redan i ett halvt sekel.
152.BIBELN OCH KYRKAN
DEN FÖRÄNDRADE LAGSTIFTNINGEN OCH FINLANDS
EVANGELISK-LUTHERSKA KYRKA
Inom kyrkan har man stött på en konflikt mellan den samhälleliga
lagen och Bibelns principer. Vilkendera borde den följa: statens
grundlag eller kyrkolärans högsta rättesnöre, Bibeln? Redan före
lagen om parförhållanden godkändes blev det uppenbart, att efter
dess ikraftträdande kommer den press och det tryck som utövas för
att homosexuella förhållanden skulle accepteras att rikta sig mot
Finlands evangelisk-lutherska kyrka. Många riksdagsledamöter som
lutade mot ett antagande av lagen om parförhållanden försäkrade, att
kyrkan också i fortsättningen kommer att ha rätt att hålla fast vid
Bibelns lära om familjen även i förhållande till homosexualiteten.
Kampen inom kyrkan hade dock redan börjat. Den lilla men högljutt
framträdande Gemenskapsrörelsen krävde att kyrkans anställda borde
få stöd för liv i homosexuella förhållanden. Till kyrkomötet gavs ett
förslag om välsignelse av homosexuella par. Omedelbart efter att
lagen antagits gav några biskopar sina anställda rådet att avhålla sig
från att välsigna homosexuella äktenskap och homosexuella pars
hem.
Finlands grundlag 18 § förutsätter att ingen utan laga skäl får avskedas
från sitt arbete. Om kyrkan vill begränsa grundrättigheter, bör
begränsningarna skrivas in i kyrkolagen. På grund av detta finns i
kyrkolagen t ex en bestämmelse enligt vilken en tjänsteinnehavare bör
vara medlem av kyrkan. Annars kunde det strida mot grundlagen att från
tjänsten avskeda en kyrkvaktmästare som blivit muslim eller en
kansliarbetare som lämnat kyrkan. Det kunde anses att kyrkan då skulle
bryta mot dessa anställdas trosfrihet, vilken hör till grundrättigheterna.
Eftersom rätten till en familj är skyddad av grundlagen, hur skulle
kyrkan kunna kräva att dess egna anställda avhåller sig från homosexuella
äktenskap, som är en i lagen definierad familjeform och jämställd med
äktenskapet? Kyrkan borde med tanke på eventuella konfliktsituationer i16kyrkolagen bestämma om en begränsning för sina anställda gällande
samkönade parförhållanden. Det är dock svårt för kyrkan att förbli trogen
sina egna värden i ett samhälle där det är främmande värderingar som
uppställer normerna. Kyrkans ledning står inför ett svårt val. Ännu år
2003 på hösten lämnades saken utan avgörande i kyrkomötet och den fick
vänta på vad tiden utvisade.
KRISTI ORD OCH DE HOMOSEXUELLA
Från kyrkoledningens sida har man grunnat på om det i Bibeln finns
tillräckliga eller klara grunder för att ta ställning till homosexualiteten.
Man har konstaterat att om vi visste vad Jesus skulle säga om
homosexualitet så skulle vi ”lägga benen på ryggen” och springa efter.
I både Gamla och Nya testamentet finns avsnitt där man behandlar
utövande av homosexualitet. På varje ställe är det klart mot Guds vilja. I
1 Mos. 19:1—11 ville männen i Sodom ligga med de män som kommit
till Lot och som var änglar. Situationen är hotfull och våldsam, och alla
parter vet att det är fråga om en ond gärning (männen i staden säger i vers
9 till Lot: ”Nu ska vi göra mer ont mot dig än mot dem!”).
I Mose lag förbjuds utövad homosexualitet i klara ordalag (3 Mos.
18:22): “Du ska inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna.
Det är avskyvärt.” Straffet var strängt (3 Mos. 20:20): “Om en man ligger
med en annan man som en man ligger med en kvinna, begår de en
avskyvärd handling. De ska straffas med döden.”
Jesus säger inget som sätter Gamla testamentets lag ur kraft, inte heller
när det gäller utövad homosexualitet. I sexualfrågorna, t ex i mötet mellan
Jesus och kvinnan som på bar gärning blivit funnen skyldig till
äktenskapsbrott (Joh. 8), satte han inte lagen om äktenskapsbrott ur kraft
(”Gå, och synda inte härefter.”). Inte heller straffet satte han ur kraft,
eftersom han själv på korset bar också kvinnans straff. (”Inte heller jag
dömer dig.”) Jesus erbjuder frälsning för var och en av oss, eftersom vi
alla har brutit mot Guds vilja (”Den av er som är utan synd…”.) Jesus
avskaffade inte lagen utan han uppfyllde lagen (Matt. 5:17, 18), var
syndfri och dog för våra synders skull.
17Hela Bibeln är i grunden Kristi ord. Hans undervisning är inte bara
evangelieböckerna, utan också t ex aposteln Paulus’ brev till församlingen
i Rom. Aposteln Paulus anser att homosexualiteten strider mot Guds
skapelseordning (Rom. 1:24—32): ”Därför utlämnade Gud dem åt deras
hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med
varandra. De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade
det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen.
Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte
ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. På samma sätt
lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av
begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva
ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.
Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud
dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras.
De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och
elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. De
skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och
skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, vettlösa,
trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. De känner mycket väl till Guds rättvisa
dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de
samtycker dessutom till att andra gör det.”
Aposteln Paulus ser uppkomsten av homosexualitet och accepterandet
av den som en följd av att man upphört att ära Gud. Homosexualiteten var
ett synligt och allmänt accepterat fenomen i Rom, dit Pauls riktade sitt
brev. Till slut förundrar sig aposteln över dem som känner Guds
rättfärdiga bestämmelser och ändå framhärdar i sina gärningar mot
skapelseordningen och Guds vilja och ”dessutom samtycker till att andra
gör det”.
Aposteln Paulus visar att redan den allmänna uppenbarelsen är
tillräcklig för att bevisa att människan är fallen inför Gud. Homosexuella
förbindelser är enligt Paulus’ syn ett klart exempel på beteende i konflikt
med skapelseordningen. Om vår förståelse som grundar sig på en allmän
rättskänsla inte vore förvrängd av synden, skulle vi av naturen kunna inse
att homosexualiteten är naturvidrig, fastän vi inte ens skulle ha hört talas
om Bibeln. I den särskilda uppenbarelsens, i Guds Ords ljus, inställning
18till homosexualiteten borde det inte finnas något oklart. Paulus hänvisar
till ”Guds rättvisa dom” enligt vilken ”de som handlar så förtjänar döden”.
På ett annat ställe skriver Paulus vidare (1 Kor. 6:9, 10): ”Vet ni inte att
orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken
sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller
de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant,
varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska
ärva Guds rike.”
Vissa biskopar har i sin bibeltolkning hänvisat till att vi numera vet mera
om uppkomsten av homosexualitet än man visste vid de tiderna då Bibeln
skrevs. Det är sant att vi vet att den är en störning i den psykosexuella
utvecklingen. Bakom alkoholismen har man åter funnit en genetisk
disposition, skadliga miljöfaktorer och beteendemodeller och bakom de
kriminella böjelserna ett samband med t ex koncentrationsstörning. Borde
kriminalitet tillåtas, om en tvingande böjelse ligger bakom den? Om
homosexualiteten nu är en utvecklingsstörning, bör man inte uppmana
någon att utöva den.
VILKET SLAGS UTÖVAD HOMOSEXUALITET AVSES I
BIBELN?
Ibland hävdas det att Bibeln skulle förbjuda enbart mäns dominerande och
på utnyttjande grundade homosexuella förhållanden. Med detta strävar
man till att bevisa att det inte förekom andra slag av homosexualitet, eller
att Bibeln skulle godkänna alla kärleksfulla och på ömsesidig respekt
baserade förhållanden.
Det finns dock inga belägg för dessa påståenden i Bibeln själv. T ex i
det ovannämnda bibelstället Rom. 1:26, 27 heter det: ”Deras kvinnor
bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. På samma sätt
lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av
begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva
ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.
”
Texten talar om män och kvinnor som sinsemellan jämställda (”begär
till varandra”) upptänds av lust till personer av samma kön och som
19förverkligar sitt begär. Väl att märka: det talas här faktiskt också om
kvinnor.
Under antiken förekom det förutom förtryckande sexuella relationer
mellan män också jämställda sexuella relationer mellan både män och
kvinnor, och dessa anses i Romarbrevet vara uttryck för gudlöshet och stå
i konflikt med skapelseordningen. Redan i antikens Grekland förekom
kärlek mellan män, som var både själslig och fysisk. T ex enligt Platon är
det bara kärlek mellan män som är verklig kärlek. Kärleken mellan man
och kvinna nådde inte upp till denna, eftersom kvinnans
själsförmögenheter gjorde att hon befann sig i ett tillstånd mellan
människa och djur. Därför var kärleken mellan kvinna och man enligt
honom bara köttslig och avsedd att tillgodose mannen begär och att alstra
barn. Mångfalden av homosexuella förbindelser ser alltså ut att ha varit
lika stor som i dagens västerländska kultur. Varför skulle Paulus ha avsett
enbart ett förtryckande homosexuellt förhållande, då han inte nämner
något som syftar på dominans?
NATURLIGT ELLER ONATURLIGT?
Ibland motiverar man med naturen förutom andra ting också
homosexualiteten som antingen naturlig eller onaturlig. De som stöder fri
sexualitet söker sin förebild i människans djuriska natur och kanske även
hos arter som parar sig med flera partners. Godkännandet av
homosexualitet motiveras med att den förekommer också i djurriket.
Människan är enligt Bibeln på grund av skapelsen Guds avbild. Hon har
en särställning i skapelsen. Människan har ansvar för sina gärningar inför
Gud, och till åtskillnad från djuren har hon förmågan att dämpa och
behärska sina behov. En människa bör alltså inte bete sig djuriskt, driven
av sina begär. Å andra sidan lever vi i en värld skapad av Gud och allt
som Gud skapat är gott. Han har också, som en rikedom i mannens och
kvinnans liv, skapat den sexuella njutningen. I ett ansvarsfullt
äktenskapligt förhållande, inom de ramar Gud avsett, är sexualiteten
naturlig. Syndafallets verklighet innebär att Guds skapelseverk på många
sätt har förstörts. Vi lever inte längre i ett fullkomligt och syndfritt
paradis. Också den sexualitet Gud skapat har blivit förvrängd. Av det
20faktum att homosexualitet förekommer bland människorna kan man inte
dra slutsatsen att homosexualiteten som sådan skulle vara skapad av Gud.
EVANGELIET OCH NÅDEN TILLHÖR ALLA
I den uppseendeväckande fotoutställningen Ecce Homo framställdes
Jesus i sällskap med homosexuella i moderna aktiviteter. Utställningens
budskap var att Guds kärlek gäller också de människor som lever i
homosexualitet. Det är sant, Gud älskar verkligen varje syndig människa.
Men detta omintetgör inte det faktum, att Gud vill frälsa människan från
synden.
När man kräver acceptans av homosexuella äktenskap vädjar man ofta
till kärleken till nästan. Bibelns föreskrifter anses betydelsefulla bara i den
mån som efterföljandet förverkligar nästankärlekens princip. Kärleken till
nästan innefattar dock även att man varnar människor för en verksamhet
som är skadlig för dem själva. En kärleksfull människa varnar sin vän för
att gå ut på svag is, liksom för homosexuella gärningar.
Paulus jämför att göra synd och att godkänna syn och anser dem
uppseendeväckande nog lika fördömliga (Rom. 1:32). Kyrkan är i stor
fara att vackla och falla om den godkänner homosexuella förhållanden.
Att välsigna samkönade parförhållanden eller att tillåta att en
församlingsanställd lever i ett homosexuellt äktenskap skulle redan
innebära ett tydligt accepterande av dessa förhållanden. Samtidigt skulle
kyrkan mista sin möjlighet att utsträcka lagens och evangeliets budskap
till de homosexuella. Gud älskar homosexuella människor så mycket, att
han vill dra också dem genom lagens ord till Kristi gemenskap och
delaktighet av evangeliet.
Urförsamlingen, de första kristna, anpassade sig inte till samtidens
samhälleliga värderingar. Kyrkans uppgift är att berätta för finländarna
hur Guds ord förhåller sig till utövande av homosexualitet. Kyrkan gör
sig skyldig till diskriminering av de homosexuella, om dessa inte får höra
Guds lags hela sanning, vilken innehåller såväl lag som evangelium.
Kyrkans uppgift är också att med sitt eget exempel visa att man måste
lyda Gud mer än människor. Kyrkan gör sig inte skyldig till synd, om den
21vågar använda ordet synd såväl om homosexuella förbindelser som om
andra utomäktenskapliga sexuella relationer.
I församlingarna bör man finna mera rum och kärlek för de människor
vilkas vånda är ett homosexuellt känsloliv eller en annan sexuell
avvikelse. Nådens budskap tillhör alla syndiga och söndertrasade. Det
finns i hela världen ingen enda, vars manlighet eller kvinnlighet vore
fullkomlig och hel.
EN UPPFORDRAN TILL BÖN
I Sverige trädde en lag i kraft i början av år 2003, som berör rätten att
lära ut bibelställen som berör homosexualitet. En person som sprider
uttalanden där homosexualitet påstås vara en synd, kan dömas för
uppvigling mot folkgrupp till två års fängelse. Om brottet anses ringa
eller den misstänkte skulle gå med på att återta sina utsagor, skulle
han kunna komma undan enbart med böter eller villkorlig dom.
Enligt de rättslärdas tolkning skulle en upprepning av Bibelns texter
som historiska dokument ännu inte vara ett brott. Däremot finns
kännetecknen för en brottslig gärning där, om prästen i sin predikan
förklarar att man bör leva enligt Bibelns undervisning också idag. Det är
skäl att ta dessa nyheter från grannlandet på allvar, ty Finland ser ut att i
många avseenden följa efter, förr eller senare.
Kommer vi att få se nyheter, där svenska präster i handbojor leds bort
från predikstolarna till polisförhör? Får vi höra om församlingar där man
ber för en herde som spärrats in i fängelse? I själva verket är det värsta
om ingenting alls förändras när lagen trätt i kraft. Om lagstiftaren nöjd
kan konstatera att lagen visat sig vara obefogad excess i nödvärn? Inte
har ju prästerna något att frukta, om de inte heller hittills har lärt att
homosexuella relationer står i strid med Guds vilja.
Är ett sådant här lagförslag sist och slutligen en följd av att kyrkan redan
i många stycken frivilligt gett upp Bibeln? Om tillförlitligheten av Guds
Ord förnekas på ett ställe innebär det i grunden att tvivlet riktas mot Gud
själv. Därför är det omöjligt att sopa ”perifera” frågor under mattan, för
att församlingsmedlemmarnas fredliga samliv inte skall störas. Om
22kyrkan i etiska frågor inte håller fast vid tydliga ställen i Guds Ord är
evangeliets kärna snart också hotad.
Djävulens yttersta mål är att hindra syndarens väg till Kristus.
Metoderna är lika gamla som människosläktets historia: ”Har Gud
verkligen sagt?” Eva blev genom denna fråga bedragen med
fruktansvärda följder. Saken föreföll också då rätt perifer, det var ju fråga
bara om ett träd bland andra.
I ett meddelande jag fick från Sverige förundrar man sig över att de
kristna är tysta. Varför är det ingen som kallar till bön eller fasta? Vad
skulle vi idag säga om profeten Jesaja som på Guds befallning gick
barfota i tre år och utan kläder som tecken på hur de tvångsförflyttade
skulle komma att skamligt transporteras bort med bakdelen bar? En
profetisk röst behöver vi också idag. Personligen hoppas jag att nöden inte
blir så stor att vi har behov av Jesajas stilart. Men herdarna borde våga
befatta sig med dessa teman där man frågar: ”Har Gud verkligen sagt?”
Hälsningarna från Sverige må verka som ett upprop till bön – såväl för
oss själva som för svenskarna.
23TILL SLUT
För några månader sedan fick jag e-post där frågeställaren förundrade
sig över att jag fann Bibelns undervisning om familjen fortfarande aktuell.
Han frågade: ”Om Bibeln såhär sällsynt entydigt redogör för fakta, kan
du då klarögt påstå att du tror på historien om hur vattnet delades genom
ett slag av trollstaven, hur Jesus bespisade en jättelik folkskara med några
fiskar och ett par bröd osv. Och om du helt seriöst tror på dessa berättelser,
hur kan du då inbilla dig att någon tar dig på allvar? Och om du åter inte
tror på dem, utan håller dem för bildliga exempel på Guds kraft el. dyl.,
varför fungerar Bibeln som en faktabok t ex i homofrågan?”
Jag svarade honom som frågade att jag anser att Bibelns mest
obegripliga under är kristendomens centrala påstående: Jesu uppståndelse
från de döda. Ur en läkares synvinkel är det en fullständig omöjlighet. En
död kan inte vakna till liv. Om Gud gör ett sådant under, varför skulle han
inte också kunna göra andra under? Jesu död och uppståndelse är hela den
kristna trons kärna. Med det står eller faller Bibeln. Om man inte tror på
det, blir ingenting kvar av den kristna tron. Och om man åter tror det, är
det konsekvent av mig att tro på allt som Kristus i övrigt lär i Bibeln
genom apostlarna och profeterna.
Tilltro till Guds ord och evangeliets glädje och visshet går hand i hand.
Vår tids största glädjedödare är sådana läror, som tär på tilltron till Bibeln
som Guds ord. Om Gud inte är en helig Gud som dömer synden på det
sätt som Bibeln berättar om – också gällande homosexuellt beteende,
varför måste Guds Son dö? Om vi nekar människor rätten till
syndakänsla, berövar vi dem också evangeliets glädje och visshet.
Vissheten om himmelriket vilar på den grunden, att Kristus säkert
försonat våra verkliga synder och uppstått från de döda.
Lutherstiftelsen i Finland
24