Präst sine cura kan man tydligen icke utan framgång vara. Sine cura betyder utan församlingsvård, dvs utan besvärliga människor. ”Sinekur” helt enkelt. Om något inte visat sig vara en sinekur betyder det att det varit besvärligt. Församlingspräster vet vad det innebär. Skrivbordspräster på kanslierna likaså. De undviker sådana besvär. Men varför i allsin dar ska det vigas för ett skrivbordsarbete? Herde kan man vara för en hjord, inte för en hög papper eller en ansamling paragrafer och paragraftecken.
Präster sine cura blir det alltmer gott om. Kolla Matrikel för Svenska kyrkan och slå på ”övriga” så ser ni. Kolla också kanslipräster i stort och smått, från stift till nationell nivå. Stordriften ställer uppenbarligen krav. Fantasifulla titlar och sysslor ska det också bli. ”Tjänster och tillsättningar” –liksom annonserna i Torsdagsdepressionen – ger mycket material för den som gillar att tänka stort och vill ha blicken riktad inte bara på det synliga utan mot det osynliga (2 Kor 4:18)
Så vad kan vi se? Sådant vi avstod från att säga något om. Ninna Edgardh och Anna Karin Hammar har gett ut boken Äkta makor. En queer historia (Verbum 2025) .Torsdagsdepressionen fann det värt att uppmärksamma publikationen på två helsidor. ”Vår historia måste berättas” är den rubrik som jag menar informerar oss om själva den kristliga, finkristna, självupptagenheten. En del framstår som förbryllande och därmed skrämmande. Prosten Hammar var i Lund och mötte någon. Prosten säger: ”Här kommer jag och mina tre pågar” (”pojkar stod i det i artikeln, det tror jag inte prosten sa). Anna Karin, som kallade sig ”Tommy” som barn, var alltså osedd! Lägg till detta HB Hammars bok I ärkebiskopens skugga och ställ allvarliga frågor om en dysfunktionell familj. Ninna, som för inte så särskilt länge sedan presentrade sig som icke-kristen, tycks häpen över att två av samma kön inte kunnat gifta sig med varandra och att detta inte beror på att alla var så mossiga, noterar jag. ”Det var helt enkelt normen att äktenskapet var någonting bara för man och kvinna.” Tänka sig!
Till berättelsen hör att Anna Karin skulle avsluta en relation hon levde i och Ninna var gift (med en man) så det var lite att pyssla med. Boken kan ses, säger Anna Karin, som ”ett slags testamente till barnbarnen om det vi har stått för och det liv vi har levt”. Jag läser Torsdagsdepressionen och muttrar: ”Något mer vi inte vill veta?” Nå, gamla tanter har jag mött hela mitt liv. Det märkliga är att dessa tanter har jag i somliga fall mött redan när de var unga flickor. Anna Karin är född 1951, Ninna 1955. I någon mening är det ”den gamla människan” vi möter.
https://www.kyrkanstidning.se/kultur/anna-karin-hammar-och-ninna-edgardh-om-bakslaget-mot-hbtq
Boken sammanfattas rätt väl i artikeln. På en punkt funderar jag. Ärkebiskop Gunnar Weman valde, heter det, att runda de pågående utredningarna om Svenska kyrkan och homosexualiteten – som ändrades till en fråga om ”Kyrkan och de homosexuella”, vilket gjorde det svårare att teologisera, förstås. Men rundade Weman eller var det så att staten tryckte på och ville ha svar inför förslaget om partnerskap? Jag blir osäker. Ett vet jag, att när den kyrkliga utredningen tillsattes sa Bertil Werkström: ”Säg till dom att de inte behöver skynda sig” – och då skrattade Centralstyrelsen.
Joel Halldorf, den allvetande, menar att boken Äkta makor ger framtidshopp. Förändring är möjlig. Jonas Gardell ser boken som en motståndshandling och Eva Brunne slår fast att Gud inte gör skillnad på människor. ”Svenska kyrkan går ibland före för att andra ska kunna följa efter.” Jaha. Som i klimatpolitiken och mycket annat då? Hjälp min otro. Jag uppfattar att Svenska kyrkan halkar utför en såpad rutschbana, inget annat. Och för detta ska applåder inhöstas.
Anna Karin och Ninna är väl utomordentliga exempel på det där med ”sine cura” och båda engagerades i arbetet med kyrkohandboken – och mycket annat i de klerikala kanslierna. De har skaffat sig tolkningsföreträde, så måste det nog sägas, och problemformuleringsprivilegium. Nu är det rätttigheter som måste försvaras. Vad tänker Trump om detta? Och är Trump den svala som verkligen gör sommaren? Jag vet inte. Det har hänt tidigare att historiska skeenden ändrats och att ormen bytt skinn.
Dr Hanna Stenström har recenserat Ellen Marie Jakobssons bok Helig vrede.
https://svenskkyrkotidning.se/recension/att-leva-mitt-i-androcentrismens-kollaps/
Stenström står upp för att frågorna måste ställas för vi lever i androcentrismens kollaps, Det betyder att gamla mansideal kollapsar, tror jag. Nu ger Jakobsson, som fortfarande förväntas företräda Svenska kyrkan, svar på ett något annorlunda sätt, men den som då vlll ta upp vad Jakobsson hävdar (som Stockholms domkapitel alltså?) ”måste ge skäl”…”som inte hänvisar till konventioner eller innebär lydnad”, skriver Stenström. Prästöftena då?
Grundkonceptet i Stenströms tänkande är att ”kristendomen …samtidigt [kan] behålla sina särdrag och förändras”. Ungefär som hos Karl Marx och Friedrich Engels alltså. De skrev en analys av kapitalismens tidevarv: ”allt fast förflyktigas”. Året var 1848. Riktigt nytt är det alltså inte, men frågorna om vad det betyder om Kyrkan tror (inbillar sig?) att själva ärendet är en anförtrodd gudomlig hemlighet – med givna ordningar från Honom som är Kyrkans Herre skulle kunna vara en komplicerande faktor om det handlar om kristendomens särdrag. Särdrag? En Frälsare? Apostlar? En jungfru som föder en son?
Stenström är kritisk men kritiken växer ur det hon har gemensamt med Jakobsson: ”En skillnad mellan oss är att jag är grå reformist medan Jakobsson är revolutionär.” Jag tror att Hanna Stenström nu förklarar hur det går till. Hon som också är sine cura, kan sitta i olika sammanhang och fixa texter till kyrkohandboken som inte helt stryker ordet ”herre” – ”men medvetet också använt ett annat språk”. Det är slugt uttänkt. Det heter inte ”förintelseläger” utan ”koncentrationsläger”, som vi vet. Ord ska dölja, inte avslöja. Makthavarna och deras hantlangare tänker så – och nu är det de som vill ta makten över ord och tankar som strategi för den internationella feministiska religiösa rörelsen. Religiös! När de tagit makten ser de till att bevara den.
Dr Stenström hade, hon vore inte dr Stenström annars, önskat att Jakobsson ”arbetat med akademisk litteratur, särskilt feministisk teologisk” och satt in sin kritik i ett större sammanhang ”för att ge en hederlig bild av oss andra som arbetar för en feministisk förändring”. Har alltså Jakobsson genom sin tydlighet (i allt det mångtydiga) blivit en försvårade omständighet för dem som steg för steg och utan debatt vill förändra – men inte hamna i lärostrid?
Jag antar att det borde rasa lärostrider i Svenska kyrkan. Kampen för den rätta läran är skön och för den kan vi gå ”till strids och glade äre” (sv ps 237:4). I grund och botten tycks Jakobsson och Stenström vara rätt överens och ingen av dem har varit särskilt mycket för församlingspysslet, själva ”curan”. De är inte eniga om metoderna, men målet? De tycker nog inte egentligen om kyrkgängarna heller.
Jag tror biskop Anders Nygren varit mycket belåten med att ha fått rätt. Svenska kyrkan har växlats in på främmande spår, gnostikers och svärmandars. Hade han varit lika förtjust över vad han kunnat ta till sig i boken Äkta makor och sagt att allt är logiskt, liksom det är logiskt med det som kallas androcentrismens kollaps, den som dr Hanna Stenström ser sig leva mitt i?
Jag har inte övertygats om att jag är ett i tron med Hammar, Edgardh, Jakobsson eller Stenström. Med Edgardh är jag dessutom oense om beskrivningen av kyrkomötesdebatten 2009, dess förutsättningar och konsekvenser. Hon lyckas inte seriöst klargöra vari motsättningarna bestod, t ex i kritiken av att beslutet skulle tas utan de ekumeniska konsultationer Svenska kyrkan förpliktat sig till. Den saken hade enkelt kunnat redogöras för genom att ta fram några av reservationerna mot beslutet. Den här, t ex:
”Svenska kyrkan har, liksom den samlade kristenheten, uppfattat att Jesu undervisning om äktenskapet är entydig. Skaparen gjorde från början människan till man och kvinna och avsikten är att de två ska bli ett. Denna goda bekännelse läses vid varje vigsel och det är uppen- bart att ett kristet äktenskap där Jesu egna ord inte kan eller ska läsas, blir en självmotsägelse.
I reservation 2 till Läronämnden slås fast, att enligt evangelisk luthersk bekännelse kan inte kyrkan ”lära och införa något som direkt strider mot Bibeln som översta norm i kyrkan”. Vi ansluter oss till denna klara och välgrundade mening.
Vi ansluter oss också till ställningstagandet i reservation 4 till samma betänkande från Läronämnden: Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära kan inte förändras utifrån det underlag Kyrkostyrelsen presenterat och att beslutet inte kommit till på ett sätt som står i samklang med tron, bekännelsen och läran.
För att alls kunna fatta beslut med den skyndsamhet som påstås ha varit av nöden, har Svenska kyrkan nonchalerat de ekumeniska förpliktelser som träffats. Detta skadar det kyrkliga enhetsarbetet och uppenbarligen Svenska kyrkans möjligheter att agera som ekumenisk brokyrka. I reservation 3 till Läronämnden heter det: ”Bristen på dialog och gemensamt samtal är allvarlig och bryter enligt vår uppfattning mot andan i de ekumeniska avtal om kyrkogemenskap som vi ingått.”
Kyrkomötet har fattat ett beslut som mötet egentligen inte kunnat fatta därför att det strider mot bekännelsen, inte kommit till på ett sätt som står i samklang med tron, bekännelsen och läran och därför att bristen på dialog och gemensamt samtal är uppenbar och strider mot de ekumeniska förpliktelser Svenska kyrkan träffat.
Den omröstning som genomförts i Kyrkomötet visar att det finns en betydande minoritet, som alls inte fått se sina invändningar mot beslutsunderlaget eller frågor inför det besvarade.
Kyrkomötet har fattat ett ideologiskt men inte ett teologiskt underbyggt beslut.
Omgivna av en sky av vittnen som om äktenskapet trott, lärt och bekänt det Jesus säger om Skaparens avsikt om äktenskapet ser vi att det fattade beslutet är en nullitet. Kyrkans lära är en annan än vad Kyrkomötets majoritet beslutat. Att kyrkomöten far vilse är dock inte någon nyhet. Det var också de evangeliska reformatorernas insikt. Sådana kyrkomötesbeslut kunde de för evangeliets skull inte följa.”
https://www.svenskakyrkan.se/filer/Kyrkomötets%20beslut%20om%20vigsel%20och%20äktenskap%202009.pdf
Denna goda reservation hade förtjänat att återges om nu den queera ordningen skulle beskrivas i sin komplexitet av en docent i kyrkovetenskap, Edgardh alltså.
.