Father Fried, Paul Fried, grillades av Stockholms domkapitel. Där satt Plusset, Domprosten, diakonen som företräder läroämbetet (ni vet kanske vad tycker om det? och vet ni inte, kan jag upplysningsvis skriva: ”sanslöst!”), en domare och därtill en socialdemokrat, en liberal (som ersatte centerpartisten) och så en poskare. Father Fried, född 1958, hade med sig en stödperson för nu skulle han den 12 juni få ge en bild av sin egen utveckling till att bli präst. Han är ju annars skådespelare och författare. Jag läser innantill:
”Paul Fried har sedan slutet av 60-talet följt svensk politik. Han har aldrig funnit den så förfallen, falsk, ytlig och bedräglig som den är idag. Den befinner sig idag ofta långt bortom all värdighet och anständighetens gränser. Att detta skulle förbigås med tystnad och accepteras av oss som är kallade att förkunna rätt, rättvisa och sanningen är en omöjlighet. Han inser att han kan uppfattas som raljant men det är inget medvetet stilgrepp utan ett utslag av vem han är som person; någon som tidigare på scen uppträtt med både satir och standup. Han skulle troligen känna sig förkrympt om han inte får ge uttryck för sina tankar. Han inser dock nu att han fortsättningsvis måste hantera sina tankar på ett annat sätt som inte väcker anstöt och inte medför att förtroendet för honom som präst ifrågasätts.” (DK:s protokoll § 82/2024)
Tja, riktigt vad han fått ur sig om migrationsministern framgår inte, men anmälan angav, att han ”uttrycker sig oacceptabelt och nedsättande om bland annat kvinnor och raljant oich olämpligt om politiker”. Han har i en predikan beskrivit ”politiken och politikerna som något som inte är värt vårt förtroende och att vi som lever här i Sverige egentligen inte behöver bry oss om vem som är statsminister – det är ju en politiker. Den ende som är värd vårt förtroende är Gud.” Vid domkapitelssammanträdet den 14 februari beslöts att Father Fried skulle få yttra sig över anmälan och därefter samlade sig domkapitlet till ett gärningspåstående: Omdömeslöshet oförenlig med vigningslöftet som skadat det anseende en präst bör ha.
Lägg nu märke till gärningspåståendet, det inrymmer inget om Bibel eller bekännelse utan styr in på vanlig borgerlig anständighet. Borgerlig i detta sammanhang kan också vara sossig, tro inget annat. Det finns ju socialdemokrater som är borgerliga vigselförrättare! Jag kan förklara för Father Fried: Domen faller nu eftersom domkapitlet inte uppskattar vad du säger om politiker och de som dömer dig är politiker eller sådana som i en genompartipoliserad kyrkostruktur tagit sig upp. Ingen av dem har avvikit från den goda smaken. Jag är alls inte förvånad över vad ett domkapitel kan få ur sig. Minns formuleringen att det ”inte [är] en prästs uppgift att i predikstolen predika över sådant som kan riskera att spela antidemokratiska krafter i händerna”. För egen del säger jag som Axel B. Svensson: ”Också om Djävulen skulle påstå att 2 + 2 = 4 är jag benägen att hålla med honom”. Vad orden riskerar att hamna i för sammanhang är inte prästens första ansvar! Prästen ska säga Sanningen – och den avgörs om prästen har Guds ord med sig. Detta är sedan gammalt!
Också om Father Fried följt svensk politik sedan han var 10 år (och vem har inte det?) är det inte på känslans plan som förkunnelsen byggs upp. Det är inte ens att han är kallad ”att förkunna rätt, rättvisa och sanningen”. Det kunde han i sitt reformerta sammanhnag – men i en evangelisk kyrka är det inte på det viset. Där ska lag och evangelium förkunnas och dessa två ska rätt skiljas åt. Father Fried hör i min kyrkliga värld mer hemma i det friare sammanhang han förut tillhörde. Den som ordinerat honom bär på ett stort ansvar. Detta hindrar inte att Father Fried ska försvaras, för han är i sin fulla rätt att predika vilka dumheter som helst bara de är bibliska och domkapitlet ska bara sätta dit honom om han avviker från Bibel och bekännelse. Gjorde han det genom att vara oförskämd mot Maria Malmer Stenegard? Det vet väl ingen av oss. Däremot finns det goda skäl att tänka, att domen mot honom är poltiisk. Domkapitlet tycker illa om vad han sa. Jag tycker också att det var rätt korkat, men min poäng är att han är i sin fulla rätt att säga dumheter. Vi har yttrandefrihet. Och retade/rasande politiker borde förklara att de är jäviga i ett fall där de utsatts för kollektiv och svepande kritik. De kan med goda skäl vara upprörda för kritiken mot det oegennyttiga partiengagemang de visat för för Land och Folk och Kyrka – men då ska de i sitt raseri inte döma!
Domslutet är förstås antiintellektuellt eller i korthet: dumt. Vi får alltså inte, jag uoprepar kärnbudskapet, ”predika över sådant som kan riskera att spela antidemokrayiska krafter i händerna”. Riskera? Putin skulle vara helt nöjd med denna dom. Han skulle också gilla att man tar itu med den risk domkapitlet i Stockholm identifierar: ”Risken är annars påtaglig att det präster säger underblåser splittring i samhället genom att så misstro. Kyrkans centrala uppdrag är att förkunna evangelet om frälsningen i Kristus.” Just så, just så, brukar det sägas i de diktaturer som gäller för att vara folkdemokratier. Kyrkan ska syssla med sitt och inte bry sig om allt det andra. Jag fattar egentligen inte hur perspektivlöst domkapitlet i Stockholm får till sina fomuleringar. En teologiskt välorienterad präst i domkapitlet hade kunnat varna för en dom, som kunnat riskeras att häcklas på solid teologisk grund i vilken kyrklig tidning som helst. Nå, Torsdagsdepressionen släppte saken. Det säger en del. Plusset och Eek-enkisen är uppenbarligen mer lättviktiga som teologer. Religionsvetenskapligt utbildade i det akademiska blir uppenbarligen inte teologer och de som fösts fram till sina positioner inte säkert – med bas i en vanlig svensk församling – drillade i kritisk läsning. Nu tror jag ju att Father Fried inte heller hör hemma i dessa basala svenskkyrkliga sammanhang. Men har verkligen ingen läst om svensk tryckfrihet och yttrandefrihet?
Vad som riskeras genom en predikan kan vi faktikst inte veta.
”Hitte på” kan aldrig vara grund för domar med rättsverkan.
Tredje statsmakten, dvs tredje kyrkomakten, fniss fniss, skulle Torsdagsdepressionen och Svensk Pastoraltidskrift vara. Och då kanske några kan tacka Kyrklig Samling för dagsländorna. Utan dem hade ni inte fått veta allt ni nu vet. Ge gärna ett bidrag!
Denna min kunskapsförmedlingsiver beror sannolikt på min solida svenskkyrkliga bakgrund. Den ter sig alltmer som avvikande. Hur skolad är jag? Svenska kyrkans söndagsskola bedriven med hjälp av Textutkast för söndagsskollärarinnan och uppbackad av Lillklassen och Sveriges Barn. Därtill Hellstens konfirmandbok och som konfirmationsgåva Bo Giertz Kyrkofromhet. Min första Bibel bad jag Morsan att få när jag var 11 år och vi var i Quidings bokhandel i Växjö. Jag ville ha en svart! Tidnningen Vår Kyrka förstås och SPT sedan jag var 16-17 år, halvårsprenumeration av morbror Harry från 1 juli 1964. Jag läste Margit Sahlins Man och kvinna i Kristi kyrka och CA Hesslers bok Statskyrkodebatten. Jag gick i kyrkan på sön- och helgdagar; Ormesberga, Kronoberg, Härlöv, Öjaby, Ör och Växjö domkyrka företrädesvis. Detta är ett mer pretentiöst sätt att säga: Släng er i väggen ni reformerta lagträlar med bakgrund i bönhus och kapell. Läste jag inte Myrdal också? Jo. Smålandsposten, Aftonbladet och Tidsignal därtill och dessutom Växjöbladet och Kronobergaren samt lite senare DN, SDS, Arbetet och Norrskensflamman samt Nya Väktaren och Kyrka och Folk liksom Kommentar och Zenit.
Borde jag inte vara än mer förstående för Father Frieds öde? Jag tycker kanske inte att han riktigt spelar i min division. Jag dömdes i Lunds Tingsrätt för uppvigling, olaga intrång, föragelseväckande beteende och fick skriftliga varningar från Växjö domkapitel eftersom jag polemiserat mot lokala kyrkopolitiker samt långt senare skrivit ett blogginlägg ”som skulle kunna komma att tolkas som” – och det var så vanvettigt att bara en centerpartist och hennes frikyrkokompis från gymnaisetiden i Vetlanda, han som blivit Pluss i stiftet, kunde tycka att detta var klokt. Å andra sidan tyckte de som satt i Överklagandenämnden detsamma, gamla Carro, ännu en Pluss-faktor, kan man lita på! Som vanligt fann mina vänner i utlandet det hela närmast abderitiskt. De sa det inte så, för i den kända staden Abdera hade de inte varit. Men i sak! Och Father Fried borde besöka Abdera. Han skulle känna sig som hemma.
Modéus I har stängt ner. En tacksam sländeläsare skrev: ”Med sin beryktade tweet (X:ande?) stängde Modehuset av kommentatorsfältet. Så mycket för det öppna samtalet.” Kan man säga. Mats Perssons replik https://www.aftonbladet.se/debatt/a/Mn68G5/mats-persson-ibn-rushd-har-bara-sigsjalva-att-skylla brydde sig Ärkeplusset inte heller om att svara på. Säger mig en del! Men Modéus I slår fast: ”Kritik är alltid en gåva.” Det var roligt att uppfatta att han ser saken så. https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/arkebiskopen-kritik-ar-alltid-en-gava
”Alltid!”