Jag går till läggen och då kan det bli läggdags vid alla upptänkliga tider på dygnet, som ni förstår. Ibland slår en overklighetskänsla till: Var det verkligen så här dumt? Det har också hänt, blygsel, blygsel, att jag läst något riktigt bra och kollat vem som skrev, för att finna att det var – jag. Borde det inte vara lika intressant att läsa dagens inlägg? Jo, fast på ett annat sätt. I läggen ser vi hur det var och vet hur det blev. I tidningsläsningen ser vi bara hur det är och den bilden blir oklar. Sammanhanget finns oftast inte. På lördag är det kyrkliga aktiviteter på södra Öland. Det är långt från norra Öland som ni vet. Jag kanske inte behöver förstå sammanhanget, men den avslutande aktiviteten är att man får kasta kyrkslem på kyrkoarbetarna. Vilket djupare syfte har denna slemmiga aktivitet? Och vad med arbetsmiljön?
I Torsdagsdepressionen får jag läsa om Maria, som sökt över 30 tjänster. Hennes funktionsvariation(er) gör det tydligen svårt för henne att få tjänst. Förklaringen? ”Det [finns] fortfarande många patriarkala strukturer och manliga förtecken och det var inte så länge sen det kämpades för att kvinnor skulle få vara präster.” Maria är i vart fall komminister i Töreboda och filmen Jesus du har fel har Anne Sörman gjort. Det måste vara rätt roligt för Jesus att få veta detta. Han har väl fel om kv*nnl*g* pr*st*r också då? Se 1 Kor 14:37 där aposteln, hans befullmäktigade ombud, shaliach, skriver oss ett Herrens bud. Hur eller hur, han måste väl ha fel om både det ena och det andra?
Bara 3% av prästerna säger konsekvent nej till brudöverlämning. Biskopsmötet är ledset – ”ser med sorg och bestörtning på det mänskliga lidande som orsakas av kriget mellan Hamas och Israel”. I Jönköping, Modéuspojkarnas stamort på jorden, är det strul. Modéus II vill dela församlingen i tre för att förtroendevalda och församlingsbor ska må väl och vara glada i sin kyrka. Kyrkoherden vill inte berätta vad hon tycker om det förslaget.
Modéus I skriver krönika i Dagens Industri. ”Håll ögat skarpt. Det ligger en ömsesidighet i det. När ditt öga är skarpt för mig är det mer sannolikt att också mitt öga är skarpt för dig.” Eftersom jag håller Modéus I, hans lillebror och hela kyrkosystemet under uppsikt genom dagsländorna tror jag att jag förstår maningen. Eller inte? Nu blir jag osäker. Uttalar Modéus I ett hot? Vad betyder hanas utsaga rent sakligt? Det hade jag vetat om jag gått till läggen och fått se sammanhangen om 10-20 år. Nu är det mer oklart. Inte ointressant, men för närvarande dunkelt.
Torsdagsdepressionens ledare är inte på något sätt ”funny”. Professorn Wigorts Yngvesson ser att Svenska kyrkan vill bli behövd och efterfrågad på ”marknaden”. Hon skriver försiktigtvis: ”Svenska kyrkan gör sig i så fall beroende av en rädslans kultur för att legitimera sin uppgift och kallelse.” Dunkelt skrivet. Professorn tycks om inte rädd så lätt nervös inför den brutala sanningen, att det inte är enkelt att vara Kyrka i den dödens och rädslans kultur som är samtidens, dvs vår, om inte Kyrkan förkunnar Evangelium utan nöjer sig med att utslunga beskäftigheter. MTD sålunda. Moralistisk Terapeutisk Deism. Går jag till läggen kan jag se Svenska kyrkan stå för något annat och detta faktiskt under min livstid.
Debatten om kyrkohandboken, där Torsdagsdepressionen förser mig med en välsrkiven artikel av Markus Klefbäck, motiverar att jag går tillbaka till vad som hände när Kyrkohandbok 2017 kom till. Avsikten var att hotta upp Kyrkohandbok 1986. Folk kallades in för att vara referensgrupp, men hur det var så spelades referensgruppen bort och en liten kamarilla i det berömda huset i Uppsala, Antjeborg som det kom att kallas (nu Modehuset), tog rätt egenmäkrtigt hand om det hela. För att uttrycka den brutala sanningen: de som tänkte på annat vis än kyrkosekreteraren Cristina Grenholm och hennes polare fick respass. Bäst var detta när vi hade ett fritt seminarium med lärt folk och frågan om deltagande av de officiösa liturgimakarna sveptes bort med argumentet att det bara var en ersättare i Kyrkostyrelsen som ordnat det hela. Riktigt så enkelt var det inte, men så enkelt tedde sig det hela från utsiktspunkten i Antjeborg. Redan här kunde man bli undrande.
Sedan lades ett förslag till det s k kyrkomötet. Det fanns markeringar gjorda i Kyrkostyrelsen och det skrevs motioner där entusiasmen för det nya var återhållsam. Allt var som upplagt för intressanta överväganden och avvägningar i gudstjänstutskottet när mötet väl samlats. Kritikerna argumenterade vältaligt. Då och då röstades det. 7-7 blev ställnigen varpå den socialdemokratiska ordföranden Sofija avgjorde. Slutställningen blev alltid 8-7 för det sämre alternativet. En präst, sosse han också med mamma i Bibeltrogna vänner, försökte aldrig argumentera i sak. Han fann goda skäl för båda hållningarna, men hamnade alltid i det som skulle bli majoritetsuppfattningen. En kort sagt löjeväckande figur. Kort sagt! En rösts övervikt i utskottet. Återstod att reservera sig eller skriva särskild mening. Berth Löndahl var ordinarie i utskottet och skrev flitigt på reservationerna. Sedan flög han till Washington, så ersättaren fick träda in. Först då stod det klart att Berth inte kunde reservera sig för det går bara att göra vid slutsammanträdet. Kunde ersättaren ta över de skrivna reservationerna undrade kansliet. Den stackarn hade skrivit sina särskilda meningar för en ersättare kan inte reservera sig. Ersättaren gick in i en inre kamp. ”Ska jag vägra och ställa till det för utskottssekretariatet och kyrkomötespresidie? Det kunde vara frestande.” Ersättaren beslöt sig för att vara foglig och satte sitt namn under alla reservationer, några nya kunde han ju därtill skriva. De särskilda meningarna gick också med. Det blev 40 reservationer/markeringar.
1986 års kyrkohandbok antogs i enighet efter ett rejält förankringsarbete. Ärkebiskop Bertl Werkström hade sagt till utskottsordföranden att reservationer skulle undvikas, ingen kyrkohandbok antas med ett betydande antal reservationer, det är den rimliga hållningen, menade han. Handboken 2017 är som bäst en kansliprodukt som passar reformerta teologer, alls inte den som har sina djupa rötter i Svenska kyrkans andliga liv. Och församlingarna tycks stå ut, eller? Om de gör det beror det antingen på kristlig snällhet, kristlig dumhet eller vanlig omedvetenhet om vad tron dår ut på och var tron drar sina gränser. Men glöm aldrig siffrorna i gudstjänstutskottet. 7-7 och därtill ordförandens insats så att det blev 8-7. Då vet man att alla sossar följer majoriteten, centerpartisterna hakar på liksom vänsterpartisterna liksom alla fula fiskar man kan leta upp. DETTA är vad som ligger bakom den kyrkohandbok som åstadkoms i Antjeborg av Cristina Grenholm och hennes polare. Till demokrtaisn svagheter hör att all makt visserligen utgår från folket, men sedan försvinner den in i kansliernas underbara värld och kommer ut som något helt annat än vad som gällde när själva makten utgick. Demokratitransformationen gör sitt med andra ord. Lägg ordet på minne för att förstå skeendet: Demokratitransformation. Det är ett annat sätt att säga ”ni där uppe och vi här nere”.
I förbigående: Det var därför vi fick dagstidningar som utövade Den Tredje Statsmakten. Den första är regeringen, den andra riksdagen och den tredje statsmakten granskar de två andra. Östgöta-Correspondenten, Corren, kom till för att granska Linköpings domkapitel! Nu kan tidningar och tidskrifter komma till inte för att granska utan för att hylla Makten, som framställs som allvis och allgod. Jag nämner naturligtvis inte Torsdagsdepressionen som exempel för varje vecka nås vi av nya dystra besked om Svenska kyrkans tillvaro. Om några år får vi gå till läggen och kolla vad eländighetsrapporteringen resulterade i. Ingenting? Kanske det inte bara är i Jönköping det saknas ”förankring, transparens och delaktighet” (det betyder att de intervjuade saknar makt över sitt lokala sammanhang). Det hette ”Närhet och Samverkan” när det begav sig… Det strukturella är nog vikitgare än de enskilda förnimmelserna, men dessa är besvärande nog. Jag gitte inte hänvisa idag. Leta själva. Och tycker ni att det blivit läggdags, kan ni alltid gå till https://kyrkligdokumentation.nu Där finns mycket att läsa och lyssna på.
