Vi får väl så här på det nya året gå ut lite löst och börjar sålunda med kyrkojustisen. Torsdagsdepressionen saknar uppenbarligen förmåga att ta sig komplikationer an.
En präst, här kallar vi honom Nomen Nescio (även om jag vet, scio alltså!) anmäldes – eller inte – till Strängnäs domkapitel och saken kom att gälla obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst. Avkragning sålunda. Det var en tjänsteanteckning från stiftsjuristen i Linköping som inkommit och domkapitlet i Strängnäs betraktade anteckningen som en anmälan. Prästen ifråga hade för den som ringde Jourhavande präst brutit mot kravet på anonymitet. När den uppringande fått veta namnet, hade konfidenten kunnat söka prästen och under april-juni 2023 hade själavården ”tagit en inriktning mot någon form av privat karaktär”.
Inte särskilt privat, tänker jag, när jag läser underlagen för anmälan: Minnesanteckning från stiftsdirektor Jimmy Åkerfeldt den 12 juli 2023, tjänsteanteckning från stiftsjurist Charlotta Lind den 15 augusti, mejlkorrespondens och skärmdumpar från chatt mellan anmälare och Nomen Nescio inkommet den 15 augusti 2023, tjänsteanteckning från stiftsjuristen i Linköpings stift den 15 september, ljudupptagningar från samtliga (enligt anmälaren) telefonsamtal mellan Nomen Nescio och konfidenten inkomna på USB den 19 september samt yttrande från Nomen Nescio inkommet den 4 oktober 2023.
Domkapitlet beslöt om en så kallad gärningsbeskrivning, som delgavs Nomen Nescio. Han svarade i en skrivelse, som kom domkapitlet tillhanda den 1 november. Vid domkapitelsammanträdet fick Nomen Nescio närvara. Det var ett tillfälle för Nomen Nescio att ”utveckla och justera sin inställning till gärningspåståendena samt besvara domkapitlets kompletterande frågeställningar. Justera? Ni minns att det är stor uppställning i ett domkapitel. Nio vid bordet och så tydligen den anklagade alldeles ensam… Nomen Nescio fick möjlighet att skicka in slutliga kompletteringar och en sådan komplettering kom till domkapitlet den 24 november. Då intygar Nomen Nescio att han inte står bakom citaten som läggs honom till last eller att han skulle vara emot kv*nnl*g* pr*st*r. Slutklämmen från Nomen Nescio ska vi inte missa: ”Jag står helt och hållet ut med kyrkans ordning. Jag ber således om ursäkt för dessa olämpliga formuleringar och lovar att detta inte upprepar sig.”
Återstår för Domkapitlet i Strängnäs att döma. Den anklagade, som vi känner som Nomen Nescio, ”har låtit en själavårdsrelation övergå till en relation av privat karaktär och därvid låtit sina egna behov av att samtala få stort utrymme.” Han har ”i nämnd relation blivit alltför privat och uttalat ett antal egna åsikter som strider mot Svenska kyrkans ordning och som inte är förenliga med de löften han avgett vid vigningen. På detta har anmälaren reagerat och gjort en anmälan.” Visst är detta skumt för oss som är både åsiktsfrihetens och bekännelsens vänner!
Vilken slutsats drar Domkapitlet i Strängnäs? Nomen Nescio har i avsevärd (kursiv här!) mån skadat det anseende en präst bör ha. ”Det finns således sammantaget grund för att förklara Nomen Nescio obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst.” Kapitlet fattar inte riktigt det beslutet. Nomen Nescio har ”intagit en vilja att ta avstånd från sina uttalanden.” Man kan förstås undra över det där med ”intagit en vilja”, men domkapitlet består enbart av ärans kvinnor och män och anser, att det finns en möjlighet till omsorg om den felande. ”Domkapitlet anser därför att Nomen Nescio bör åtnjuta förmånen av en prövotid.” Om han under denna tid på tre (3) år på nytt visar sig olämplig, ryker kragen. ”Förmånen” är sannolikt inte bara att uppfattas som hans. Hade han avkragats, hade domkapitlet fått svara för hur stiftets policy vid prästrekrytering, när en som domkapitlet efter kort tid avkragar som olämplig!
En genuspurist kunde möjligtvis tänkas hävda, att uppdelningen mellan kvinnor och män är onödig. De beslutande är rakt av ena kärringar. Men jag är inte sådan. Vid bordet återfanns fyra av manligt kön, varav två domarledamöter (ord och ers). De andra var biskop och domprost. Sedan var det sex kvinnor, fyra beslutande. Jag säger bara: jajaja. I en mer maskulin miljö hade det hetat, att den här typen av angiveri är vi emot och det är större skada om samtal som uppfattas vara vänskapliga spelas in och används i högre – men mot prästen ovänliga – syften. ”Sån skit sysslar vi inte med här!” hade det hetat. Där är vi inte. Den kyrkliga justisen har blivit kvinnlig och då blir det så här. KGB-fasoner, säger jag när jag ser en hoper tjänstvilliga skriva underlag att skicka varandra. Ärans män och kvinnor!
För den delen undrar jag varför jourhavande präst ska vara anonym. Om församlingsprästen hör bikt, vet jag vem prästen är. Om församlingsprästen utlägger Guds Ord, står det ofta i tidningen vem som gör detta – och predikan är i eminent grad själavård. Om prästen får vänner att samtala personligt med är väl ingen skada nödvändigtvis skedd – givet att den prästen talar med inte av rätt oklara skäl dokumenterar samtal och chattar? Är inte tystnadsplikten i själavården att betrakta som ömsesidig? När jag började i den s k telefonsjälavården skulle alla präster i Kalmar stå för den under en hel vecka, alla nätter från kl 21 till kl 06. Tjänstgöring dagtid 6 dagar i veckan därtill. Jag prästvigdes den 19 december och min jourvecka började den 26 december och sträckte sig alltså över nyår. Det var inte så svårt för folk i Kalmar att veta vem de talade med (en kyrkoherde, tre komministrar, en adjunkt), i vart fall inte om någon var skåning, en annan västgöte och en tredje norrman av födsel och ohejdad vana. Har anonymitetsregeln kommit till för att skydda prästerna från tokdårar? Det är jag fullt beredd att tro. Men ska verkligen präster skyddas från folk?
Några präster blev för den delen publika och kunde alltså ringas upp vid andra tillfällen. Ni skulle bara veta! Men det får ni inte. Sades i sådana samtal något olämpligt? Det får jag innerligt hoppas. Präster som bara säger lämpligheter är det ingen egentlig glädje med.
Torsdagsdepressionen lyckades inte lyfta KGB- GRU- eller DDR-perspektivet. Angiveriet av Nomen Nescio är typexempel. Hur hamnade Svenska kyrkan här och varför kan Dalman inte hantera sin stav bättre för att försvara sin präst? Jag såg filmen om Robin Hood (med Kevin Costner, TV3) i helgen och förstod vad som kan göras med en rejäl påk. Där fanns också en biskop. Jag förstod att han inte var någon jag ville sätta min lit till. Eller snarare inte, kunde, hur mycket jag än ville. Robin Hood och hans muslimske kamrat var mer att lita till.
Trollandet med truten är en konstart som domkapitlet ägnar sig åt. Nu ses det som en förmån att Nomen Nescio straffas. Så fort han efter nogsamma studier kommer på att Svenska kyrkans ämbetsreform är ett teologiskt fuskverk, är det klippt. Det kommer ju alla som ägnar sig åt innantillläsning av Bibelsyn och bibelbruk på! Biskopsmötets bibelkommissions bok från år 1970 måste sättas på index; en bok olämplig att läsa för (tänkande) präster. För de andra också!
Men i sak är väl bevisläget klart? Ingen bestrider vad Nomen Nescio sagt och vad hans före detta vän på bästa DDR-manér dokumenterat? Han kan inte bli biskop, sa han, för han är emot kv*nnl*g* pr*st*r. Han kan inte bli typ kyrkoherde heller för då måste man skriva på att man erkänner deras ämbete. Han har också sagt att han funderat på att gå med i Missionsprovinsen och dessutom i samtal med anmälaren sagt: ”De flesta präster är inte kristna”. Tänk om det är så? Får misstanken ens antydas?
Vem tror att alla präster i Svenska kyrkan är kristna? Jag tror i alla fall inte detta. Det är helt erfarenhetsbaserat. Dessutom föraktar jag en kyrkojustis som hämtat sina rättsideal från angiveriets och de sekreta inspelningarnas Moskva, Berlin och Teheran. Biskopar, domprostar och kyrkoherdar som ägnar sig åt den här sortens justis skadar det kyrkliga anseendet väl så mycket som den präst som säger vad sant är om sin inställning – även om han helt och fullt står ut med kyrkans ordning.
Här ska bli snöstorm, sägs det. Det står jag ut med också. Till detta en notering: Robert Schött uppträder som domare i domkapitlet. Det var han som avkragade biskop Petersson så grundligt, att han tog ifrån honom prästämbetet (och det diakonämbete han nog aldrig haft) också. Om detta får vi snart läsa i Thomas Peterssons bok. Den kan ställa till det för Antje också, hon står nog på Thomas Peterssons shit-list. Vi får hoppas det bästa. Det får vi alltid.
Handlingen om Nomen Nescio kan beställas från Strängnäs stift. Den har ärendenummer DK 2023-0083.