Från mitt gamla hemstift

När det lackar mot jul kan vi få lyckan att läsa djupsinnigheter i hälsningar från stiftschefer landet runt. Jag fördjupade mig, helt kort naturligtvis, i de tankar som Marika ville delge mig från mitt gamla hemstift. Marika Markovits är till allt annat adelsdam. Snart blir hon nog också hedersdoktor vid Linköpings universitet. Vad annat är att göra? Och så har hon i tjänsten flugit till klimatmötet. Väl värd att läsa sålunda. https://www.svenskakyrkan.se/linkoping/julen-paminner-oss-om-det-vi-alla-langtar-efter

Några eftertankar slår dock till. Kommersialiseringen av julen betyder, att vi allt oftare delar varandras traditioner. ”Kanske kan vi se det som Guds sätt att genomsyra det mänskliga med gudomliga intentioner?” Kanske det. Men, för att fråga med katekesutvecklingens ord, vad är det? Vilka gudomliga intentioner finns det med Coca-Colas överviktige tomte? Hohoho? Eller är det islams bidrag till det kristna julfirandet vi talar om – eller judendomens till det gamla hedniska? Ta lite skinka! Är det svinaktigt att tänka så?

Marika tänker på så gott det går: ”Det kommersialiserade julfirandet, som vi alla delar, bidrar till att vi formulerar ett syfte gemensamt för oss alla, nämligen FRED.” Jag erkänner oförbehållsamt att jag inte förstår själva logiken. Men tydligen är det julmusiken som klingar i butiker och restauranger: ”Sånger om fred och frid.” Marika har lärt sig värdesätta ”fred och mänskliga rättigheter och det goda att ge människor på flykt en fristad”. Det tycker jag är sympatiskt. Motsatsen hade varit förfärande. Men nu trycks Marikas synpunkter i församlingsblad och blir lästa också av de indifferenta. Jag skrev så. ”Hedningar” i egentlig mening, de utanför bygemenskapen, de på heden. De som bor på pagagnan, landsbygden, inte i staden. Kan dessa av Gud skapade och oändligt älskade, de flesta döpta, uppfatta något som lockar till praktiserad kristen tro i det vackra talet? De kanske inte främst blir så lockade djupare in trons sammanhang, när Marika får till det: ”Jag tror på religionernas dialog som syftar till fred.” Varför tror hon så? ”Det kan bidra till fred i Israel/Palestina och leda till besinning i våra förorter.” Jag tittar mig förvirrat omkring. Hur tänkte hon nu – kopplat till verkligheten? Är det religionskrig vi ser i Skäggetorp, Linköping, i Araby, Växjö eller Berga/Norrliden, Kalmar? Är dialog om judendom och islam lösningen på den politiska konflikten i Mellanöstern?

Det handlar om ”en fred vi själva har svårt att skapa”, skriver Marika. Jag håller med – och fortsätter läsa tills jag inte längre håller med. Marika fortsätter om freden ”som barnet i krubban inspirerar människor till över hela jorden i juletid”. Nä, så är det nog inte. Och om barnet skulle inspirera, vore det väl ändå vi själva som skulle göra fredsinsatserna – eller hur tänktes det nu? Tänktes det?

Borde vi inte kunna tala om julens hemlighet, det där med att Gud blir människa för att vända tillvaron upp och ner och komma åt Ondskan. Ondskan gör vad den kan, så gott eller ont den kan. Men må vara att Djävulen är listig men faktiskt, sprid gärna sakupplysningen vidare, dum. Den onda makten vill ha ihjäl den lille gossen, använder Herodes och hans svagheter i sin tjänst – och misslyckas. Fan tycks triumfera, när Jesus spikas på ett kors – men icke! Det är då döden dödas och Jesus, som är den utlovade Kristus, uppstår. Han är Herren. Det var för Luther och är för mig rätt omtumlande, att Han som bär universum blir buren av Maria, som vi firar idag på Virgina-dagen. Det borde vara fler omtumlande ting jag och mina generationskamrater skulle få höra om i Kyrkan i stället för fromsinta plattityder. Förresten borde prediktabla predikningar förbjudas! Evangeliet har i sig sådan kraft, att människor lämnar sin vardag för att börja vandringen som lärjungar. Det var inte fred och mänskliga rättigheter som lockade så mycket som det återställda livet med gudomliga rättigheter.

Patrik Engellau håller liv i folk genom att reta upp och/eller stimulera. Detta skulle många rätteligen tacka honom för. En dos adrenalin förlänger livet. Detsamma gäller ett gott skratt. Han tog upp Kairodeklarationen (KD), som jag vill minnas att Antje var så tagen av. https://detgodasamhallet.com/2023/12/05/patrik-engellau-kairodeklarationen/#more-81706
Patrik är exakt när han kollar både KD och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna:

”Observera att KD liksom FN uttryckligen gäller alla människor, inte bara anhängarna av någon viss religion. ’Alla mänskliga varelser är Allahs undersåtar’, deklarerar KD i artikel 1 b. Artikel 1 a inleds så här: ’Alla mänskliga varelser skapar en enda familj vars medlemmar förenas genom sin underkastelse under Allah’.” Varje kyrkokristen inser, att vi kristna ihop med judarna hamnar utanför. De rena hedningarna får det faktiskt lättare. Vi kristna är genom dopet Guds barn och Gud är Fadern och Sonen och den Helige Ande. Väl definierat. Någon underkastelse under Allah är det för min del inte tal om och kommer inte på fråga. Alltså hamnar jag utanför. Konsekvensen blir att både Patrik Engellau och jag hamnar utanför. Han verkar nämligen inte heller vilja underkasta sig Allah. Jag tänker att vare sig Patrik eller jag skulle säga att vi har problem med detta. Underkastelsen ligger inte för oss. Men ni kanske borde ha problem? Vill ni verkligen underkasta er?

Patrik Engellau biter sig fast i frågan: ”Syftet med Kairodeklarationen, förklaras det i företalet, är att ’lösa alla [mänsklighetens] kroniska problem i denna materialistiska civilisation’ genom att dra nytta av den ’civiliserande och historiska roll som den islamiska gemenskapen (Umma) skapad av Allah till att vara det bästa samhället och till att ge mänskligheten en alla omfattande och väl balanserad civilisation’.”

Med dessa preciseringar gjorda inser jag än mer tydligt, att jag ska uppfattas vara inte bara en historiens förlorare utan också direkt ociviliserad. Jag känner frändskapen med aposteln Paulus och fattar att det är kört om muslimerna griper makten. Jag blir i detta läge obenägen för religionsdialog. Vi har inget att prata om. Jag vill gärna ta emot kristna på flykt och lika ogärna ta emot muslimer. Detta beror inte på att jag är hjärtlös – jag är dock inte hjärndöd ännu och tänker på vilket samhälle barnbarn och barnbarnsbarn ska växa upp i. Ett samhälle vars omvandling till Umma jag bidragit till?

Motmedlet borde vara en rejäl mission bland muslimer för att de ska komma bort från sin taskiga tro till Liv och Salighet. Har Modéus I och hans drabanter i Modehuset i Uppsala några tankar på inhemsk mission riktad till och mot hemska muslimer? Varje bland oss vandrande muslim borde vara ett missionsobjekt. Muslimer skulle inte gå trygga någonstans. En missionär kan plötsligt hoppa fram och leverera övertygande argument för Jesus som Vägen, Sanningen och Livet. Låt argumenteringen åtföljas av under och tecken! Muhammed är en falsk profet!

Hur ska jag pigga upp mig? https://www.olandsbladet.se/oland/fiasko-ful-gran-byttes-ut-mot-annu-fulare-gran-blir-inte-en-tredje/ Så har vi på norra Öland det.

Jag skulle också kunna pepåka (som min moster skulle sagt) att den marksistiska ungdomsväckelsen i Göteborgs stift dokumenterats på
https://kyrkligdokumentation.nu/en-ungdomsvackelse-pa-1970-talet/
Det som var, har blivit lokal kyrkohistoria och det är alls inte ointressant – eftersom det som visade sig möjligt då, omöjligtvis kan vara omöjligt nu.
Jag blir som vanligt, lättpåverkad som jag är, upprymd.