Om själva anständigheten

Biskop Nikolaos från Myra är dagens firningsämne. Han stod på de fattigas sida, var en sådan som inte stod ut med orätten. Han var förstås inte turk utan grek. Grekland och Lykien fanns – och där fanns biskopen. Inte Turkiet. Man kan nog inte säga att biskopen tog bladet från munnen. Han gjorde sina välgärningar i hemlighet, försåg den stackars fadern med pengar, som biskopen kastade in anonymt så att flickorna i den fattiga familjen inte skulle hamna på bordell. Passivitet var inte Nikolaos hållning, inte när så mycket stod på spel. Vi firar en anständig biskop idag.

Modéus II har skrivit i Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/a/BWQxrg/fredrik-modeus-vi-maste-sta-upp-mot-polariseringen Han argumenterar mot Jimmie Åkessons partital och gör detta typiskt politiskt, dvs utan att sakligt diskutera vad Åkesson egentligen sa. Det är lika illa som med journalisterna, som kablade ut nyheten att Åkesson backade undan från vad han sagt när han egentligen klargjorde vad journalisterna inte tidigare delgett oss. Huvudsak och bisak alltså.

Huvudsaken handlade om att ”Sveriges många moskéer – alltför ofta – utgör knutpunkter för radikalisering, spridande av antisemitisk och våldsbejakande propaganda och inte minst desinformation om det svenska samhället.” Islamismen måste stoppas, menade Åkesson: ” Vi behöver ett omedelbart totalstopp för etablerandet av nya moskéer i Sverige… På sikt behöver vi börja konfiskera och riva moskébyggnader där det sprids antidemokratisk, antisvensk, homofob eller antisemitisk propaganda eller allmän desinformation om det svenska samhället.”

Modéus II ser ett söndrande och oanständigt förslag, som flög genom offentligheten. Han väljer att inte diskutera i sak. Det må stå honom fritt. Men då blir det ingen diskussion om Åkessons söndrande oanständigheter. Är det bra?

Att islam är en världsreligion på cirka 1,5 miljarder anhängare, noterar Modéus II: ”Av dessa vill en förkrossande majoritet bara kunna utöva sin tro, be och mötas för att hjälpas åt med livet. Det som i alla tider varit grundläggande i de stora världsreligionerna.” Men några vill inte bara detta. Om en förkrossande majoritet av 1,5 miljarder vill hjälpas åt med livet – hur stor är då den förkrossande minoriteten? 1 miljon våldsromantiker med vapen? Av en miljon muslimer i Sverige – 10 000, 1000, 100, 10 eller bara 1? Man vill veta.

Modéus II vill ”en värld där vi ger plats åt den andre. Många måste ge ord åt denna övertygelse. Kyrkans folk behöver i långt högre grad än nu ta bladet från munnen. Den tysta mitten måste höras. Det duger inte längre att så många tiger, viker undan och tar steget in i ombonad passivitet. Det är helt enkelt för mycket som står på spel.” Det kan man tycka. Men vad ska kyrkfolket säga om de svenskar som skulle följa landslaget till Bryssel och där blev skjutna för att de var svenskar av en –muslim? Eller dådet på Drottninggatan? Eller morden på kristna i Frankrike just för att de är kristna? Vandaliseringen av kristna kyrkor och monument? Bladet från munnen!

Ska kyrkfolket också kunna ha någon mening om stängda skolor, som drivits av muslimer – både i Sverige och i Tyskland? Kanske någon liten synpunkt på att ”religiösa” friskolor ska stängas, alltså också de kristna. Bladet från munnen? Är det staten som förfarit oegentligt eller skolans ledningar?
Det finns många frågor att ställa efter Jimmie Åkessons tal. Modéus II gör inte så. Han bedömer effekten av talet – ”söndrande” – och gör en moralisk bedömning – ”oanständigt”. Säkert finns det många bland ”Kyrkans folk” som kan applådera denna insats och se den som en intellektuell bravad. Det är som vanligt alltså i det kyrkliga. Invändningar bemöts så. Jag tycker att biskopsämbetet, i den mån det överantvardats, devalveras på detta sätt.

Nu vore jag inte jag om jag inte tog vara på möjligheten att skapa klarhet i text. Docenter är till för sådant om jag förstått rätt. ”Extremism och fundamentalism finns överallt. I kristna, judiska och muslimska sammanhang – och i politiska. Överallt där den visar sitt fula tryne ska den motarbetas.” Skulle inte Modéus II lockas att berätta mer om våldsbejakande kristen eller judisk extremism i Sverige? Hur ska han motarbeta den?

Modéus II är inte den som är den. ”Överallt ska hotet mot demokratin bekämpas med alla till buds stående medel.” Nu blev det intressant. Med alla till buds stående medel? Statens medel är våldsmonopolet. Och vad med de kyrkliga resurserna i detta sammanhang? Berätta mera!

”Att utpeka ett kollektiv som orsak till allt ont är att stå på randen till en avgrund. Att blanda bort korten och försöka förenkla världsbilden är att beröva oss vårt mänskliga djupseende. Att ta ifrån troende människor deras heliga rum och gudstjänstlokaler är början på något än värre.” Var det inte just detta som hände i Svenska kyrkan när en grupp skulle stämplas som ”kv*nn*pr*stm*tstånd*r*” med konnotationen att de var ”dörrstängande” så att vanligt folk inte skulle kunna gå i kyrkan, de var sexualneurotiker och elitistiska samt vägrade förkunna evangelium – för att göra ett axplock? Djupseendet försvann – och själva Frågan om ämbetet därmed. Modéus II och hans brorsa Ettan var inte de enda som teg när detta inträffade. Kollektivet definierades (falskt visserligen) och utpekades som orsak till allt ont, inte minst att folk utträdde ur Svenska kyrkan på grund av dem. Försåtligt kunde SAP år 2005 driva kampanj på temat ”Älska varandra. Vill du sätta punkt för kvinnoprästmotståndet?” Detta var lika lömskt som illistigt. Och kollektivet försåtligt utpekat – för det finns inget motstånd som inte bärs av människor – av kött och blod.

Detta sagt blir det märkligt att läsa om förkämparna, Modéus II och några till: ”Alla vi som är uppvuxna i ett land där vi fått tro och tänka fritt är nu viktiga förkämpar för just den friheten.” Men vi som läst Biskopsmötets Bibelkommissions bedömning av hur ämbetsbeslutet togs och slutsatsen ”så bör det inte gå till” vi kunde inte tänka mer fritt än att det 1. Dåförtiden begränsade våra möjligheter till stimulerande prästtjänster berövade somliga präster deras goda namn och rykte, 2. Nuförtiden begränsar pensionen och 3. Nuförtiden och framgent begränsar tillgången till präster, som inte viker ner sig utan hävdar sin frihet att inom bekännelsens ram tänka som vi andra gjorde.

Modéus II ska nog passa sig om någon ansluter sig till ett adventsupprop mot ”förenklingarnas dumhet och polariseringens tyranni. För ett tolerant samhälle och en mänskligare värld” – för att inte säga ”kyrka”. Så enkelt som Modéus II hävdar, skulle det inte bli om det som gäller samhället också skulle gälla Svenska kyrkan. ”Målet är enkelt; ett samhälle där vi kan leva tillsammans med varandras olikheter, oavsett tro, härkomst och övertygelse. En värld där vi ger plats åt den andre.”
Charity begins at home. Nu är puddingen serverad. Den bevisas av ätandet. Sleva i sig, Modéus II! Men gör upp med Jimmie Åkesson på ett mer begåvat sätt, det skulle alla vinna på. Åkesson också. Förresten: är inte anständiga biskopar bland det Djävligaste som finns om vi nu ska göra en andlig värdering? Är Kristus i någon rimlig mening anständig? Apostlarna? Varför förföljdes de då och avrättades (med ett undantag, S:t Johannes)? Anständig kristendom är inte kristendom!