Adventstiden gillar jag. Inte bara detta uppbyggliga att få lägga psalmboksbandet först i psalmbokens evangeliebok på nytt. På a’t igen! Känslan beskrev Kyrklig samlings nye ordförande prosten Anders Reinholdsson: https://kyrkligsamling.se/wp-content/uploads/2023/11/Kyrklig-samling-ordf_brev-20231128.pdf
Han skriver ”kära vänner”. Sådant brukar bekymra mig, för jag undrar om det verkligen är mig talaren inkluderar. Kyrkomöte som exempel. I det här fallet är jag inte det minsta tveksam. Annars ska man högt och tydligt avbryta talaren med frågan ”Vi andra då?”
Adventstid betyder också att jag får ta fram den stora ängeln i plast och sätta ut den – i väntan på Honom som ska komma och hela den heliga familjen. Därtill kan jag starta kampanjen för adventsljusstakens rätta tändande. Den tänds rätteligen från söder mot norr, för att tränga undan mörkret steg för steg. Vi räknar inte ned till julen, vi räknar upp! Du kan ansluta dig till folkkampanjen och bli en riktig besserwisser när det handlar om advent! https://www.facebook.com/groups/51047479240
Aftonbladets Livsstils redaktör Rebecka Wållgren lägger fram ett skenproblem – höger eller vänster. https://www.livsstil.se/hemma/inredning/a/dwKdwA/tanda-adventsljusstaken-fran-hoger-eller-vanster
Höger och vänster var något viktigt i det franska parlamentet, efter revolutionen, inte när det gäller adventsljus. Hade det varit någon stil på Rebecka hade hon följt Folkkampanjen och vetat, att tänkandet är meningsfullt när det sker väderstrecksvis! Vi tänder MOT mörkret och dess makter!
En ”präst e.m.”, föreslår i Torsdagsdepressionen att vi ska börja fira novent. ”Präst e.m.” – vad är det? Präst på eftermiddagen? Är en präst inte präst dygnet runt – med eller utan krage? Jag blir så förvirrad så något novent blir det inte för min del. Jag nöjer mig med ankomsten – Advent.
Söndagarna i advent utgör ett fyrtal. Vi i kortspel något förfarna inser vad ett fyrtal kan vara värt. Fyrtal i högmässor som uppladdning. Om vi har tur. Det har inte jag. 4 söndagen i Advent försvinner. Lata präster, slöa församlingar i kombination med fantasilöshet gör att flertalet församlingar missar chansen att fira 4 advent som morgonmässa 8.30 (i Två systrars församling, Kalmar, med traditionell julfrukost efteråt) eller som kvällsmässa lördag kl 18. I år får jag bara ihop mässfirande 1 advent i Nordölands församling. 1 av 4 sålunda. Rena 1950- eller 1960-talet alltså. Å andra sidan var temat för kvällsmässan tisdagen efter Domssöndagen just – 1 advent! Ett år fick jag alltså fira första advent två gånger. Jag ogillade tilltaget och håller det för att vara för tidig adventsutlösning.
Poängen med uppladdning i kyrkan – och en söndag vars tema präglar veckan – är att vi får ta hem söndagen. Hemmen är små kyrkor med plats för något litet andligt liv. Med två katter i huset (förutom tre hundar) har jag dock fått bli mer försiktig med ljus (kattsvansar ni vet), men några tillfällen till bön kan likväl skapas om än de blir ljusskygga. Då kan jag läsa på.
Vi, som inte är så fromma, behöver läsa på, dvs anstränga oss. Profeten Jesaja gäller. Det blir tre kapitel om dagen fram till jul. Kring Lucia brukar det bli lite trögt, jag medger det. Men det finns höjdpunkter profetläsningen igenom. Varje år kan man upptäcka något nytt. Jag tror vi behöver ha en BLK, bibelläsningskompis, att samtala med någon eller några gånger i veckan för att hålla reflektionen igång.
Bedjandet?
Psaltaren. Den svenska tidegärden är en klassiker förstås. Det blir ingen kyrkoförnyelse utan ett ordnat församlingens böneliv; högmässa och tideböner. Jag tror jag ska återkomma till temat under det nya kyrkoåret. Men eftersom vi inte lever kommunitetsliv, som förenklar bedjandet, får vi ta oss fram var och en. Vill vi ha en känsla av gemenskap är det det digitala som gäller med tack till Mattias Fjellander. Ska vara Gabriel, rättas härmed. Fadern, som är orsaken, vill inte ha äran trots allt. Så äras den som äras bör: Gabriel! Men icke utan ära till Fadern, som vi brukar säga. Ära vare… https://play.google.com/store/apps/detailsid=se.fjellandermedia.tidegarden&hl=sv&gl=US&pli=1
Timmarnas liturgi. Kardinalen gläder sig över denna gedigna bönbok i fyra band. Jag vill inte lämna honom ensam i hans glädje. De som arbetade med boken var Anna Minara Ciardi på förlaget, kvinnan först, och därtill Anders Ekenberg, Christer Pahlmblad och Anders Piltz. Alla utom Anna var väl hjärtinfarkten nära under arbetets gång och då mer ett ärende för en kardiolog än för en kardinal. Men de klarade av det hela.
Bönbok, den som Dick Helander gav ut, gillar jag. Jag antar att det beror på att denna bönbok saknar all glyttig glättighet; där är det bön på allvar som en del av vårt svenskkyrkliga andliga arv. 12 upplagan kom 1961 på SKDB:s förlag. Var kan man hitta den numera? Prästerna kanske kan kolla i kyrkoarkiven, där understundom ett och annat kan gömma sig.
Annars gäller förstås och gäller alltid:
Daglig bön för kyrklig förnyelse
Himmelske Fader,
utgjut din Ande över hela din Kyrka.
Ge oss en ny vision av din härlighet,
en ny upplevelse av din makt,
en ny trohet mot ditt Ord,
en ny hängivenhet i din tjänst
så att genom vårt förnyade vittnesbörd
ditt heliga namn blir ärat och ditt rike främjat.
Genom Jesus Kristus, vår Herre.
Amen.
Och detta gäller alltid, att frälsningen nu är oss närmare än när vi kom till tro! Det är en självklarhet, som inte alltid tycks så självklar.