Sanningen om klerkernas förräderi är gammal men ständigt sann och sann på nytt. Klerker – det var de universitetsutbildade prästerna, de som sedan blev de ledande statstjänstemännen och i vår tid de vid massmedierna anställda tjänarna. Kontorist eller tjänsteman hette på min tid i folkskolans engelskundervisning Clerk – och det är latinets clericus. Vilket skulle bevisas. Vår egen Olaus Petri är typexempel. En diakon i Strängnäs som hamnade i den konungsliga byråkratin. Detta gör inte förräderiet som de kyrkliga ämbetsmännen, klerkerna, i vår tid gör sig skyldiga till mindre allvarligt.
Nu tror ni att jag ska driva salighetssaken och hävda att präster inte får lura folket på själva saligheten. Gärna. Men för tillfället nöjer jag mig att driva en kyrkofader framför mig. Arbetet att underminera bibelglädje är destruktivt, har jag förstått. Det bedrivs av klerker som föga fattat själva – och detta är den vänliga tolkningen!
Guds mening avslöjas i själva skapelsen. Världen är en första Bibel som stämmer överens med Skriften. När (om) jag ber och lovsjunger, ansluter jag mig till hela den skapelse som lovsjunger Gud. Är det därför jag inte riktigt hängde med när Bernhardin av Siena bad ”O Gud, jag beder dig om beständig kärlek intill min levnads ände”. Har jag inte den – min bön förutan? Borde vi inte hellre be om insikter i Guds väldiga gärningar, de som finns i våra egna små liv, och tacka för dem? Återkommer till temat strax.
Först Origines alltså. Det blir en replik till kyrkoherden i Maria Magdalena, hon som tror på Gud men inte på Bibeln. Kyrkoherden alltså – inte Maria Magdalena!
Den gudomliga konsten visar sig i skapelsen. ”Ibland är det rötterna, ibland bladen, ibland frukterna eller arternas mångfald. Det är just så som Försynen skänker den övermänskliga visheten åt människorna i de böcker som har skrivits under gudomlig inspiration. I varje bokstav har den lagt någon räddande sanning, så mycket som bokstaven kan bära, och på detta sätt leder de oss in på vishetens väg. Ty när man väl har bekänt att det är Gud som har författat Skriften måste man också tro att den som söker i naturen och den som söker i Skriften med nödvändighet kommer att nå samma slutsatser.”
Origines, Kommentar till Psaltaren (PG 12:1081)
Detta är insikter som alltså inte kommer att bibringas de arma människor som söker sig till Maria Magdalena kyrka i Stockholm. Fast, handen på hjärtat, hur mycket av denna – på sitt sätt självklara bibelglädje – har nått er genom utläggningar i er församlingskyrka? Är inte hållningen snarare den till synes ödmjuka ”jag har inte sanningen, jag söker den”, som ärkebiskop KG Hammar fick till det samtidigt som han uppbar lön och förmåner för att vara sanningssägare, alltså professionell sanningssägare? Förresten uttrycker väl meningen en ödmjukhet som är sin egen motsats? Jag söker. Inte ”Sanningen söker mig”, vilket hade varit sant och återställt proportionerna till och med på en ärkebiskop. Men det lät fint!
Klerkernas förräderi ser jag i de journalistiska mödorna. Egon Erwin Kisch (googla namnet!) var reporter. Han bar sammanhangen till läsare. Han sökte efter en vinkel som skulle göra sammanhanget begripligt. Ibland skarvade han just av det skälet. Men det var alltså ett sammanhang han ville göra begripligt. Då kunde han hämta repliker från folk. I samtida journalistik ser jag ett annat drag. Lika stora idoiter som jag själv ska uttala sina oförgripliga meningar om bensinspris, kaffepris, el-pris, ränteläge och annat som jag redan själv har koll på – men ingen bryr sig om att sätta in dessa förnimmelser i ett större perspektiv. Styrdes el-priset av en feltryckning i en prognos i Finland för ett par dagar sedan? Vad säger då det om vårt kassa el-system och varför ska jag betala en massa pengar för detta uppenbart misslyckade system? Det hade jag velat veta med hjälp av en rasande/resande reporter. Men klerkernas förräderi visar sig däri, att de överger mig och lämnar mig ensam med idoiternas repliker.
Jimmie Åkesson lyckades igen. Varför sa ingen: ”Intressant. Berätta mera!” Det skulle förresten vara svaret till samtliga partiledare – och när de skulle få lägga ut texten kunde vi andra se att/om de hade på fötterna för indignationen. Någon hade kunnat undra om NATO verkligen ska identifieras med Europas sjuke man, dvs Erdogan som nu personifierar Turkiet. Nyfikenhet inför skapelsen, Skriften och samtiden ska inte föraktas.
Nå, egentligen är jag glad. Prosten Albert Lysander menade att hans namn hörde samman med Lucia och gav sig av på upptäcktsfärd. Reslusten redovisades i Kyrkliga resebilder, Gleerups 1920. Boken finns inte för utlåning kanske, men kan hämtas digitalt på libris.kb.se
Jag gav bort boken till Sveriges Lucia 2023. Sveriges Television lyfter fram Lucia, Kalmar och Kalmar slott. Klart jag blir glad då. Lucian talar med skorrande kalmarljud och heter Alma. – Har jag berättat för dig om mitt barnbarn? – Nej. Och jag har länge tänkt att jag borde tacka dig för det!
Nå då så. Kolla själva den 13 december. Eldkonstnären heter också Alma och är fallen efter en svåger och svägerska. Hon började sin karriär som drillflicka och då behöver jag kanske berätta om hur det var vid den stiftsfest som arrangerades i Kalmar.
Från stiftskansliet kom en ukas att drillflickor inte fick förekomma i den kyrkliga processionen genom staden.Thidevall, säger bara Thidevall, och Thidevalls stall. Vi backade inte. Det var ju ett gäng tidigare söndagsskolflickor som gärna ville visa vad de övat in. Stiftet fick backa. Vi spekulerade i hur Thidevall och hans gäng på kansliet tänkt och kom fram till att pastor Linblads gamla sanning höll: ”Ingen vits är snuskigare än dess åhörare.” I Växjö trodde man tydligen att drillflickor var porraktriser, tänkte vi och tröstade oss själva med att vi i Kalmar visste hur det var. Och visste hur mycket tjejerna övat sina färdigheter. För mig bekräftades (för vilken gång i ordningen?) vilken verksam kraft i kyrkolivet den klerikala stupiditeten är. Thidevall fick avgå innan han hann avkraga mig.
Alma Alvunger är alltså Lucia och Alma Muhr vad jag kallar eldledare, en som styr artilleriet. Det berättar jag utan hänsyn till andras ointresse. Tänka sig att en kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* får uppleva hur Lucia också detta år representeras och hur dramat illustreras med eld. Representationsteologi så det smäller om det. En manlig Lucia hade varit spex. Nu är det seriöst och meningsfullt. Folk begluttar vad representation egentligen innebär. Då väljer jag att för en kort stund förtränga insikterna om klerkernas förräderi och njuter av representationen. Men jag kanske inte kan komma ifrån vad Modéus I får ur sig om Svenska kyrkan: ”Vår tradition är att samtala med varandra och övertyga varandra genom goda argument, inte att uppmana till aggression.” Så vad med den väl etablerade metoden att hantera de skamstämplade? Med lögnen som vapen och sveket som verktyg. Så går det till i verklighetens falska kyrkosystem där Modéus I sitter högst upp på dyngestan. Då var det sagt också. Lucia sprider ljus över mörkret genom sitt martyrium. Eller bjuder måhända Modéus I in och övertygar med de där goda argumenten. Nu blir jag glad igen. Jag skrattar!
