Nog är det mycket som är problematiskt. Ett illasinnat släkte har nästlat sig in. Kommunikatörer och journalister! Mordokaj fattar. Jag också. Och ni fattar att jag håller mig till Ester enligt den grekiska texten för att lära mig något om hur makt utövas och kanske lära mig än mer om själva mothållningen; motståndet. Ester, som sängvägen nått sin ställning (föga pryderi i den Heliga Skrift!), får besked att hon i all sin ångest kanske likväl fått uppgiften just för en stund som denna, nämligen att rädda sitt folk. Hon ska trotsa faran. Jag berättar inte hur det går, antyder bara att bibelläsning berikar.
Jag hör inte till dem som läser Bibeln poetiskt. Jag läser Bibeln för att få sakinformation också om mig själv, mina villkor och villkoren här i världen. Sakinformationen kan lämnas mig i något som äger en poetisk lyster – det är inte det. Men i Skriften har jag mina polare, de som hjälper mig genom att befria mig från tidens begränsningar genom att ge evighetsperspektiv. Också eviga sanningar om hur makt fungerar alltså. Tidlöst!
Som ni kanske vet är jag dömd i svensk tingsrätt också för uppvigling. Där friade hovrätten. Men domen för förargelseväckande beteende stod kvar, BrB 16:16. Någon akademabel jurist i Lund, en Persson, hörde jag i radio skända sitt efternamn genom att mena, att just Brottsbalken 16 kap. 16 § – som beskriver att förargelseväckande beteende genom offentlig urinering ska kosta 800:- medan
förargelseväckande beteende genom att föra oljud på allmän plats genom att spela musik
går på 1 000 – ville räkna koran- och flaggbränning in i kategorin. ”Lilla socialistlagen” sa Branting om paragrafen för poängen var att stadgandet kunde användas mot den spirande arbetarrörelsen. Juristintelligensen Persson i Lund trodde han kommit på något bra. Jag ska ringa juridiska fakulteten och anmäla Persson just för förargelseväckande beteende. Han tycks mig i hela sin existens vara förargelseväckande.
När muhammedaner hotar våra grundlagsfästa fri- och rättigheter är det korstågsdags. Kunde ingen beskedlig biskop säga att koranen alls inte är någon helig skrift, inte för oss, och då borde den inte vara det för andra heller. Den som håller Koranen för att vara helig skrift i absolut mening visar därmed att tankemödan leder dem ingenstans. De drar runt på oförståndiga hjärtan. ”De ville gälla för visa, men blev dårar.” (Rm 1:20). Så illa är det nog för den som kan läsa rätt innantill
”I sin dårskap”, kunde en beskedlig biskop lägga till, ”tog de sig in på den svenska ambassaden i Bagdad och satte eld på kansliet. Sådant fördömer Svenska kyrkan kraftfullt.” Eller?
Exilirakiern ställde upp vid Iraks ambassad och ville bränna. Vinden gjorde att koranbränningen inte tog sig riktigt men han stampade på boken och det är också effektivt – om än inte lika effektullt på bild. Hur ska vi tänka nu? Jag får nog plocka fram Kurt Almqvist (red, Den sekulära staten oh islam i Europa (Atlantis 2006) och vänta med att läsa om Al Gores En obekväm sanning. Jag hoppas Celebriteten inte misstycker. Eftersom det regnade lite i går kunde läsning vara att föredra framför en promenad när det kanske var risk för åska. Men det drar ihop sig.
I Nigeria och i Pakistan är kristna fritt villebråd och i Frankrike har muslimer mördat kristna också. Om detta var det märkligt tyst i svenska kristliga medier. Det blev livligt först när Mitt kors-kampanjen drog igång och då mindre av protester mot marterade kristna och mer om hur upprörande det var att vara, ja vad då? Utmanande? Nå, jag får bekänna att jag säger: Kristus är Herren. Muhammed fick som bäst ihop en religionsmix. Självklart rymmer den andliga insikter. Vi är ju alla människor skapade av Gud med allt vad som därav följer också om just insikten om detta förhållande effektivt – men misslyckat – motverkats i Sverige. Som en nemesis divina kommer då massimmigration av muslimer. Det kunde förstås de värdelösa ogudaktiga politikerna inte fatta. De hade gjort sig kvitt kunskapen om vad tro är, både detta att tron tror och att tron har ett innehåll, fides qua och fides quae. Kva och Kvä som vi säger!
Torsdagsdepressionen undvek den juridiska komplikation som måste gälla vid koranbränning i Finland. Där finns en stiftad lag att Gud inte får missfirmas/hädas/kränkas. Det är sedan gammalt, tänker jag. Svensk kungamakt och tsarrysk visste att hålla sig väl med Gud. Inte vilken ”gud” som helst utan Gud, Fadern och Sonen och Anden. På vilket sätt är lagen tillämplig om en avgud som Allah och hans bokverk missfirmas? Finska missionärer har varit ute i världen för att omvända muhammedaner till Vite Krist och det torde borga för att vi talar om en mycket specifik storhet som lagligen skyddas i Finland. Avgudar har inget grundlagsskydd i Finland. Men saken har inte prövats, bara tänkts igenom.
För egen del försöker jag lugna nerverna. Det är inte enkelt. På morgonen vaknar jag i spänd förväntan på hur klimatnödläget ödelagt det mesta av min tillvaro. Jag går ut i sommarmorgonen och säger mig själv, att sommaren verkar vara som vanligt. Är morgonen varm blir jag glad. Är den sval, så OK. Är den regnig, ja den svenska sommaren är så också ibland på norra Öland. Mitt stora problem är att om jag skulle kommentera denna vanlighet, är det väl BrB 16:16 som ska gälla? Förargelseväckande är denna klimateriehädelse. Å andra sidan är jag redan dömd så en dom mer eller mindre gör nog ingenting. Jo förresten. I detta finns min frihet, om jag följer Ernst Jüngers insikter i Skogsvandringen.
Prosten R menar att Jünger inte var medlöpare till nazismen. Han kan ha rätt. Jünger var en konservativ, rektionär om ni vill, tysk. Han hade huvet så påskruvat, att han kunde reflektera över det Tredje riket för att dra slutsatser i och om efterkrigstiden och dess människor. Jag borde ha läst honom tidigare, tror jag prosten R:s tysta etiska förmaning egentligen syftade till. Det låter sig sägas. 365 000 böcker ges ut varje dag i världen. Om jag läser två under en dag så förblir de flesta olästa och då har vi inte ens talat om alla böcker som getts ut alla dagar dessförinnan. De lär uppgå till 130 miljoner. Jag tycker inte det blir enklare när jag får fatt på siffran över bokutgivning i Sverige år 2019: 11 662! Missmod, svårmod är min arvedel. På så vis ska jag betraktas som – modig!