Jag måste dölja min förvåning, annars förstår ni hur illa ställt det egentligen är med min fromhet. Alltså är det fullständigt självklart att Uppenbarelseboken är dagsaktuell läsning. Det hör till uppgiften för en from förkunnare att hävda sådant. Detta sagt så kan det kanske finnas någon som insikten slår med en släggas kraft, att det som beskrivs är vår tid. Också! Och med bättre tekniska förutsättningar att sätta dit de kristna bekännarna.
Det är alltså bibliskt när somliga bank-konton i London stängs, därför att kontoinnehavarna har fel åsikter, om Brexit, om Pride och annat som hör till den nya väckelsens favoritämnen. Nå, nu sa finansministern Jeremy Hunt ifrån. Bankerna får inte bedöma kundernas åsikter – så någon korrigering har det väl bli. Men vi som läste The Daily Telegraph den 3 juli i år ska väl inte låtsas förvånade. Uppenbarelseboken har ju gett sakinformation att det är Vilddjurets tecken som är det godkända tecknet. Kontostängningen var nu inte en händelse i något avlägset hednaland utan i det en gång kristnade England. Det kan gå rätt fort när otron kräver lydnad. Detta är egentligen självklart. Och därför skrämmande. Låt inte skrämma er!
Jag tror. Just därför misstror jag. Min tro är precis av typ prickskyttevapen, medan min misstro har större spridning, som en svärm kulor från ett hagelgevär kanske. Jag vet vad jag tror, men när jag ser ut över samtiden, läser och lyssnar, får jag medge att jag inte riktigt vet vad jag ska tro.
Ta ärkebiskopen Stephen Cottrell i York, alltså i samma en gång kristnade England, han som fann det problematiskt att med Herren själv kalla Gud ”fader”. Är det inte problematiskt när ärkebiskopen markerar mot den där sexisten Jesus, som inte har vett att tala klokt till gudomen? Det tycker jag. Å andra sidan kan jag förstå desperata ärkebiskopar. De har det nog inte så roligt när de ska stå på post på Sions murar. Men insikten är biblisk. Det kommer vargar som vill förgöra den skock som väktarna har ansvar för och fienden kan ibland komma inifrån de egna leden. Då är det nog läge inte så mycket för besvärjelser som bön och kanske rentav glad upptäckarlusta. Inget händer som vi inte borde ha förstått skulle hända i någon tid. Kanske då i vår.
Ta Modéus I uppställd med statsministern, statsrådet Forssmed, kardinalen, en muslim och en mosaisk bekännare som exempel. ”Tillsammans bygger vi ett gott samhälle med tillit och öppenhet” heter det på twitter. Det är just det ni inte gör. Modéus I kan inte ens säkra tilliten till Svenska kyrkan. Än mindre till de partipolitiska strukturerna. Problemet är att det sannerligen inte finns någon anledning för klokt folk att tro slagorden. Men bara en veritabel fähund skulle kommentera, att det är idel män uppställda på bild (Twitter) för detta samhällsbygge. Nu är jag gärna en sådan veritabel fähund. Det är fullt hedervärt att vara just en fähund, en som bryr sig mer om flocken och mindre om herdarna. Men nog är det märkligt att ingen kvinna var med på samlingen, inte en enda! Det ska till en i jämställdhet skolad man som jag för att se denna galenskap och föra fram sin oförytterliga mening. Snacka går ju!
Nu blev vi ju statsreligionen kvitt – men icke. Den kommer i ny gestalt. Ska vi då vara stolta över att Modéus I får träda upp i de fina salongerna? Egentligen inte.
Annars har jag och bibelläsningskompisen, min BLK, läst Apostlagärningarna, ett återkommande sommarnöje. Ni minns att Paulus fick på truten bara för att han frimodigt framfört sin mening och svaret på anklagelserna. Eftersom det på förhand stod klart att Paulus var fel (och därför måste ha fel, förstås) fick han på översteprästens ordet ett slag över munnen. Apg 23:2. Är det inte fascinerande att få se hur Makt utövas, jag menar också i tider som dessa. Och jag återvänder till glädjen at få ha bibliska samtalspartners som är samtida utan att vara samtidsstyrda, dvs tycka och tänka som alla andra i den massmediala tid där vi utan att egentligen förstå kommenderas så effektivt. Och Paulus replikerar med en elegant oförskämdhet mot översteprästen, egentligen ett grovt personangrepp. (Apg 23:3) Den gick fram till åhörarna. (Apg 23:4)
Så hur ska vi tänka bibliskt om NATO, Erdogan och koranbrännande?
Få har väl egentligen satt sig in i NATO-frågan, det fanns tid om man räknar efter år 1949 när NATO kom till, men omsvängningen skedde snabbt år 2022 och utan debatt. Några av oss visste, den sovjetiska och senare den ryska säkerhetstjänsten inte minst, hur Sverige räknat med NATO:s insatser vid ett krigsfall. Lite för oss som för Ukraina alltså. Skillnaden var den, att med det avskrivna svenska försvaret hade en ockupationsmakt på några dagar hunnit bita sig så fast att läget var kört och det som återstod riskerade vara främmande trupper som stred på svensk mark. Jag kan tänka en del andra obehagliga krigsfall. Men härskare och fältherrar som ödelagt länder och fört bort folket i fångenskap är alls inget nytt. Bibelläsaren vet. Och vi har krig i Europa nu. Igen!
Erdogan vinner inga popularitetstävlingar i Sverige. Vad han egentligen fått för att släppa in Sverige, vet få. Mitt tips är att han fått för mycket. Jag påminner gärna om att Erdogan tagit den kristna kyrkan i Istanbul, Hagia Sofia, och gjort den på nytt till moské (den var museum i det då moderna Turkiet, men byggdes och helgades som en ståtlig kristen katedral). Hur islamiseringen fortgår i Turkiet får vi läsa mycket lite om i Sverige, men det antyds att kyrkor fortfarande tas över för att bli moskéer. I vilka tidningar får vi läsa hur det egentligen är för de kristna i Turkiet? Det måste finnas mycket att berätta. Och då och då kan vi väl påminna oss om hur armenierna mördades. Majoriteten av dem som mördades av turkarna, omkring en miljon, var armenier, men bland offren fanns även rikets andra kristna minoriteter: assyrier, syrianer, kaldéer och greker. De flesta dog under åren 1915-1916. Förföljelserna och morden fortsatte till 1923. Det Osmanska riket tömdes i stort sett på sin kristna befolkning. Turkarna kan när de vill, det är uppenbart. De brukar också vilja tala om något annat än dessa vidriga missgärningar: tvångsdeportationer, avrättningar, massakrer och framkallad hungersnöd. Några svenska missionärer berättade, men minnet av detta folkmord kanske inte är – kan man säga så – levande i Sverige? Det borde det vara när vi nu ska vara ihop med Erdogan och artiga mot honom. Likväl inget nytt. Martyriet är en kalkylerad risk för kristna. Insikten är biblisk.
Koranbrännandet då? Bokbrännande är dumt. Det är dumt att fara våldsamt fram mot samvetsbestämda meningar och demonstrera sitt förakt mot dem som tänker och tror på annat sätt än betydande majoriteter gör. Mer skulle vi väl inte behöva säga? Jo, kanske ett: Var finns kompetensen att missionera bland de muslimer vi har i landet? Till skillnad från islam, som betyder ”underkastelse” bedriver ju Kyrkan inte svärdsmission. Non equester sed pedester, som vi säger. Inte till häst utan till fots avges det kristna vittnesbördet. Öga mot öga. Till häst kommer den som missionerar med våld, med svärd. Ska vi inte låtsas om att det var så de kristna områdena Nordafrika, Balkan och nuvarande Turkiet blev muslimska områden. Ska vi inte heller tala om att detta i icke ringa utsträckning också berodde på att kyrkolivet var svagt. Det kristna folket hade inte riktigt pejl på trons innehåll och försummade därtill kyrkogången. Mene mene tekel för att tala bibliskt. Dan 5:25
Nu tror jag inte att stiftsledningarna kommer att mana oss till förnyelse i tron för att stå islam emot, inte heller anslå medel för att medvetet missionera bland muslimer i Sverige. Men missionen har Herren befallt oss att bedriva. Ska ni ringa stiftskanslierna nu i sommartid och fråga efter tips på hur man lämpligast gör muslimer i Sverige kristna? Kan man säga att Kyrkan har den riktigt heliga skriften? Koranen är ett hopplock av arabisk stamreligion, kristendom (så mycket som en utomstående kunde begripa) och judendom (på samma sätt). Allt plockat samman på 600-talet. Vet man något om Bibeln, behöver Koranen inte imponera. Bibeln är mer dagsaktuell läsning och det beror förstås på att den är Guds eviga ord. Då blir det alltid dagsaktuellt.