En alltför sen slända men det bror på klimatnödläget som förvirrat författaren!
Det var i juli månad för 20 år sedan som Åke Green en fredagseftermiddag kom in på Ölandsbladets redaktion, besviken att ingen kommit till Pingstkyrkan och hört hans predikan om homosexualitet. Han hade ändå inbjudit och lovat lokalpressen ”ett brännhett ämne”. Alltså lämnade han in ett referat han skrivit själv. Referatet kom in i tidningen och redaktionen gjorde en uppföljning. Reportern Martina Nelson bokstavligen väckte RFSL:s lokalrepresentant i Kalmar, Fredrik Johansson, som – skriver Peter Boström, Ölandsbladets chefredaktör – ”fick tidningen upptryckt i ansiktet av vår energiska reporter”.
”Vad tycker du om det här? Ska han få säga så? Va?!”
”Öh …va’ere frågan om? Öh, näe…”
”Ska du polisanmäla? Va?!”
”Öh …tja, jo det kanske.”
Så var Åke Green-affären ett faktum. Johansson polisanmälde nämligen.
Åke Green dömdes i tingsrätten i Kalmar, men fallet gick vidare till Göta Hovrätt och HD. Peter följde fallet – ölänningar i förskringringen håller ihop lite grann. ”Hur kan du umgås med en såndär?” undrade en journalist från en större svensk tidning och avfärdade Green med omdömet ”Men han är ju knäpp!” När Peter drog ett resonemang om yttrandefrihet kom det ånyo ”Äh, knäppisar!” Tro aldrig att alla journalister var med när den djupa tallriken uppfanns. Det första man får veta är sanslöst. Greenaffären blev toppnyhet – men utan Ölandsbladet ingen affär.
Tillbaka till rättegångarna mot Åke Green. Det sanslösa är att det alltså inte var innehållet i pastorns predikan (eller predikoreferatet) som var hets. Det var själva predikan – tilltaget – som upprörde. Åke Green hade uttryck missaktning mot människor pågrund av deras sexuella läggning och uttalandena hade gjorts i syfte att (min kursivering, DS) miss- och ringakta homosexuella som grupp, menade tingsrätten. Gavs några egentliga exempel och hur hanterades en i tidningen tryckt text? Vill vi veta?
Det är nog inte helt likgiltigt att Johansson kom att reagera på tidningens förfrågan efter ett referat för en sovande, som försökte samla sig och som inte tänkte efter. Ölandsbladets Peter Boström beskrev situationen för oss genom välvalda och vältaliga citat från intervjuoffret En del är enfaldigt över alla gränser. Fredrik Johansson fick dock uppmärksamhet och luft under vingarna.
Fredrik Johansson lärde sig nämligen något användbart. Han gick några år senare till studentkåren för att denna skulle uttala sitt bristande förtroende för mig som högskolans präst. 14 personer hade klagat, angavs – jag tror att Fredrik Johansson använde siffran 14 eftersom hans regnbågsgrupp var så stor, och uppfattar närmast en set-up, en väl konstruerad kupp. Jag hade svarat på frågor i studentkårens tidning om partnerskap.
Det jag råkade ut för år 2006 var en klassisk woke-set-up, menar jag alltså. Sådana brukar arrangeras av de i tiden och för tiden väckta. Men vad skulle jag göra? Studentprästen måste väl svara på frågor som ställs av studenter? Jag svarade i sakfrågan som ärkebiskop Bertil Werkström brukade göra och menade, att jag inte behövde vara för just partnerskapsvälsignelse, men homosexuella hade jag välsignat. Tjuvar och mördare samt fortkörare och en del del andra också, som ni fattar.
Urvalsvälsignelser är det i församlingens högmässa ingen vits med. Pastor Green hade varit mer explicit, tror jag. Lagstiftningen, som säkrar religions- och yttrandefrihet, är som den är. Eller var som den var? Hur kommer det sig att de homosexuella utgör en folkgrupp när de heterosexuella inte gör det? Det har jag aldrig fattat. Har ni?
Tjugo år senare står vi på randen till en stor kyrkosplittring, skriver professor Torbjörn Aronson i tidningen Världen idag (12 juli 2023). Det är ett skeende som går dagspressen förbi. Att ett par tusen exemplar av Sam Allberrys bok Är Gud anti-gay? (Rotad förlag ) skickats till frikyrkliga pastorer och församlingsansvariga har också missats. Författaren presenteras som homosexuell. Samtidigt skriver han att Bibeln är tydlig när den fördömer samkönad sexuell aktivitet. Ungefär som pastor Greens predikan alltså. Men Allberry ställer en del kluriga frågor.
Om lärjungaskap handlar om att lämna allt för att följa Herren, vad betyder det? Och om lärjungarna får vara nöjda om det gå med dem som med Jesus, så är vi uppenbart inne på hållningar som en mängd människor står helt främmande inför. Om synd är att missa målet så missar alla på en mängd områden i livet. Pengar, makt och sex är konkreta exempel på sådant som kan missbrukas. Aposteln Paulus vet: Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud. (Rm 3:23) Sam Allberry vill vidga perspektiven så att allt inte handlar om det samkönade. Han gör det enkelt, begripligt, bibliskt.
Så vad säger nu pastorerna i de samfund och kyrkor som står mitt i den konflikt Åke Green och Ölandsbladet gjorde så tydlig när det begav sig? Skillnaden mellan då och nu är den, att också i en liten bok kan sammanhangen stå fram tydligare än i ett referat av en predikan. En fortsatt splittrande debatt leder sannolikt till kyrkosplittring, menar professor Aronson. Det motiverar läsning av Allberrys bok. Då kan man förstå vad som kan ske – en stor kyrkosplittring – och varför. I Svenska kyrkan har sakdebatten i denna fråga tystnat. Bara de riktigt svagsinta kan uppskatta denna tystnad. Men då är det kommande veckan ett 20-årsjubileum att uppmärksamma. Kommer Ölandsbladet att göra det? Ska jubiléet uppmärksammas genom att Allberrys bok läses?
Till de stora kyrkliga händelserna i dagarna och i Torsdagsdepressionen hör att en pastorsadjunkt uppträtt i Vilnius iförd prästerlig frimärksskjorta. Pastorsadjunkten är där i egenskap av statsministerns fru, alltså den position Aina Erlander hade. Nu gillas prästerimunderingen av somliga medan andra naturligtvis ogillar, det tycks handla om ideologiskt betingade ställningstaganden, inte estetiska (som det lika väl kunde ha gjort!) Strängnäs stift gått igenom decorum för pastorsadjunkter och sagt: Utklädningslådan ska du gå i när du har en tjänst som präst men ska du gå i annans tjänst (som i Vilnius t ex) är det annan klädsel som gäller. Här krävs avvägningar och självfallet är det roligare att gå i utklädningslådan, fattas bara annat. Men vi får nog hålla emot den perverterade högkyrkligheten – i Strängnäs stift och annorstädes.