Det kan vara en homiletiskt användbar myt, men det spelar, som man säger, kvitta. På Storkyrkans vägg hade ”Ner med Gud i skiten!” sprejats. Bortsett från att skönhetsvärdet var begränsat, var det teologiska inte mycket att säga om. Detta är vad Kyrkan bekänner. Nederstigen till dödsriket eller helvetet. Och en korsfäst Gud – värre kan det inte bli. Kristen tro är mindre himmelsk än vad många fattat.
Nu gör vi experimentet att formulera meningen, inte ens spreja den på en moskévägg alltså: ”Ner med Allah i skiten!” Eftersom det enligt biskop Åke Bonnier är samma gud borde det hela vara utan problem. ”Det finns ju bara en Gud och Gud är inte religiös” kungjorde han när advokaten Paludan brände på. Nu tror jag att puddingen bevisas genom ätandet. Allah kan omöjligtvis tänkas vara nere i skiten. Det är hädelse.
Med nya bränningar i faggorna tycker Åke man ska utreda någonting om yttrandefrihetens gränser. Det är så det sägs, när en princip inte kan försvaras. Man har tydligen rätt att få uttrycka sin åsikt, men inte till vilket pris som helst. Säg det till Karl Gerhard och hans pigga låt Den ökända hästen från Troja till exempel. Den förbjöds. https://www.youtube.com/watch?v=j-fj0sO6t1U
Ni vill kanske inte se Åke Bonnier i hans smakfulla hem och höra hans djupa tänkande? Nå, det tar bara en minut. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/biskopen-efter-koranbranningen-vill-se-utredning-om-forbud-mot-handlingen
Medge dock att det är underhållande att ta del av en biskop som fördömer å det kraftigaste samt menar att alla vettiga människor gör så. Där fick vi så vi teg! Eller inte?
Fördömande biskopar har vi väl sett tidigare i kyrkohistorien, påvar likaså. Vi evangeliska borde ha vanan inne att bli fördömda av den kyrkliga överheten. Jag har det i vart fall.
Förstående biskopar finns det också. Ni kanske inte riktigt har Edgar Reuterdahls anmälan av boken Det andliga nutidsläget och kyrkan riktigt aktuell. Den trycktes i Aftonbladet den 31 maj 1919 (och skrevs alltså innan professorn blivit biskop, men den vänliga förståelsen finns där). Konstmålaren Carl Larsson hade gett ett bidrag, En fri kyrka för fria män, till boken: ”Huruvida herr Carl Larsson i By haft någon frågeställning av ena eller andra slaget att lösa då han skrev sin artikel, det torde ej vara lätt att rättvist bedöma, ehuru jag för min del gärna vill tro det.” Reuterdahls vänliga ord kan vi nog bevara och återbruka när vi läser nutida stiftschefers utgjutelser om både det ena och det andra. Hur biskop Bonnier ställer sig till att försvara svensk yttrande- och tryckfrihet torde ej vara lätt att rättvist bedöma, ehuru jag för min del gärna vill tro att han vill det. Vi, som var med när FiB/K med Greta Hofsten som ansvarig utgivare tryckfrihetsåtalades, lärde oss, att tryckfrihetens fiender finns överallt. Inte minst i de smakfullt inredda salongerna.
Den underliggande frågan om ryska påverkansoperationer för att förhindra Sveriges inträde i NATO ställs väl i de högre staberna. Kan vi få veta vad som framkommer då? Var verkligen Salwan Sabah Metti Momika ensam om dumheten eller hade den varit i säck innan den kom i påse? Jag anar något mer, dvs något mot Sverige illvilligt syfte.
Nu tror ni att de kristna utan vidare står ut med att bli illa åtgångna för sin tros skull. Vi vänder tillbaka till 1960-talet. Tidningen Vår Kyrkas chefredaktör Carl-Gustaf Boëthius
beskrev kulturläget som ”en livsattityd där kristendomen antingen är helt frånvarande eller direkt motsagd: Detta innebär att det genom våra starkaste massmedia pågår en oavlåtlig, ofta omärklig indoktrinering med en icke-kristen totalsyn på livet.” (Vår Kyrka 29/5 1965)
När nu detta var analysen, varför skulle då Kyrklig samlings och arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelses folk få hanteras genom det som våra starkaste massmedia pågående ägnar sig åt? En oavlåtlig, ofta omärklig indoktrinering med en icke-kristen totalsyn på livet! Boëthius och Ingmar Ström ihop med socialistiska delegationen och tidningsmän som Arndt Johansson jagade med den vanliga och värdelösa (läs: värderingsfria, postmodernistiska) hopen profanum vulgus. Är det verkligen bara jag som kan artikulera moralisk upprördhet över det som utspelades innan jag ens hade kunnat ta körkort? Är det scouteriet som fördärvat mig så att jag omfattar något slags hederlighetsideal, som annars inte är kännetecknande för allmän kyrkokristendom? Hur kunde detta lögnaktiga skådespel alls få uppsättas och spelas inför publik? Hjälp mig förstå! Var det så att det behövdes en liten minoritet att avleda den livsattityd som var icke-kristen från de finkristna? Då kanske jag kan förstå. Något. Vi lämnar det eldfängda ämnet och tar oss an ett annat.
Bokbränneriet tycks skola fortsätta. Riktigt när det nya brännandet blir av, har vi inte fått veta. Men då får väl Sveriges kristna råd gripa in och ta avstånd igen, eller? Kan SKR då hävda att utanför en synagoga får ingen bibelbok brännas om Nya testamentet ingår för det är att missa målet, dvs synd. Ska Nya testamentet brännas bör det vara i anslutning till ett kyrkorum, kanske i Mönsterås, för där är ju vakter redan kontaktade. Om någon då bränner hela Den heliga skrift så är det väl i sin ordning, för vi är ju Abrahams barn – både judar och kristna och har mängder med bibliska skrifter gemensamma. I någon mening kan muhammedanerna räknas dit också även om de har en annan skrift. Skulle det brännas Bibel kan vi se skillnaden mellan kristna och muslimer. Vi kommer inte att ställa till med något mer än några insändare eller kommentera hur dumt det är att bränna böcker. Hittar vi en utrotningshotad s k högkyrklig präst kanske han skulle säga, att han tyckte det var ett större problem med alla biblar som konfirmanderna fått under årtionden som aldrig öppnats. Det är det verkligt förargelseväckande. Fråga modéuspojkarna vad de tänker om detta!
Sofia Camnerin har intervjuats: ”Hur skulle ni då förhålla er till en bränning av en bibel?” Hon svarade: ”Det går inte att jämföra. Jag tror inte att det skulle bli lika laddat.” Det är förmodligen sant, noterade Patrik Petterson i tidningen Dagen. Den stora skillnaden är att Sveriges kristna inte skulle starta kravaller, bränna bilar och kasta stenar på poliser om någon brände en bibel. Patrik Pettersson, PP, klargör att det alltså är våldskapitalet och våldspotentialen som avgör vilken bok som kan brännas. Jag har inget att tillägga mer än att korstågen efter modell av påven Urban II tog strid mot seldjukerna, turkar, som till skillnad från arabiska muslimer, ville hindra de kristna från att göra pilgrimsfärd till Jerusalem. Vi talar om ”fredens religion”, men ”fred” är som alltid en definitionsfråga.
Är det orättvist att tänka att vi ägnar oss åt så djupa problem att biskop Bonniers tankevärld hålls högt över dem? Om pastor Camnerin ska ni inte tänka illa. Hon kommer från missionskyrkan i Bor. Vad kan det då bli annat än detta? Bor är mest känt för den kraftfulla hastighetsbegränsningen förbi Missionskyrkan. Det är inte den enda begränsningen i Bor, tror jag mig förstå. Vad tror ni? Jag tycker de bor-de fatta bättre. Det mesta tycks mig vara bor-t i tok.
Klimateriefrågan ger mig ingen ro. Jag har nu hamnat i det läget att jag säger om somliga sakuppgifter ”Det är helt sant, men det är inte hela sanningen.” Ni får gärna använda er av denna formulering. Jag tror nämligen att denna mening/maning kunde gälla i många sammanhang. Jag är också klar över att somliga sanningar jag ska bibringas alls inte är sanna. Om det verkar vara för bra för att vara sant med det gröna stålet, och det har en samling förståsigpåare påstått, så är det nog inte sant utan just en grön bubbla. Att jag kan säga till mig själv – av hänsyn till andras helighetskänslor eller vad det är – att den svenska sommaren på Öland just nu ter sig som tämligen normal, så håller jag med mig själv. Vad ska jag göra? Om folk visste vad jag sa till mig själv, skulle stor upprördhet utbryta, för det är enligt den i media förhärskande uppfattningen alls inte på så vis som mina förnimmelser säger mig. Om jag ska lita på något, mina förnimmelser eller besked jag inte riktigt kan genomskåda, vad ska jag då hålla mig till? Och vad hade anfäderna och anmödrarna förhållit sig till? Jag har verkligen problem.