Ibland får jag en förnimmelse av att något inte kan stämma. Ta Maldiverna, som ska gå under om sju år. Erika Bjerström har – på plats men fortfarande torrskodd – berättat. Men på Maldiverna byggs en ny flygplats? Samma typ av förnimmelse när jag i TV4 mot skrämmande bakgrund såg agronomen Johan Rockström. Det är en man av astenisk typ, en sådan som Julius Caesar instinktivt misstrodde. Jag också – eftersom jag läst lite av Julles De Bello Gallico på latin och därför känner mig befryndad med honom.
Mitt enfaldiga sätt att hantera mina förnimmelser blir inte ifrågasättandet så mycket som konsten att ställa frågor och göra det utifrån mina erfarenheter av massmedier den 1 april. Variationen är, som ni. vet, att använda samma förklaringsmodell året runt. ”Hur försöker dom lura mig nu?” undrar jag – stolt över att ha fått med tidsmarkören ”dom” i en slända. Det var för att jag återgav tal- eller tänkespråket, men i alla fall!
Andreas Holmberg skriver herdabrev till församlingarna, inte just prästerskapet, de vars herde han skulle vara. Pastor pastorum. Jag noterar. Det betyder att jag, som kommer från Stockholms stift kan känna mig inkluderad – inte minst som saken handlar om att vara människa och kyrka i klimatnödens tid. Gud såg att det var gott. Verbum, Stockholm 2023.
Jag kommer inte långt i framställningen förrän Thomas Malthus dyker upp. Hans resonemang att vi var för många människor för att jorden skulle kunna föda oss avvisade Karl Marx, men det kommer nu tillbaka i påståendet att klotet ”dignar under trycket av oss människor”. (aa s 9) Hur vet vi det? Malthus visste men inte Marx? Och nu är vi flera miljarder fler. Jag får hantera mitt bryderi, som inte underlättas av biskoparnas samfällda påstående att klimatkrisen sannolikt är ”den största gemensamma utmaningen som mänskligheten någonsin stått inför”. (aa s 10) Det trodde jag i min enfald att synden var. Synden och så frälsningsfrågan. Vem säger ni att Människosonen är? Det är en utmanande fråga som går utöver de andra frågorna, givet att han är min och hela världens Frälsare.
Holmberg förfaller till det prästerligt vanliga argumentet att ”ingen blir frälst av skrudar”. Finessen är att ingen påstår just detta, men det låter bra. Ingen påstår väl heller att det inte gör så mycket att ekosystemen kollapsar eftersom himmel och jord ska förgås. Vilka är de ”teologiska riktningar och kyrkliga företrädare” som Holmberg påstår, påstår detta? (aa s 21) Människan är skapad ”till vår avbild, lika oss” (1 Mos 1:26). I detta ligger uppgiften att ordna förhållandena i världen. Och uppgiften att känna igen lagiskheten också när den kommer klädd i fromma paltor/skrudar.
Är det då självklart att den rikare delen av världen måste bekosta åtgärder för dem som mest drabbas av klimatkrisen? Vi måste avstå, det är Holmbergs poäng. Det behöver vi för att vi fått mycket och tagit för oss”. (aa s 26) Till detta kommer tanken att vi tar för oss av de resurser kommande generationer skulle ha, de barn och barnbarn som får vår springnota. (aa s 30). Jag behöver väl inte komma dragande med Max Weber och hans protestantiska etik, men oss emellan – är det inte den kristna tro som varit ett incitament för välståndsbygget och vore det då inte läge att i tacksamhet njuta av dessa gåvor? Jag frågar och avslöjar att jag för egen del inte är en finkristen. Jag avslöjar också att jag tilltror mina barnbarn rätt mycket när det handlar om förvaltandet. De tycks mig kloka. Det kan i någon mån gälla som omdöme om mina döttrar och svärsonen också.
Omvändelse betyder att ändra sitt tänkesätt. Holmberg broderar på Mk 1:15, vänder och vrider på alla ord utom ”evangeliet”. Jag uppfattar att det beror på en fokusförflyttning – från Gud till människa. Det är jag som ska ändra mitt tänkesätt, inte Anden som ska få mig att fatta både det ena och det andra.
Att Kyrkan ska ställa sig på sanningens sida är jag helt med på, men vad betyder det? Jo, ”det vill säga den som representeras av världens ledande klimatforskare”. Så säger Sveriges kristna råd. Men vilka är dessa? Om jag läser Klimatupplysningen eller Klimatsans eller lyssnar på Elsa Widding och Ingemar Nordin – är jag fel ute då? Och när jag alls inte tror att klimatnöden ska vara utgångspunkt för förkunnelse och undervisning är jag väl en dålig kristen, men en god lutheran för dr Martin Luther hade alls inte köpt detta! (aa s 40) Min fråga hur Bengt Lidforss för ungefär 120 år sedan kunde säga att klimatet skulle bli varmare, har jag inte heller fått bevarad eller ens komplicerad. Varför får jag inte det?
Jag fruktar att jag har mer att säga men att ni inte just nu kan bära det. (Jh 16:12). Men genusfrågan kanske ska in. Andreas Holmberg tackar ”stort och varm” dem som på ”ett avgörande sätt bidragit till denna bok”. Det är enkönat det hela. Idel kvinnor. Inga civilingenjörer, samhällsvetare eller ekonomer om jag förstår rätt. Holmberg rör sig i en kvinnlig domän. Att han anför den nya hedersdoktorn i Helsingfors, teologie doktorn honoris causa Greta Thunberg, noteras. Få doktorer har i modern tid varit ungefär 20 år gamla och kända som skolkare från skolan! Medpromoverade Mia Löwheim, Munib Younan och Grace Davie är alla äldre och har pluggat på för att notera halva skaran bemärkta nya teologie hedersdoktorer i Helsingfors. Finns det något som kan kallas partiellt fakultativt vanvett? Jag frågar eftersom märkliga utnämningar spiller över på alla som utnämns, utnämnts och kommer att utnämnas.
Andreas Holmberg är familjekär. Biskopinnan Holmberg medverkar med psalmer i boken. Det är inget att säga något om. Folkkyrkan är en familjekyrka. Betyder det att biskopspysslet i Stockholm blivit ett familjeföretag? Det ligger i tangentens riktning – för att inte skriva: i farans riktning. Hederliga hedningar känner om de kyrkliga sammanhangen blivit för små, de fromma kretsarna för fromma på sitt eget sätt och med sina egna koder. Ska klimateriet bli en sådan kod den också? Martin Luther hade inte varit glad. Vilka nycklar för omvändelse Andreas Holmberg ger oss får jag återvända till. Fruktar jag.
För att inte spänningen ska bli olidlig är detta en slända med fortsättning i morgon.
