Sameh Egyptson har omtänksamt nog publicerat en sammanfattning av sin numera rätt berömda avhandling. https://wordpress.egyptson.se/2023/02/08/sammanfattning-av-avhandlingen/
Avhandlingen godkändes, men betygsnämnden var inte enig. Kanske har begreppen ”enklavisering, integration, islamofobi och organiserat hyckleri” inte definierats i avhandlingen, men jag tror mig förstå vad begreppen står för och deras sammanhang. Vad var det islamologen Torsten Janson inte begrep? Nå, ”organiserat hyckleri” är en försöksöversättning av det arabiska, det har markerats i avhandlingen. Men företeelsen beskrivs målande i avhandlingen. Jag fattar i vart fall.
Etiken då? Skulle avhandlingen etikprövats? Hade jag deltagit i forskarseminariet hade jag antagligen menat det och samtidigt sagt att jag i första hand menar, att arbeten i medicin eller sociologi behöver hanteras med försiktighet, inte avhandlingar som arbetar med öppna källor. Nu ska jag misstänkas. Redan i mitt tal till universitetet år 1987 markerade jag mot byråkraterna på latin, men inte mindre begripligt än att Rector Magnificus fattade och tog bollen. ”Non semper amandi”, sa jag om byråkraterna. Risken inom universitets- och högskoleväsendet är densamma som i den sjuka sjukvården. Byråkratin sväller. En svällande byråkrati förser sig kvickt med nya arbetsuppgifter. Etikprövning kostar 5 000:-. Ibland är det nog mest sunt förnuft jag efterlyser och den hållning ett forskarseminarium gemensamt måste stå för, eftersom det eftersinnande forskarseminariet också ska vara platsen för vilda och fantasifulla uppslag. Jag tror ni förstår hur jag tänker.
Att Egyptson började sitt avhandlingsarbete innan de nya etikprövningsbestämmelserna fanns på plats kan man notera – men var det samma avhandlingsuppslag han började med som sedan blev själva avhandlingen? Om inte är väl ansvaret närmast fakultetens eller handledarens?
Egyptson har skrivit en avhandling inom missionsvetenskap. Det är i sin ordning att analysera också muslimsk mission, inte bara kristen, men nog kan man fråga var det missionsvetenskapliga kommer in. Hade inte avhandlingen i vart fall lika väl – om inte mer välmotiverat – platsat som en statsvetenskaplig avhandling, Political Science alltså? I kapitel 18 (avhandlingen s 629-654) sammanfattas hur den politiska samverkan ser ut som kom att gälla i Sverige. Första frågan kanske inte är hur muslimer kan ta för sig utan hur den demokratiska basen vittrar sönder och ersätts av en oligarki. Min gamle folkskollärare inskärpte de krav en demokrati medför, nämligen ett ansvarigt folk som röstar, vet vad detta folk röstar på och inte minst varför. Skyldigheten att hålla sig informerad var inte förhandlingsbar eller möjlig att överlåta. Sa magistern.
I den sammanfattning Egyptson gett oss (i avhandlingen s 700-701) finns fem uppslag för fortsatt forskning. Inget av dem handlar om missionsvetenskap eller utgör ett avstamp för missionsvetenskap just.
Avhandlingar ska läsas kritiskt. Jag undrar inte över att Muslimska Brödraskapet vill få en plats i det svenska samhället och jag undrar än mindre över att dessa goda muslimer gärna vill ha pengar till sitt arbete. Det har de försetts med. Somligt har det fuskats med riktigt rejält. Om jag varit invandrad muslim och sett en kruka med guld, hade jag väl fiskat upp vad jag kunnat ur krukan och organiserat mitt arbete utifrån Allahs kallelse att göra denna värld till den goda muslimska världen, fredens religions värld. Jag hade också fattat, att sådant går att göra. Islam slog ut gamla kristna kärnländer i Mellanöstern, Nordafrika och på Balkan. Kristendom, som blir oreflekterad religion utan inre sammanhang och utan yttre moral (sed), är förstås inte motståndskraftig mot en tro som är allmänt välvillig (om än doktorns kniv gör ont, gör den gott) och anpassad efter människors behov av både mening, mål och späkelse. En enda gud, inte tre, och lite plats över för Isa, Jesus, men bara som profet, inte Herren, inte Frälsaren. Det är inte i första hand ondskefullt att vilja se denna religion utbredas, men inte heller obegripligt att stegen nu måste vara små och grundhållningen hemlighetsfull. Man behöver inte säga allt – liksom. Man behöver inte heller säga detsamma i alla sammanhang. Sameh Egyptson har gett exempel och fått fram en bild.
Jag har undrat över avhandlingen titel, med frågetecken försedd. Ska en avhandling inte ha rätat ut ett sådant frågetecken? Eller är det just detta Sameh Egyptson gjort – så brutalt att frågetecknet står kvar mest som dekoration eller försiktighetsmått när muslimer har miljontals skäl att bli arga, dvs ser subventioner gå upp i rök eftersom den svenska statsmakten inte egentligen vill pröjsa för de värderingar, som är det muslimska brödraskapets? Här kommer vi att få se mera när Sameh Egyptson slagit tappen ur tunnan.
I Dagens Nyheter berättades om den arme muslimen som inte bara tagit ledigt från jobbet i Stockholm utan kört bil till Lund och resan tog sju timmar samt skulle köra hem igen. 14 timmar och minst 5 timmar i Lund. Detta redovisades, men utan att frågan om klimatnödläget togs upp. Det går tåg från Stockholm för ni vet hur det så vist är sagt: ”Det bästa med Stockholm är tåget till Malmö”.
Märker ni nu att en vetenskaplig avhandling resulterar i frågor att reda ut och nya problemställningar? Aha! Då kanske det inte är, om man så säger, helt vetenskapligt att orda om vad Vetenskapen säger om till exempel, jag hugger ett exempel i högen, klimatet? Och när det gäller vetenskap kanske det är vettigt att fråga vilka intressen som gör sig gällande och kanske också försöka se var krukan med guld är placerad samt hur och vilka som får tillträde till den? Vi byter ämne men inte riktigt!
Modéus I ville svara på Stefan Arvidsons utmaning. Han kom fram till att ”kyrkan står fast i tron är fundamentalt. Att skapa ett frihetens och trygghetens rum där människor kan pröva och utforska tron är kännetecknet för en god kyrka, en kyrka som stöder och tröstar i känsla, intellekt och i materiella omständigheter. Det är inte antiintellektuellt. Det är att stå för evangeliet om Jesus Kristus.” (DN 9/2)
Detta kan man säga, men är detta vackra egentligen begripligt? Jag vet ju att det är ljug rakt av, den egna erfarenheten talar tydligt att frihet och trygghet inte gäller för den som ställer de grundläggande frågorna om Ordet, dopet, nattvarden och ämbetet. Då slår kyrkosystemet till. Slutsatsen måste väl vara att Svenska kyrkan inte är någon god Kyrka, men om kyrkosystemet kan vi bara ha goda ord. Med samma metoder som Egyptson förklarat för oss att Muslimska Brödraskapet använder, organiserat hyckleri, förvaltar kyrkosystemet sig självt. Alltså blir jag än mer angelägen att skilja på det svenska kyrkosystemet och Svenska kyrkan som hon är i sin givna identitet.
Och så lärde jag mig ett nytt ord av doktor Egyptson. Wasatiyyah. Det betyder ”medelvägen”. Jag blir alltmer övertygad om att det folk tror är medelvägen egentligen är en avväg. Vägen är alltid en annan, inte den breda där folk ska trängas och alla se sig som mittast. Så var det sagt också.