Greta Thunberg har tagit fram Klimatboken. Strongt gjort av en 18-åring med skolgångsproblematik, må jag säga. Hon får alla att ställa upp för klimatet. Också en politiserande ”biskop Andreas”. Han kallas så. Han påstod att ”vi har mycket höga förväntningar på er som vi röstat in i riksdagen”.
I detta ”vi” ingår inte jag, som har en lillebror som varit riksdagsledamot och därtill har läst boken om Knapptryckarkompaniet samt under årens lopp mött både riksdagsledamöter och statsråd. Vad jag än haft, så är det där med ”höga förväntningar” en kategori som går långt utöver. Jag har nöjt mig med att notera med hur ringa vishet landet styres och kanske bedja något utifrån denna insikt. System är svåra att komma åt nämligen.
Vad sa stiftschefen annars vid klimatmanifestationen? Biologisk mångfald, klimat och miljö ”är den största gemensamma utmaningen som mänskligheten någonsin stått inför”. Jag tänkte i min enfald att den största gemensamma utmaningen handlar om hur vi ska få det rätt ställt med Gud – i vart fall i biskoparnas värld. Men en politiserande stiftschef i Svenska kyrkan kan inte hejda sig: ”Underskatta oss inte! Vi är medborgare. Vi fattar att omställningen kommer kräva saker av oss, kommer att kosta. Vi är beredda på det.” Nu blev jag nog tacksam att jag definierade bort mig från detta ”vi”. Jag hör till en annan gemenskap, de tänkandes, tvivlandes och ifrågasättandes trosgemenskap. Jag är alls inte beredd på späkelser. Inte minst som jag finner dem meningslösa.
Ni vill ha en länk? https://www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift/nyheter/klimatmanifestation-ska-oka-politikernas-kunskaper
Jag fick för mig att kolla Sveriges andel av utsläpp. Jag hittade inte siffran, men ska den inte vara 0.2% av jordens samlade utsläpp? Försumbart. Utsläppen i Sverige har dock minskat med 30% sedan 1990 och utsläppen från uppvärmning av bostäder med – 95%! Oljeeldningen har upphört. Jag vill som miljömupp ha lite erkännande för mina insatser och för mina goda undringar över hur det egentligen är i en tid med manifesta uppställningar för klimatet. Har kejsaren denna gång klätt sig klimatriktigt?
Min ingång till tvivel var biologen, docent Bengt Lidforss. När han i början av 1900-talet skrev att temperaturerna kommer att öka på ett behagligt sätt, var inte flyget uppfunnet och massbilismen ett okänt fenomen. Nu blir det som Lidforss skrev att det skulle bli. Man blir lite undrande. Vad är naturliga förändringar i den levande organism som jord, himmel och hav utgör? Mitt undrande fortsätter inte bara med Klimatupplysningen, som jag försöker följa. Där sägs mycket som annars inte sägs. Vad är det för fel på att vara klimatskeptiker, bortsett från att själva glosan inte träder något mer än det egna känslolivet. Som vanligt med populära slagord alltså. Det finns sådana som ifrågasätter och granskar klimateriet. Som väl är.
Nu senast var det Allan Emrén, som räknade, skrev och ritade på Facebook. Han drog upp en linje för att tydliggöra en mängd data. Linjens ekvation var D[CO2]/Dt = 1.9 T + 1.86.
Jag vet inte om Andreas Holmberg hänger med och löser ekvationen.
Jag fattar nada, men Allan förklarade:
Det här betyder två viktiga saker.
1. Temperaturen styr direkt ändringen av luftens CO2-halt.
2. Att stoppa ökningen av CO2 i luften är samma sak som att derivatan blir 0.
Vi kan stoppa alla former av förbränning. Eller fördubbla förbränningen. Det ändrar INGENTING!
Här blev jag bekymrad för nog är koldioxid livets gas? Allan sammanfattade:
”Det här betyder att ALLA åtgärder som man gör för att försöka ”rädda” klimatet är totalt verkningslösa. Och det är värre än så. De föreslagna åtgärderna är skadliga för människor över hela världen. Millioner kommer att dö pga dessa skadliga åtgärder för att ”rädda” klimatet!”
Detta sista har jag funderat över. Om det nu är så, som det sägs och rimligtvis borde vara, att koldioxiden gör att det växer bättre och skördarna blir större, måste vi komma till en punkt där minskade koldioxidutsläpp ger minskade skördar? Då blir det väl så illa som Allan Emrén skriver?
Har han rätt i att alla klimaträddningsåtgäder är verkningslösa, finns det något att samtala om.
Naturligtvis är det den bedövande uppställningen kring ett enda budskap som trummas in. Samtidigt sägs något helt annat nämligen att norra halvklotet kan gå in i en kallare fas med upp till 0,3° C lägre temperatur fram till 2050-talet. I förlängningen kommer även resten av världen att kylas… Forskarna med detta dystra budskap håller till i Bergen, så detta kan vara en norgehistoria. Men om inte? Och hur är det med polerna i syd och nord? Håller de verkligen på att flytta sig?
Om vi egentligen inte kan påverka de stora skeendena, vad bör då göras? Det gamla svaret tycks mig inte vara det sämsta: Be! Och därtill påminna om löftet att jorden inte ska gå under – förrän det är dags. Det finns ett eskatos, en yttersta gräns för denna tid och tillvaro och just därför döljer sig i denna tid också det nya. Sådant tal ska en äldre präst misstänkas för om han är så gammal, att den skriftenliga beskrivningen av hans liv är att det blivit långt. Ändrar detta något i sak? Frälsningen är oss nu närmare än när vi kom till tro, påpekar aposteln och Kyrkans liv är just nu vänt mot framtiden därför att frälsningen har en historia. Hoppet grundas i sådant som hänt, inte bara i förhoppningar. Cur Deus homo (Varför Gud blev människa) är en frågeställning som kan besvaras med teologiska resonemang eller enklast med valda bibelord, Jh 3:16 till exempel.
Är det alltså så klandervärt att mäla sig in i gemenskapen av undrande och ifrågasättande? Är det inte en beprövad kristen hållning? En kristen människa går verkligen inte på vad som helst. Det är därför hon är kristen!
Chantal Delsols bok, den som är startpunkten till konferensen i Wien och som jag skrev om i en slända den 11 januari (kom med vetja!), vill jag diskutera. Bekännelsen att Jesus är Kristus var ju från första början allt annat än samhällsbärande. Den var samhällsupplösande. I grund och botten är kristen tro just detta, ett ifrågasättande av det provisorium vi lever i, ett provisorium de flesta uppfattar som manifest, själva Tillvaron. Jag tänker mig att de som tänker så, tänker fel. De blåser upp sig med fåfänga människotankar och lyder påbud som ”Låt bli! Smaka inte! Rör inte!” Men det hela är bara människors bud och stadgar – ”låt vara att det kallas vishet eftersom det ser ut som fromhetsövningar, självförnekelse och späkningar, förakt för kroppens behov.”
Just när den kyrkliga överheten talar stort om vad ”vi” är beredda till, tror jag frågetecknen ska radas upp på det revolutionära sätt jag just nu angett och frågor formuleras samt kompliceras, kanske rentav besvaras. För någon skillnad på vår praktik borde det väl ändå vara mellan nihilisterna och de kyrkokrtistna, när det kommer till frågan om denna tillvaro och våra märkliga liv? Hellre lyssna till orden från Jerusalem och Rom än från Davos, kanske?
Citaten jag gav kanske jag ska ge en hänvisning till? Kolosserbrevet 2:16-21 kan ni stampa av från, men hela brevet ger aktuella perspektiv för den som är intresserad av tankeverksamhet. Inte för de andra.
