Det blir kallare i Borensbergs pastorat, kunde jag inhämta i MVT, Motala Vadstena Tidningar 15 nov. Men det är inte enbart av ekonomiska skäl. ”Det handlar också om solidaritet med det ukrainska folket och övriga EU-stater med samma energiproblematik som Sverige”. Varje uppvärmning höjer spot-priset för andra elabonnenter. Detta vill det godsinta kyrkorådet undvika. Men tydligen har pastoratet flyttat sina fåtaliga gudstjänster till församlingshemmen. 16 kyrkor talar vi om annars.
Låt oss fundera. Kyrkans liturgi behövde ett kyrkorum. Detta rum skapades för att ge plats åt den gudstjänstfirande församlingen in action. Det var ett rum som var ändamålsbestämt. Altare i öster, trapp(or) upp till altaret, plats för liturgisk aktion som skulle avslöja Guds rikes hemligheter också genom symboler och tecken, knäfall inför fromma bilder, korstecken, rökelse. Kyrkans hus var Guds hus, en helig plats. Därför förkunnelse, ord på hebreiska och arameiska, på latin, grekiska och förstås svenska. Tystnad och tillbedjan.
Det sociala livet levdes på kyrkbacken. Efterhand byggdes församlingshus, de första i Gävle och Kalmar. I småkyrkorörelsen blev det en poäng att ha både kyrka och församlingslokaler i ett och samma hus. Vi talar 1950, -60 och 70-tal. I den sortens byggnader är det nog inte tal om att förkyliga kyrkorummet. Annars pågår en utvandring från utkylda kyrkorum till församlingshem och i likhet med pandemin sker detta utan att församlingarna fått understöd för att teologiskt fundera över vad som sker.
Att de före detta frikyrkliga inte har något emot utvandringen från kyrka till försmlingshem, det fattar jag. I frikyrkligheten var det inte en liturgi som sökte ett rum och inte ett rum som skapade liturgi. Det var avgjorda församlingsmedlemmar som skulle samlas. För en ambitiös folkkyrka hör det till identiteten att kyrkklockor ringer över nejden och kallar på alla. Det finns alltid plats att slinka in i kyrkorummet för att vara med också för den som inte är avgjord. Blir den icke avgjorda bortgjord när församlingen firar gudstjänst i församlingshemmet? Blir dessutom inte själva liturgin bortgjord i ett rum som skapats för – kyrkkaffe, syförening och sammanträden?
Men ekonomin? Jag tror det i högsta grad är informationsbärande att det är just gudstjänstlivet som ska flyttas. Vi kan säga att gudstjänsten är centrum i allt vi gör men den förödande kontrollfrågan blir då var församlingens förtroendevalda återfinns sön- och helgdagar. Inte i gudstjänsten för då hade vi varit minst, jag säger minst, dubbelt så många. Om nu de förtroendevalda inte programmerats för gudstjänstliv, är det alls inte konstigt om solidariteten med Ukraina och solidariteten mot alla som plågas av spot-priser kan lita på att församlingen inte ställer till det. Församlingen ställer inte till med något. Allra minst det som församlingen skulle finnas till för och ställa till med. Levande kyrkoliv.
På norra Öland flyttas gudstjänsterna från kyrkorna till, ja, jag måste medge att jag inte riktigt vet. Församlingshemmen i Källa och Persnäs har sålts. I Högby finns det kvar men också i Böda. Hur det blir i Kroken, dvs Byxelkrok, med S:t Olofs kapell vet jag inte. Jag antar att gudstjänster ska firas i Högby församlingshem och det sägs, att detta gäller från 8 januari och mars månad ut. Församlingshemmet är den gamla skolan. Jag vet inte hur många som uppfattar gamla skolor vara andaktsbefrämjande. Många kan de inte vara och definitivt inte helt normala i sin mänsklighet.
Naturligtvis får en psalm som Gammal är kyrkan, Herrens hus (sv ps 56) sjungas med omdöme. Poängen måste bli att ”vi är vår Herres kyrkohus” och var vi inte fler än två ville han vara här i den gamla skolan ändå (v 3), men det blir besvärligt i den följande versen att vi ska älska huset och ära det. Och bedömningen att världen inte ser vad vi ser, tror jag blir minst lika krånglig. Jag tror nämligen att världen ser just vad vi får se; Sanningen om den mångomskrutna gudstjänsten som få vill ta sig till – men det ska inte sägas öppet. I den kyrkliga vokabulären låtsas det som om verkligheten var en annan.
Jag försöker räkna och misslyckas förstås. Finns det 1297 församlingar så firas det väl gudstjänst ungefär 60 gånger per år. Redan här ser jag att på några få år har 35 församlingar försvunnit. När unga präster på min tid prognosticerade detta, blev alla arga. På dem! Men hur många firar gudstjänst? Det går inte att veta eftersom pandemin ställde till det hela och jag kan undra om vi kommit upp till 3 miljoner nu. Det tror jag inte. Men kan vi vara nere på 1.6 miljoner som det nya normala. Detta var siffran år 2021. Eller ska jag vara optimistisk och säga att 2 miljoner gudstjänstbesök verkar troligt. 77 820 gudstjänsttillfällen samlar i snitt 25 personer. Vid dessa gudstjänster är 4-5 personer kyrkobetjäning, präst, kantor, vaktmästare och en eller två kyrkvärdar. Det blir dryga 300 000 besökare av dessa. Också om vi höjer den tänkta besökssiffran till 3 miljoner så är det likväl 10% på avsändarsidan och de andra på avnämarsidan. Har vi problem eller har vi problem? Vi har, menar biskoparna, problem med att alla präster inte med glädje viger enkönat, men glädjen ska införas just här! Det verkar – oss emellan – lättare för biskopar att ordna denna falska glädje än att ta sig an de verkliga problemen. Modéus I sällar sig till de gladlynta, såg jag. ”– Nu är jag jättejätteglad, det känns roligt”. Det var väl på sitt sätt roligt och jönköpingskt.
Om jag skulle ha firat Frälsarens födelse å Lantegendomen hade jag inte haft det lätt. I Ormesberga kyrka var det Första adventsgudstjänst med sång och trumpet. Glögg och pepparkaka. Dagen efter var det julstuga i Ormesberga bygdegård med pyssel, gröt, skinksmörgås, kaffe och pepparkaka. 11 dec ska det bli Luciagudstjänst – i Ormesberga bygdegård. Dans kring granen, fika. Det var det hela? Inte riktigt. I Växjö bjuder Modéus II på nyårsdagen in till biskopshuset Östrabo, ”Salpeterladan” som Tegnér talade om. Tillställningen slutar kl 16, får vi veta. Somliga församlingar markerar att de sammanlyser till Domkyrkan. Andra lämnar dagen åt sitt öde. Jag kollade översiktligt Annandag Jul, martyrdagen. Vi lever i en av de svåraste martyrerna och erbjuds glatt, glättigt och till synes obekymrat julens sånger och psalmer.
Var kan jag se allt detta? Jag läser tidskriften Trovärdigt, titeln utan frågetecken. Sätter jag ditt ett frågetecken kan jag kanske utsättas för kritik – men bara av dem som inte läst tidskriftens råd: 24 sätt att sprida julkänsla till dig själv eller andra. Ett av råden är ”Ta en promenad i skogen”. ett annat ”Ta tre djupa andetag”. Bäst är kanske ”Säg ifrån när något är fel”. Och så fel det kyrkliga julfirandet ter sig i och kring stiftsstaden – men också här långt från den – kan det jag har att säga endast skapa förhöjd julkänsla. Och så mycket julkänsla sen!
Nu sätter vi fart på spridandet av julkänslor. Julen förlagd till känslolivet? Kan man inte säga att någon måste förlagt julens huvudperson då? Lukas tycks mer sinnad för realism än för känslor. I Lk 1:1-4 redogör han för sitt historieskrivningsprojekt, det han sedan genomför i evangeliet. Tänk om Lukas förstått hur hans evangelium nu vattnas ut till känslor, pepparkaka, skinksmörgås och kaffe samt i görligaste mån förläggs till församlingshem om inte hela rasket ställs in.
Blir det ostkaka hos Modéus II? Kaffe förstås, te till de svaga.