Det är lika bra att berätta. Riksarkivet får mitt personliga arkiv. Det ska levereras till Vadstena idag.
Vad innehåller arkivet? Tre ämnesområden: ämbetsfrågan, alltså det som blev kv<*nn*pr*stfr*g*n, material kring kyrkomötet 1979 och 1982 samt ”kyrkomötet” 1982-2001 (inklusive mina kyrkomötesdagböcker…) samt 2006-2017 (när jag inte längre skrev). Därtill klipp om HBTQI+-frågan. Det blev tre kubikmeter.
Ämbetsfrågan
Först en kapsel med sammanfattningar och register till de första pärmarna. Sammanfattningarna är korta aldrig publicerade summeringar av skeenden som avspeglas i materialet. Det finns också ett register över brev, de som finns i de 40 första pärmarna eller så.
TD Björn Fyrlund bibliografi över vad jag skrivit under åren 1959-2013, har jag bifogat. Den är i de yttersta av dessa dagar kompletterad av den flitige dr Fyrlund.
117 kapslar och 35 pärmar eller så (kanske några fler) om ämbetsfrågan i vid mening är ansenligt mycket som jag klippt och samlat, så mycket att en historiker menade, att doktorander härefter har fått det för lätt. Jag tror inte det, trots allt. De måste bläddra och än mer försöka förstå och sedan förklara. Till detta kommer 17 kapslar med dokument – inte minst från inomkyrkliga samtal, som till sist inte ledde någonstans och därtill de bidrag från andra arkiv jag redovisar nedan.
När jag väl började samla klipp var det mest för att kolla hur det varit och hur det blivit. Jag hörde ju till dem som tänkt om i frågan. Jag har använt materialet vetenskapligt, dvs i avhandlingen Folk och Kyrka, i boken Kyrklig Splittring samt i boken En annan Kyrka. Jag har lagt dessa tre böcker till arkivet i Vadstena också.
En del annat bakgrundsmaterial till böcker jag skrivit finns dessutom.
Samtalsomgångar i stift och på riksplan
Under årens lopp fördes samtal. Material från dessa samtal har jag förtecknat med romerska siffror. Några av samtalen var sekretessbelagda. I den öppna folkkyrkan utgjorde kompetenta kyrkojournalister ett hot. Biskopsmötet släppte sekretessen sedan jag frågat om förhållandet.
Fynd i biskopsarkiv
Margit Sahlins brev till ärkebiskopen, dr Gunnar Hultgren finns förstås med i kopior liksom de avsnitt i Hultgrens memorabilier som omfattar den tid jag intresserat mig för.
Jag förstår den biskop som omedelbart anmälde att han skulle ta in på pensionat i Vadstena för att sedan läsa med vällust – eller olust.
Andras arkiv
Under årens lopp har jag anförtrotts material från andra prästatjäll och likställda hemman.
Kyrkoherde Hans Ericssons klippsamling om händelser i Lunds stift liksom i Närkedelen av Strängnäs stift borde vara av intresse. Det var inte bara obstinata smålänningar som kunde se och förstå vad som hände. Klipp från 1950-talet, men rätt mycket om de svenskkyrkliga årtiondena därefter. En pärm.
Biskop Bertil Gärtner skulle skriva sina memoarer. De blev aldrig färdiga. Ett ofärdigt mig anförtrott manus har jag inte hjärta att kasta. En pärm.
Sjökapten Anders Thore satt i kyrkomötet 1958 och hans material finns i en pärm. Det är klipp men också de stenciler som delades ut i utskottet, bl a domprosten Nils Johanssons genomgång av frågan, den han fick en natt att förbereda och Bo Giertz PM till Biskopsmötet. Unika inblickar i beslutsprocessen. En pärm.
Teol dr Mats Åmark, Uppsala, två pärmar med start i en ledarartikel från Svensk Kyrkotidning 1919 – sedan följer dr Åmark förhistorien och själva historien med nedslag i klipp. Här finns också inlägg av honom, som aldrig publicerats, t ex från åren 1946 och 1955. Det var en återkommande klagan att kritiken inte kom till tals. När prästernas gemensamma tidningsorgan agerade så, startades Svensk Pastoraltidskrift.
Kyrkoherde Leif Östborg gjorde som teol stud en undersökning, som Religionssociologiska Institutet publicerade, Forskningsrapport Nr 145.(1978:5) Inställningen till kvinnliga präster och samvetsklausulen hos Svenska kyrkans prästerskap. Hans material finns i arkivet. Hans arbete väckte på sin tid stor och bekymrad uppmärksamhet. Kv*nn*pr*stm*st*nd*rn* var många. 42.4 % om kvinnorna inte var inräknade. De manliga präster, som var positiva, utgjorde 45.7%.
Anna Ehde Malmberg anförtrodde mig en pärm om kvinnlig kyrkotjänst. Det fanns många teologiskt utbildade kvinnor som kunde tänka sig att bli församlingssekreterare. Den utbildningsgången avskaffades. Den kursansvariga Christina Berglund, till sist prosttitulerad, hördes i Ansgarslidens matsal förklara varför: ”Dom var ju såna hela bunten!” ”Såna” betyder kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*. Snacka om kallelse!
Det allmänna kyrkomötet och det s k kyrkomötet
Ämnesmässigt nära är pärmarna med material kring Allmänna kyrkomötet och 1979 och 1982. Där var frågan om kv*nnl*g* pr*st*r liksom kyrka-stat-frågan dominerande ämnen. Jag valdes in båda gångerna. Upprördheten över detta inval var stor. I Svensk Kyrkotidning skrev Yngve Iverson att fullmakten borde bränna i fickan och att jag borde avstå platsen. Det var domprosten Bengt Hallgren som skulle ha den. Men det var jag som blev vald. De oborstade – men också de flintskalliga – agerade som fäskallar och röstade på de representanter de ville ha: Einar Göth och Dag Sandahl. Till kyrkomötet 1982 valde stiftet Dag Sandahl och Sven Lenhoff. I pärmar finns klipp mm.
Det som kallades ”Kyrkomöte” – men mest var en partipolitiskt dominerad religionskongress –valdes jag till 1983-2001. När jag blev vald till ersättare i Kyrkostyrelsen var upprördheten stor. När jag valdes som ordinarie tre år senare, tycktes oppositionen något ha kommit av sig. Sedan var jag åter med 2006-2017.
Till varje möte har jag fogat egna anteckningar. Anteckningarna finns som ingång till respektive möte, alltså i de aktuella pärmarna. De första månadslånga mötena är brev, som jag lovade skicka hugade valmän i Växjö stift (valmän eftersom det var prästerna som valde…).Till de följande mötena finns det dagboksanteckningar och reflektioner. Blir det några memoarer utgör detta unikt och personligt underlag för vad jag skriver om kyrkomöte och ”kyrkomöte”. Jag slutade skriva anteckningar när jag sparkades som kontraktsprost. Gitte liksom inte. Yngve Kalin tog över skrivandet under ett par år. När jag återkom till mötet perioden 2006-2017 skrev jag ingenting. Numera undrar jag varför. Från dåvarande styrelser har jag inte skrivit något, inte heller från utskottsarbete. Där var överläggningarna sub sigillo, tänkte jag.
HBTQI+-frågan innan den blev just detta – folkkyrkor kan inte stå emot
Jag funderade över frågan om de homosexuella och Kyrkan, det som sedan blev frågan om Kyrkan och homosexualiteten. Uppmarschen till välsignelse av par i privat andakt till partnerskapsvälsignelse, till samkönad vigsel och därefter frågan om prästers skyldighet att viga kan man följa. Jag samlade materialet med början 1993. Någon annan får ta sig an frågorna. Själv menar jag att här blir det tydligt att folkkyrkor inte kan stå emot. (Jürgen Moltmann). Det var just vad jag hade på känn.
Minns mina ord: Den som vill veta, kan få veta.