”Vinna valet”, sa den unga politikern. Det var tydligen viktigt för henne. Hon skulle fira segern. Men, tänkte den äldre herren, handlar inte politik i första hand om att vinna förtroende+ Det gör inte det politiska livet. Det är för mycket bluffande för att vara i min smak. Till detta medverkar den så kallade ”journalistiken”.
Det var annorlunda. Från lördag kväll var det slut på valrörelsen. Palme talade på Götaplatsen och tog sedan nattåget till Stockholm utan att någon sa ett knyst om hur bra detta sätt att resa var – sett utifrån klimatfrågan. På söndagen gick man och röstade. På kvällen var det valvaka. I dag fylls alla medier av val – med undantag för om en och annan drottning dör. Då körs et antal timmar om detta utifrån samma koncept: förmedling av nyheter innan de ens hunnit bli nyheter, dvs hänt! Spekulationer, tyckanden och föga av tänkanden, om ens något tänkande.
Jag såg statsministerduellen där redaktionen hade letat upp en Greta II. Hon hette Eira. Det fanns de som skrattade. inte jag. Jag tänkte på Hegel (för det var Hegel, sa Karl Marx (och sedan har alla letat efter citatet utan framgång…): ”Historien utspelar sig två gånger. Först som tragedi, sedan som komedi.” Jag tänkte vidare på Eira, hon som tänker att vi befinner oss i katastroftillstånd och där ingen vuxen vågar ifrågasätta klimatångesten. Nä, tänkte jag. Har du inte tro, har du inte ro, menar profeten Jesaja. Och i vår kultur är den kristna brutalsjälavården omöjlig. Ingen kan säga: ”Gud, som är vår käre himmelske far har lovat, att ingenting i skapelsen ska utplånas förrän det blir en ny himmel och en ny jord. Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då?”
Sekulariseringen är inte nådig mot någon av oss. Och KG Hammar spelade med i ångestköret/kören. Själv kollar jag vad motrösterna har att säga. De kristna borde förstå att det ofta är i minoriteterna och inte i de breda och lätt styrda majoriteterna sakkunskap och begåvade invändningar finns. För hur eller hur – du är själv inte särskilt påläst i det naturvetenskapliga. Kanske intre ens så påläst att du kan ställa kollfrågor på allt som sägs. Och då tystnar vi, för vi vill ogärna framstå som dumma. Men kan någon ge besked på vad som är jordens helt naturliga förändringar till skillnad från det människor åstadkommit?
Nu misstror jag fiffiga politiker. Statsministern kom med ett hugnesamt besked om halverade elpriser, för så var det bestämt i Bryssel. När frågor ställdes, stod det klart att ingenting beslutats. Varför kör statsministern valser med mig? Och halva elräkningen skulle i mitt fall betyda att elen var dubbelt så dyr likväl – jämfört med läget för ett år sedan. Till det kommer sådant jag inte begriper. Om vi har elöverskott, varför kostar elen mig mer? Är det inte något annat det handlar om – en förmögenhetsomflyttning från medelklassen? De allra fattigaste ska ju få stöd. Och de allra rikaste klarar sig alltid. Medelklassen pauperiseras.
De förfärliga skjutningarna kräver fler poliser, påstod statsministern. Men stämmer det verkligen att vi fått fler poliser? Hur räknar man då? Per capita? 2010 var antalet poliser per invånare 216 och 2021 hade siffran sjunkit till 205. Varför inte säga som det är utan nödga mig att konsultera Polisförbundet? Och vad är det för rött alternativ som slår blå dunster i ögonen på folk?
Så kommer vi till flyktingfrågan. Att ta upp frågan om dem som fått asyl och sedan for på semester till hemlandet, eldade andarna. Det förnekades i förstone att det alls var så. Jag kan förstå det, för det finns politiker som utslungar meningen: ”Det vägrar jag tro!” Det är en god replik. Den avslöjar allt. Ideologiskt styrda förnimmelser gör att de ser vad de vill se. Asylbegreppet borde hanteras med större försiktighet. Ordet asyl kommer från grekiskans asylon och betyder det okränkbara. När mänskliga rättigheter kränks i ett land, kommer ett annat land där det finns ”i stort sett hyggliga och hjälpsamma människor” den asylsökande till hjälp att finna en fristad undan förföljelse. Jag följer Vilhelm Moberg, som ni märker. Han var på sin tid upprörd över att den svenska regeringen inte kunde ge baltflyktingarna asyl i Sverige utan utlämnade dem till Sovjetunionen. (Vilhelm Moberg, Det okränkbara. Veckojournalen nr 48 år 1945, s 11)
En dissiderande refraktär som jag har förstås svårt i dessa stupiditetens glansdagar. Inte blir det bättre när jag läser uttalandet inför valet från Sveriges kristna råds presidium. Presidiet slåss för egenintressen på ett lismande sätt, dvs för religionsfriheten. Presidiet ser tydligen ”den större bilden”. De manar inte till gudstjänst, inte till bibelläsning, inte till reflektion tillsammans med Kyrkan, dvs profeter, apostlar, evangelister, kyrkofäder och kyrkomödrar. I stället mynnar det hela ut i meningen: ”Lyft blicken och tänk: vi tillsammans och kommande generationers framtid.” Intresseklubben noterar. Vi kan läsa partituret och se variationer på tema.
Nu kanske mitt främsta intresse inte är de kommande generationerna. Jag har gjort mitt. Jag har satt barn till världen. Jag tycker de bitvis är lika kloka som jag och när jag ser barnbarnen framstår de, trots avsaknad av docentkompetens, som riktigt kloka. Jag har därtill försett dem med lite böcker. Jag överlåter med varm hand kommande generationers problem till dem precis som föregående generationer har gjort till oss. Blyet försvann ur bensinen, det såg min generation till. Ingenjörer konstruerade bättre motorer som drar mindre bränsle. Den medicinska vetenskapen har flyttat fram positionerna. Tack vare koldioxiden kan jag dricka bättre öl än förfäderna och sedan mer än hundra år har Pommac serverats. Tala om utveckling! Tala om Champis! Därtill har jorden blivit grönare, skördarna större, en växande befolkning kan få mat att äta, ett förhållande som skulle förvånat Georg Borgström – olycksprofet på 1960-talet.
Då slogs vi för 1%-målet. Nu är det kristliga kravet att detta mål måste försvaras. Jag har blivit alltmer tveksam för jag undrar hur alla dessa pengar används. Ska vi lita på Palestinadministrationen, som får mycket bistånd från Sverige? Jag gör det inte. Jag litar inte på Act och Lysén heller! Däremot litar jag på att folk vet vad de ska göra om de ser en tunna med pengar! Jag är inte heller förvånad över förnedringsrån eller omfattande bidragsfusk. Det är samma fenomen, för en kyrkokristen helt begripliga. Världen är på det viset. Om det kommer fattiga från andra länder och se rika barn med märkesjackor och mobiltelefoner, möjliga inkomstkällor, blir det så här knepigt. Har ingen pejl på hur det var med Josef och hans bröder längre? (1 Mos 37) Till det som docenten Olofsson inpräntar i oss om humanum här också att vi vet något om det inhumana. Annars blir det mest politik av samtida svenskt märke, journalistiskt och kommunikationsmässigt serverad för oss undersåtar.
Jag är trött och tröttmössan beror inte på ett idogt valvakande med vad som därtill hör.