En lydig man är en lycklig man. När frun säger ”gå”, så går han. När frun säger ”flytta” så flyttar han. När livet är som bäst, är det möda och besvär. Jag lever alltså ett mycket gott liv. I går tog vi över huset på Öland. Vännerna säger att jag hamnar långt bort. Det är i begränsad mening sant. Långt bort från vad?
Postlådan ligger på andra sidan vägen. Brevlådan 2 km bort. Det finns fiber, kommunalt vatten, ordnat avlopp och dessutom egen brunn (22 meter djup). Ett uterum i österläge och ett i västerläge. ”Ambulansen kan lätt köra fram!” konstaterade min elaka dotter. Jag har två av det slaget, men bara den ena kommenterade just denna möjlighet.
Råbiff kan jag köpa i Rosas handel, Lötttorp. Ninnis kroppkakor finns ett stycke väg västerut. Kaffestugan i Böda någon mil norrut. Till Kårehamn kan man rätt enkelt ta sig söderut. Men den goda pizzan i Södvik får anstå till bättre tider, bageriet stängde på grund av el-priset. Livsmedel för vardagsbruk finns i Källa, Sandvik och Löttorp, det är bara att välja. Rotfrukter finns i Källa, potatis av alla möjliga slag. Getost mm i Hagelstad. Samtidigt släpper inte tanken mig helt och hållet. Är det den forna världen jag tänker mig, medan min framtidsdag är betydligt mer skrämmande?
Jag ska förbereda mig på det värsta, säger dysterhetsprofeterna när de talar om energin. Det är så mycket jag inte ska göra och en del jag måste ställa in mig på. Eller ställa ner mig på, kanske. Sänk inomhustemperaturen, sitt med kofta på och raggsockar. Mössa inomhus? Vantar? Bada inte, duscha – men snabbt och kallt. Koka vatten i vattenkokaren, inte på spisen. Det är väl i sin ordning hemma. Vattenkokare på hotellrum undviker jag sedan jag förstått, att somliga kokar sina trosor i dem. Det förklarar bakteriemängd och bakterieslag just i vattenkokare på hotellrum.
Kanske uttrycks själva normaliteten här? Vattenkokaren ser fin ut, men inuti är det skit. Man kan fundera över Jesus, som talade om de vitmålade gravarna på det viset. Jag skulle kunna fördystra mig och säga att detta är eländet med varje människa och därför ser det politiska spelet ut som det gör. Det är ett spel mer än ett liv. De spelar sina roller, men spelar egentligen ingen roll, för den politiska makten finns hos en mycket liten grupp och riksdagsledamöterna är en storhet som förnedrats till knapptryckarkompani.
CH Hermansson skrev om finanseliten, de 15 familjerna. Hur små är de politiska eliterna egentligen och hur hänger de ihop? Hur bildade/vidsynta är de förresten? Jag vet inte och funderar nu över om jag vill veta eller inte. Jag ser konformismen. Ve den som tänker annorlunda/fritt, en sådan kan inte lämpligen kandidera till riksdagen (Lennart Sacrédeus som aktuellt exempel). Demokratins röda linje dras upp – mot demokratin! Poängen var väl annars att folk skulle kunna få rösta på en som menar att en del ofödda borde få födas och att detta är viktigt att säga. Har Antje eller Modéus I något att säga. Biskop Bonnier, sommarboende i samma ölandssocken som jag ska bo i? Kardinalen? Är det inte lite illa om en kyrkokristen med en restriktiv syn på aborter inte kan kandidera till Sveriges riksdag därför att det är partitaktiskt olämpligt? Hade fil dr C.A. Molin rätt år 1945. Vi beskådar allmän nedbusning och kallar denna för demokrati? Den visade sig, som ni vet, i att Veckojournalen inte rätt kunde förstå vad ”välboren” och ”högvälboren” innebär.
Nu förbereder vi oss på det värsta i det kyrkliga också. Det blir så svårt att hantera dyrtiderna att onödiga kostnader måste reduceras. Förmodligen räknas kyrkoavgiften dit. Folk är inga filosofer –men inga dumskallar heller. Några tusenlappar kan sparas genom utträden och många kommer att lämna Svenska kyrkan, kan jag tänka. Då behöver pastoraten spara. Personalen kostar. Husen kostar. Uppvärmningen inför söndagens gudstjänst kostar, men några grader kan man nog dra ner för folk kan fira gudstjänst i ytterkläder sittande på medhavda sittdynor. Går det en höstdag på fotbollsläktaren går det en vinterdag i kyrkan också. Här pjoskas inte! Men uppenbarligen ställs inte frågan om vilka som åstadkommit nedmonteringen och varför. Inte heller ställs några till svars för att det blev som det blev. Än mindre frågan om det är välsignelsen som lämnat oss därför att det döpta folket inte brydde sig. Jag säger bara ett: gå till läggen! Läs Uppenbarelseboken! Och omvänd er så att det blir rättvänt.
Kanske måste det bli en final i dur, för så säger Guds Ord att Guds barn ska få det. Inte bara Guds Ord förresten. Borgholms kommun: ”Vårt paradis kan bli din hemort! I Borgholms kommun på norra Öland finns närhet till hav och natur, ett rikt kulturutbud och all den samhällsservice du behöver. Här kan du både vandra på alvaret med bara vinden som sällskap och uppleva den fartfyllda sommarsäsongen. Det är lätt att uppleva paradiset i vardagen på Öland!
Stillheten under vinterhalvåret står i kontrast till sommarens höga puls vid sandstränderna och i nöjeslivet. Det är som att bo i staden och på landet samtidigt. En kombination av det bästa från två världar.”
Förstår ni nu?
Det får väl bli råbiff i kväll från Rosas handel – med allt vad därtill hör. Och bröd från Kaffestugan.
Jag har förresten fått ett mycket stort arbetsrum och känner mig lycklig! En del annat borde nog göra mig olycklig, men det tar vi en annan dag.