Inte vet jag när denna slända lyfter. Jag publicerar på morgonen men så kan det dröja till lunch eller senare dagen efter innan ni får läsa väsentligheterna. Hur kul är det? Jag får väl skriva på under veklagan.
Den som är alltigenom hederlig kan aldrig blir biskop eller domprost, det är en rimlig utgångspunkt för tänkandet inom ämnet framgångsteologi. Det kostar på att krumbukta sig fram. Rätta mig om jag har fel. Men det har jag nog inte. Felet ligger någon annanstans. Främst i detta att tillsättningar oftast inte är andliga tillställningar. Få frågar: ”Herre, vem har du valt till detta skitjobb?”
Ni tror som vanligt att jag är ful i mun. Jag citerar bara prosten Pehr Edwall, som gratulerade en präst som inte valts till kyrkoherde i en förnäm stad genom att kalla själva sysslan ”skitjobb”. Konstigt med det kyrkliga ämbetet att det ska ses som en karriärstege. Så tänkte inte aposteln Paulus, vill jag meddela.
Ska man kritisera den kyrkliga överheten är det dock tryggast att ge sig på den i Norge. Där är Olav Fykse Tveit något som kallas ”preses”, alltså ”kamrat ordförandebiskop” eller hur termen ska översättas. Han har varit i Geneve i det ekumeniska. Han tycks inte ha blivit särskilt oikoumene för det utan säger till dem som inte i kristen mening tror ämbetsreformen: ”Kan man være prest i ei kirke man er grunnleggende uenig med i et så sentralt spørsmål?” Aha! Nu är frågan central! Så var det inte i Sverige. Men den blev här också. Och jag som är på ständig jakt för att se vad Lögnfursten/Världsfursten åstadkommer blir självfallet uppiggad. Lika uppiggad blir jag av att se praktiserad kristendom. Genom kyrkopolitiska utspel som dessa ska folk lockas till gudstjänst och tillbedjan. Dra mig på en träpinnevagn!
Biskoparna i den norska kyrkan har inga mitror. Det kan bero på att de vill vara biskopar på ett annat sätt, mer maktlösa. Det kan också bero på att norrbaggarnas pannor är så låga att mitrorna trillar av. Jag kan min Moltas Eriksson och han visste, för han kunde sjunga om fenomenet i den i Sverige så älskade sången. Leta själva på nätet om ni vill höra och sjunga med.
Poängerna i anti-kv*nn*pr*stm*tst*nd*rn*-argumentationen är minst trefaldig. 1) Det handlar om 20-30 präster, ”Lappri”, som Karl XII sa innan han blev skjuten just i Norge. 2) Saken gäller i första hand arbetsrätten. Det finns ingen rätt att diskriminera, heter det. Nähä? 3) Samvetsfriheten har sina gränser. Detta senaste är en vidunderlig argumentation i en luthersk kyrka – oprecis till sin art. Men den har hörts förut. Maktapparater talar så och Lögnfursten gläds, för där är det Gleischschaltung, likriktning, som gäller.
Till de glada hör också Gyrid Gunnes som är just kv*nnl*g pr*st. ”– Eg er veldig glad. Dette kjem seint, men godt, seier Gunnes i dag”. Som ni ser läser jag på och Gunnes är också oppmålter så radiokringkastning det är: https://www.nrk.no/vestland/no-vert-det-_yrkesforbod_-for-dei-som-ikkje-vil-jobbe-med-kvinnelege-prestar-1.16050197
Det finns en hoper intellektuella präster i Norge. De jag tänker på samlas i Den Nordisk-Katolske Kirke (Nordic Catholic Church) därför att de fattade, att de var inte bara oönskade utan direkt mobbade av de motkristliga i den norska kyrkan, DNK. Jag håller av dem allihop. Ingen av dem hade självfallet blivit prästvigd i DNK och denna ordinationsvägran hade setts som en god sak. För mig är det mest av intresse att Kyrkans Herre inte tycks tillfrågad. Tänk om Herren kallar präster som lokalkyrkan av arbetsrättsliga eller andra skäl, lögnaktiga i grund, vägar viga? Vad säger Herren, när böcker skola upplåtas och Olav Fykse Tveit träder fram (inte ens med mitra i hand)? Herren kan väl inte vara riktigt glad över denne norske preses då?
Nu har jag inga egentliga problem – och just därför problem. Gleichschaltungskyrkan lockar inte folk, inte i Norge och inte i Sverige. Det har vi sagt i många år och hittills har vi inte fått fel. Sekter fungerar så. Minns Marcion. Han ville skriva samman de fyra evangelier till ett enda likriktat. Så fungerar sekten. Och det var på detta främmande spår Svenska kyrkan växlades in 1958. Då hade den norska statskyrkan haft ett beslut om kv*nnl*g* pr*st*r i 20 års tid men inte en enda var vigd. Det hände först 1961. Nu gäller likriktningsropet: ”Ordnung muss sein!” Det är helt logiskt. Lögn skapar!
Försteamanuensis Merete Thomassen vid Universitetet i Oslo kan man lita på. Hon provoceras av Johanneskretsen, som vill stötta teologie studerande. Det skapar osäkerhet i hennes universitetsstruktur, tydligen. Dom faller ”Det är uredelig. Og det kan du veldig gjerne sitere meg på.” Artikeln är låst men citatet fick ni likväl här.
När jag alltså uppskattar att få se själva lögnväsendet praktiseras, vad gör jag då? Jag läser på: ”Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider. Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft.” (2 Tim 3:1–5) Problemen är redan analyserade.
Det där med ”sken av gudsfruktan” gillar jag. Det ska se fint och fromt och anständigt ut. Då gäller det att se upp. Mäster i Varberg hade sagt ”trolla med truten”. Han visste hur ogudaktiga maktsystem fungerar både i Kyrkan och i världen. Intresset ljuger aldrig eller alltid.
Inte ett ord om klimateriet på sländan i dag? Inte ens om det politiska lögnväsendet? Kanske ett par ord ändå. Statsrådet Farmanbar kan man lita på. I Frankrike är elen fyra gånger så hög som i Sverige, sa han. Det dröjde inte länge förrän några fäskallar kollade uppgiften. Den stämde inte. Då funderar jag på Tage Erlander och ropar: ”-Vad säger Tage? -Tage beklagar!”
Dessutom var det nog fel att Greta kan se koldioxid. Denna syn var en syn, bild alltså. Inte verklig kunskap. Tage beklagar fortfarande. Så jag ska agera utifrån ett tankespöke? I vems intresse? Denna min troskyldiga skepsis betyder inte att jag förnekar klimatet! Gör någon det?