Advokaten Rasmus Paludan, av dansk-svensk ras, kommer till helgen till västra Sverige. Förvaltningsdomstolen har slagit fast hans rätt att uttrycka sin mening och, om han så vill, bränna en koran eller två. Detta föranleder The Rap-Woman att tillsammans med två muslimer deklarera – ja, vad då?
”Vi (obs! pluralis majestatis!) vill från Göteborgs stift, Svenska kyrkan uttrycka vår solidaritet med våra muslimska systrar och bröder. Vi ser de lidanden ni går igenom och förstår att detta är ett hot mot era möjligheter att leva värdiga liv. Så får det inte vara!” Frågas försynt: Får det inte?
Det får det visst. Förvaltningsdomstolen har utifrån gällande lag fattat beslutet att detta är vad yttrandefriheten innebär. Riktigt så förstår inte The Rap-Woman och de tvenne muslimerna saken. De tycks i förstone bejaka yttrandefriheten, men tar sedan omedelbart tillbaka. Se själva:
”Yttrandefriheten är en omistlig del av vårt demokratiska samhälle, men att använda den för att så hat och splittring är att missbruka den och hotar religionsfriheten.”
Naturligtvis är det inte att missbruka utan att bruka yttrandefriheten. Rasmus Paludan använder den för att avslöja det underliggande mönster han ser. Han lyckades egentligen mer än väl i Linköping, Norrköping och Örebro under Ramadan.
Är det så säkert att Rasmus Paludan hatar? Han kanske älskar något så mycket att han demonstrativt vill slå vakt om det? Detta är inte så lätt att veta. Medierna har knappast försökt förklara. Är varje sak egentligen tvåsidig?
Hur vill då The Rap-Woman med muslimer formulera ett program? Hatet ska mötas på fredligt sätt, kunskap om våra religiösa traditioner spridas och ”genom att mötas, respektera och glädjas åt våra olikheter och kämpa för ett mer rättvist samhälle”. Men, hallå! Kan The Rap-Woman nu tala för mission bland muslimer i Göteborgs stift eller är detta projekt omöjligt och ersatt av glädjen över olikheter? Missionsbefallningen tycks ha bleknat.
Nå, texten är ett uttalande och kanske inte avsett för analys så mycket som uttryck för ett stämningsläge. De som tänker sig att kasta sten på den bättre förberedda polismakten, själva våldsmonopolet, kanske läser uttalandet och bestämmer sig för de fredliga metoderna; samtal, förklaringar mm. Tro det den som vill. Att yttrandefriheten försåtligt upphävts kan alla se, Chefredaktören, professor Torgny Segerstedt i Göteborg hade på sin tid sett detta närmast intuitivt. Det de tre uttalarna står för hade han bemött med argumentet att Paludan brukar yttrandefriheten efter lagen och det, just detta, har Förvaltningsdomstolen slagit fast.
Kollar ni uttalandet med bild är det på sitt en rätt omskakande illustration. Bibeln vilar på Koranen!. I Sverige var det nog likväl Bibeln som var Den Heliga Skrift. Nu är den en boksamling bland andra böcker. Bokbränning är dock en syssla somliga av oss ogillar. Men till detta ogillande hör att vi verkligen förstår vad Rasmus Paludan är ute efter och när de muslimska topplocken går och stenarna viner, konstaterar vi, att han lyckades med sin avsikt att få en underliggande motsättning upp till ytan.
Mer än uttalanden hade vi behövt kyrkoledningens intelligensprov. Eller var det just det vi fick?