Biskopsmötet har nu yttrat sig till Ansvarsnämnden i fallet Petersson. Det är till skillnad från annat material i fallet möjligt att få ut. Inte heller i denna inlaga går det att få pejl på allt det hemligstämplade, det som jag tolkat handla om försvarshemligheter. När försvarsmakten nu skärpt sina insatsmöjligheter på, kring och över ön, tänkte jag att Petersson verkligen ställt till det. Biskopsmötet talar om symmetriska och asymmetriska relationer och då tänkte jag först på Putin och Andersson liksom Lavrov och Linde. Men det kanske är feltänkt alltihop?
Även om det är svårt att bortförklara den svenska försvarsmaktens ökade insatser på Gotland kan det handla om något som bara en Robert Schött kan få grepp om. Schött har (nästan) alltid skött sig. Han är Ansvarsnämndens ordförande. Den som tror att jag nu förfaller till ironi borde skämmas. Torsdagsdepressionen levererar ett citat från Schött att ta avstamp i:
”Jag tycker att yttrandet, som är ett generellt yttrande utan någon grundtanke på just detta ärende, är klart och tydligt och ger vägledning.”
Men hallå! Ansvarsnämnden begärde ett utlåtande över ett aktuellt ärende (hemlig handling) och har inte fått det. Hur kan det generella ge vägledning åt ärendet då? Det är ju just generellt! Och knappast invändningsfritt. Det kanske i allt inte ska uppfattas redovisa någon grundl(igare)tanke alls? Vi kan ta några grepp i biskoparnas yttrande, som jag sammanfattar kursiverat.
- Alla döpta och troende är i sitt prästadöme kallade att tjäna Gud och varandra. Detta tycks närmast invändningsfritt, även om jag kanske mer skulle understrukit hur detta vårt gemensamma prästadöme innebär att vi – lekfolk och vigda – bär världen i bön till Gud. Men jag är inte kittslig.
- Den särskilda vigningstjänsten behövs för att det ska tas ansvar för gemensamma uppgifter. Men ämbetet har vi fått för att vi ska kunna få den saliggörande tron, säger Confessio Augustana och jag tror inte att jag egentligen behöver en präst för att ta ansvar. Tror ni? Biskopsmötet beskriver som bäst någon slags klerikal aktivism, menar jag.
- Den som avlagt vigningslöften står ”således” i en förpliktelse som det kan utkrävas ansvar för. Men noga taget är väl dopet det förpliktande; ”livet helt åt Gud”. Tror biskopsmötet att den yttersta domen i Kråkvinkel bara gäller biskopar och domprostar? Vigningslöftena preciserar som mest det ansvar som följer med dopet.
- Om biskopen undrar över om ”hen” brutit mot sina vigningslöften kan en eller flera biskopskollegor åtspörjas. Eller varför inte biskopens själasörjare, som kanske alls inte är en biskop utan en ”Soul Friend” som fattar vilka risker en biskop löper när det handlar om saligheten?
- Om uppfattningen stärks att så kan vara fallet samråder hela biskopsmötet. Nu bränner det till. Så vad har biskopsmötet egentligen sagt i det aktuella fallet? Petersson uppger att han handlat olämpligt men inte olagligt. Olämpligt i allmänhet eller olämpligt i synnerhet för en biskop? Är det allvarligare om en biskop lämnar ut försvarshemligheter än om en flygvapenöverste av Wennergrens slag gör det? 70% av kyrkoherdarna på Gotland har anmält…
- Kyrkans förväntan är att ord, handling och livshållning ska tala samma språk. Förväntan? Som om synden inte åt allt ger en främmande gestalt! ”Förhoppning” ska nog ordet vara och biskoparna 24/7 be, att förhoppningen förverkligas i stiftet. För saken kan inte inskränkas till de vigda. Dopet, biskoparna. Dopet! Och det är något annat än läran om syndfrihet.
- Privatlivet är inte helt privat. Det privata är sådant som berövats offentligheten. Kanske biskoparna mer skulle ha talat om kallelsen, som gäller hela livet? Och om en biskop har hemliga möten på Gotland med den ryske militär attachéen är detta förstås alls inte privat även om det är hemligt.
- Man måste ha förmåga att se och respektera gränser, ”vare sig det gäller förälskelse och sexualitet eller erbjudanden om gåvor av olika slag.” Det där med gåvor stämmer in med handbokskunskaper om kunskapandets villkor. Uppgiftslämnare/spioner får gåvor. Sexualiteten då? Antingen avses de i spionsammanhangen förekommande honungsfällorna eller annars handlar det i fallet Petersson alls inte om Gotlands försvar. Då ser vi hemlighållandets svagheter. Hade saken handlat om det som i lagens mening gällde som ”hor” är saken en annan än om det svenska försvaret förråtts. Det förra är nog rätt vanligt förekommande nuförtiden. Frågan gäller om horeri och biskops tjänst och ämbete är kompatibla, alltså om 1800-talsbiskopen Agardh är norm eller något annat. Kan den enkla sanningen utifrån det generellt sagda utan grundtanke vara att Thomas Petersson inte följt Adells axiom?
- Förväntningarna stiger inom alla samhällssektorer på en innehavare av en roll med ökande ansvar och exponering. Jag undrar det jag. Jag tycker översåtarna kommer undan påfallande lätt. Har biskopsmötet några insikter som jävar denna min föreställning? Hur det borde vara, är en annan sak. Men för en fromsint är det nog klart, att bilderna av helvetet i Lummelunda kyrka, (för det är väl den?) med biskopar på plats där, ger viktig sakinformation.
- En rad faktorer avgör om det är möjligt för en biskop att återvinna ett förtroende som skadats. Faktorerna räknas upp och om Schött blir så mycket klokare av detta, häpnar man antingen över hans förstånd eller över hans föreställningsförmåga. Här följer faktorerna:
- Agerandets tyngd och varaktighet. Jo, har vi problem i det aktuella fallet då?
- Huruvida den felande anmäler sig själv. Men var det inte Ansvarsnämnden som inledde en granskning och Petersson och en hoper kyrkoherdar som var för sig anmälde. Problem, problem!
- Huruvida den felande visar självinsikt och ånger. Borde inte biskopsmötet skriva en vers om förlåtelsen också?
- Huruvida den felande på eget initiativ försöker minimera skadeverkningar. Så den som blir anmäld och skickar in en egen anmälan, kommer lättare undan?
- Huruvida agerandet äger rum inom ramen för symmetriska eller asymmetriska maktrelationer. Här får man hoppas att biskopsmötet tänker på Ryssland och Sverige och inte på biskop Agardh och pigorna eller något annat. Men pigor finns väl i vår jämställda tid inte? Eller är det något i #metoo-branschen vi närmar oss? Har biskopsmötet några tankar om kung Karl XV och Hanna Styrell? Man undrar.
- Huruvida agerandet leder till att vitala funktioner för främjande och tillsyn riskerar att påverkas negativt. Det handlar väl om att stiftschefen blir hatobjekt eller driftkucku. Hur undviks sådant, ärligt talat, om folk får veta vad saken gäller? Så vad gäller den?
- Huruvida agerandet innebär att tidigare fattade beslut kan ifrågasättas. Har ryska intressen spelat in vid beslut av Petersson i domkapitlet, stiftsstyrelsen och i allmänhet? Detta måste klarläggas.
I största allmänhet: Om Gotland ockuperas av främmande makt och någon har varit agent åt denna makt, kan man räkna med att agentens förtroende ökar. Inte minst om agenten är biskop.
Det kan alltså bli ryska utmärkelser. Men den simpla tanken slår mig:
Kan den enkla sanningen vara att Thomas Petersson inte följt Adells axiom och då blir det som det blir. Vad säger Modéus I nu då? Var inte Adell något viktigt på spåret och är inte Adells axiom användbart i de flesta sammanhang?