Vem tar han om min namnteckning, dvs hanterar den? Jag manas av Antje att skriva på ”för klimatet” och klimatfrågan är en rättvisefråga. Den ska tydligen hanteras på ett möte i Glasgow och jag får vibbar av att ha hört de kyrkliga tongångarna tidigare inför möten i Krakow och Köpenhamn t ex. Naturligtvis kan jag vara för klimatet lika mycket som jag kan vara mot vädret. ”Också med tanke på att det är väder, är detta ovanligt uselt”, kunde prosten Pehr i Kalmar utbrista regniga och stormiga dagar i Kalmar. Men jag är också skeptisk och tycker att jag har anledning ställa kritiska frågor. Som denna: Aldrig talar kyrkoledningen om trons nödläge eller om hur Jesus Kristus blivit en främling i vår kultur. Inte ens kyrkokrisen hör jag oreras om. ”Skriv på mot kyrkokrisen”, dvs för att det ska firas fler gudstjänster i kyrkor som blivit utan, kunde annars vara ett uppkast till undertecknande. Men aldrig. Kanske skulle också könsskillnaderna aktualiseras. Kyrkolivet har blivit en kvinnlig domän med en kvinnlig kulturs alla kännetecken –vilka de nu är, schablonen behöver beforskas, men det får anstå för de flesta vet vad som avses. Obs! slug passivform!
Nå, här är budskapet: Under hösten kraftsamlar kyrkor och organisationer runt om i världen inför klimattoppmötet i Glasgow. Vi behöver vara många som höjer rösten för att klimatnödläget ska tas på allvar. Var med, skriv under namninsamlingen för klimaträttvisa. https://svenskakyrkan.se/act/act4climate
Kraftsamlar vi? Det betyder mer än att sköta löneutbetalningarna till syster Spalde för hennes långa vandring till Glasgow, som nu nått Nederländerna. Det betyder att lägga arbetstid i Antjeborg och på andra kanslier för denna kraftsamling. Jag tvekar av det uppenbara skälet, att jag använder Svenska kyrkan för att förse mig med ord och sakrament, resten sköter jag själv om jag finner det vara meningsfullt. För så alldeles oskyldigt är inte talet om klimatet. Det rymmer en politisk ordning, sannolikt en världsordning. Och klimatfrågan drivs av och driver ångest och skam. Sådant är jag emot. Jag är för en kristen människas frihet.
Till friheten hör att inte på kommando vandra i flock under ledning av personer jag misstror och menar mig ha anledning att misstro. När jag ser att viktiga medieaktörer har en policy där invändningarna mot klimatalarmisterna inte får plats, blir jag nervös. Någon försöker uppenbarligen i all välvillig avsikt styra den information jag ska få del av. Erika Bjerström och Greta Thunberg vs Elsa Widding och Lennart Bengtsson och Lars Bern, nog känner jag igen rösterna som står för kritiska studier utan att därmed bli ”klimatförnekare”, vad nu detta är. Själva den idiotiska termen väcker min misstänksamhet. Övertalningsdefinitioner är värdelösa men inte verkningslösa.
Så var det frågan om fysikpriset i år. Jag begrep att det var ett pris i tiden, vältajmat hette det. Det räckte för att väcka mig att lyssna, men jag hörde egentligen ingenting om avgörande grundforskning (som det sades om kemipriset…) Sedan dök vår svenskkinesiske vän upp, han som sitter i ICCP-kommittén och väljer och vrakar bland forskningsresultaten och tydligen också suttit i kommittén som selekterat fram pristagarna. Till sist fick jag också en kommentar av pristagaren professor Klaus Hasselmann. Han var glad, men uppenbart osäker på varför han fått priset. Om klimatmodellerna vet jag ett, allt utöver tre basfakta blir gissningar och ju fler faktorer som lyfts in, desto mer gissning blir det under slagordet ”skit in, skit ut!” Det avgörande är att det är några hårdfakta att modellera på. Så vilken är den stora insats som gjorts när modellerna inte riktigt tycks stämma med verkligheten. Antarktis sägs vara kallare nu än tidigare. Är Arktis varmare? I så fall var det väl det som docenten Bengt Lidforss skrev om för 120 år sedan, när han prognosticerade naturliga klimatvariationer, före bilism och flyg.
Har jag nu blivit en sån fena på naturvetenskap? Alls inte. Det därför jag försöker orientera mig. Tänk inte illa om detta! Att jag rent politiskt är undrande inför Kinas väldiga utsläpp i jämförelse med allt klimatarbete i Sverige, där det bor lika många människor som i Greater London, är motiverat av egenintresse. Statsrådet Bovlund talar, men det är jag som står på bensinstationen och tankar och jag som ser el-priset sticka iväg. Svenska kyrkan, denna Sveriges största medlemsorganisation, har inget sagt om bensin, diesel och el-pris, inte ens något om cementproblematiken. Hur kommer sig detta?
Det grundläggande är nog att jag är emot bondfångarna. De uppträder kränkande mot mig genom att behandla mig som en idiot och upprepat leverera slagord om klimatnödläget. Ska jag tro detta?
Till allt prat jag avnjuter kommer min övertygelse. Jorden är Herrens. Den ska ta slut, slitas ut som en klädnad. Detta tror inte de ogudaktiga klimataktivisterna. Det finns inte, säger de, en Planet B. Kanske inte. Men det finns nya himlar och en ny jord och den förbidar vi. Denna insikt gäller också en gammal scout, som drillats att sköta jorden väl, men som vet hur provisoriskt det mesta är.
70-80 år lever vi om livet blir långt. Tandläkaren ville sätta en krona på en tand. ”Då har du inga problem med den på 30 år”, sa hon. ”Om 30 år är jag död. Eller om 20, sa jag.” Jag sa ja till kronan. Jag brukar göra det. Så kronan kommer att överleva mig, det är då ett som är säkert. Men i grund och botten är det Livets krona jag är ute efter. Det är väl denna traktan som gör, att jag har vett att ställa lite frågor här och nu och vett att inte gå på vilka vanvettigheter som helst. Misstänksamhetens hermeneutik, sålunda: Finns det någon professor i fysik idag, som inte lever på forskningsanslag, som säger att vi lever i en klimatkris?
En orsak till att IPCC och alarmisterna hamnar så snett är att man inte tittar på de naturliga orsakerna till att klimatet förändras. Det räcker med cirka två procent mer moln för att radera ut hela effekten av det mänskliga bidraget av koldioxid. Själva problemet är, sägs det, att det inte går att räkna ut hur stort bidrag människan står för. Ändå är det detta som är ICCP:s uppdrag. Och då blir Nobelpriset i fysik detta år än mer förbryllande. Vad har pristagarna kommit på egentligen?
Om detta borde man kunna spörja Antje & Co i Antjeborg, där kraftsamlandet administreras. Hur vore det med ett utredande samtal mellan Elsa Widding och Antje och vadslagning vem som kommer att ha mest på fötter i det samtalet? Man kunde för jämställdheten skulle komplettera med Gösta Pettersson på expertsidan och Modéus II på Antjes sida. Och så läggs allt ut på nätet till församlingarnas uppbyggelse. Svenska kyrkan som arena för det öppna samtalet till skillnad från Rapport, Aktuellt, DN och naturligtvis till skillnad från den frilansande aktivisten Jan Lindsten (Borås Tidning, Smålandsposten, Barometern m fl tidningar), som Elsa Widding redan hanterat.En fråga till civilingenjören Widding är given: ”Skriver du på för klimatet eller skriver du för klimatets skull?” Där fick jag till det. Jag tror Elsa skulle ge ett substabtiellt svar.
Jag hörde Antje på Människor och tro. Det var tal om profeter, lite konstigt när Antje säger vad alla tycks upprepa alltmer upphetsat.
Det där om det profetiska tror jag inte rakt av. Profeternas öde var väl att de slogs ihjäl och inte en käft, eller i vart fall få, ville lyssna. (Apg 7:51-53) Är det inte bättre att i vår tid lyssna på kritiken, in kommer Elsa och Gösta!
Antjes vetenskapliga gärning och hennes biskopsgärning har hållit ihop naturvetenskap och teologi, fick jag höra. Konstigt snack om ”gärning”, men det har jag hört från biskopsmötet tidigare. De tänker så om sina mödor. Och mödorna var till för ”de minschta”, som numera är klimatet eller naturen. Torkel Lindahl ville tala om Jesus, som Kyrkans egentliga ärende, men han var från det konservativa Frimodig kyrka, så det var kanske inte så viktigt att försöka förstå hans budskap. Jag däremot fattade och höll med i tanke, att så tänker de radikala, de som frimodigt går till botten med resonemangen.
Stalltips: det blir inget utredande samtal Elsa och Antje emellan. Alltså får vi fortsätta läsa Elsa Widdings bok Klimatkarusellen och se henne på nätet. Samt tänka utan att av översåten få påskrivet att vi ska skriva på.