Vad den helige Franciskus tyckte om kanelbullar vet jag inte. Men kanske kan Original-Frasse firas just med kanelbulle? Fast när våran Frasse inskränkt den tridentinska mässan och Antje uppträder som riksbiskop och har synpunkter på generositet i andra stift (som hon faktiskt inte har med att göra) blir argumentationen besynnerlig.
Först vill Antje inte att den tridentinska mässan ska firas för den hade på något obegripligt vis sin spets mot den reformatoriska. Därefter vill hon inte sätta sig upp emot påven. Om detta är tvenne ting att säga. Det var den medeltida mässan som fortlevde också efter reformationerna; den evangelisk-katolska och den romersk-katolska och säga vad man vill om Luther, han böjde sig inte utan vidare för påven. Det var det som var den reformatoriska grejen. Men någon riksbiskop är inte ärkebiskopen. Det ska tydligen behövas markeras. De arma stiftsbiskoparna vågar tydligen inte.
Är den här sortens förvirring tolkningsnycklar med fel år båda hållen (både för Rom och mot!) för att förstå Svenska kyrkans egentliga läge? Vad var det kyrkovalet visade? Egentligen hur civilreligion organiseras med hjälp av statsmakt. Svenska kyrkan får nu vara den ek som bär misteln. Det far aldrig en ek väl av. Men civilreligionen behöver ett värd-träd och detta är möjligtvis det stora trädet där alla himmelens fåglar ryms (Kyrkan!) förvandlad till Yggdrasil. Detta har många svenskkyrkliga svårt att förstå. De fattar inte själva skeendet där präster flyttats från församlingen och antalet gudstjänster sedan inskränkts och de förnimmer inte att ett annat budskap bärs fram. De sjunger glatt i psalmerna som ska sjungas – och bara några få fattar, att ett stort antal psalmer inte sjungs därför att deras besked är något annat än det besked som nu lämnas. Trons innehåll förändras gradvis.Så oklar har läroförmedlingen varit, att de flesta är chanslösa inför det som låter fromt men är något annat än den tro som en gång för alla anförtrotts de heliga.
Vilket är beskedet?
I Alvesta har en kyrklig podd startats. ”Vi vill gärna nå nya, yngre målgrupper som inte vet så mycket om vad kyrkan är och vad kyrkan jobbar med, säger Jessica.” Hon tror att en del unga ”skulle vilja diskutera olika frågor med kyrkan…” (SmP 1 okt 2021). Beskedet är alltså, att Jesus sände ut apostlarna för att starta diskussionsmöjligheter för dem som vill veta vad kyrkan jobbar med. Och kyrkan är prästerna! Jag tror vi ska förutsätta att det är just så eländigt som det kommer till uttryck.
Hållningen är densamma som vid kyrkovalet. Vad vill DU att kyrkan ska göra? Det bestämmer DU genom din röst i kyrkovalet, inte genom din röst i psalmer och liturgi eller småpratet efter mässan. Den kyrkliga förnyelsens program tar både folk och präst och mission på större allvar. Vi som bekänner Kyrkan och vill gestalta hennes liv, har ett ansvar att stå emot de processer som gör ”kyrkan” till den ”apparat” man diskuterar med; de anställdas kyrka, apparaten kyrkan. Och vad förväntar sig prästerskapet att folket vill diskutera. Frågan vad Jesus tyckt om queer-vigslar. Herre, du var förr ditt folk nådig!”
Församlingsherden i Boxholm, Heidi Hermansson, förklarar att en utmaning är ”att göra oss kända”. Dessutom är kyrkan en plats att räkna med och ”mycket mer” än dop och vigslar. Dessutom vill hon få fler frivilliga. ”Förr kunde vi förlita oss på att anställda drev verksamheten. Sedan kyrkan och staten skildes åt har de ekonomiska ramarna minskat, samtidigt som vi förväntas ha samma verksamhet.” Är det bara jag som häpnar inför de besked församlingsherden ger Correns läsekrets (ÖC 27 sept 2021) Göra oss kända? Oss? Vi i församlingen till skillnad från er, ni som betalar det vi är och kan gosa i?
Förr var det en präst som (då och då) firade mässa men som frekvent la ut Kyrkans tro i förkunnelsen. Det betydde att en ung man som Anders (Nygren) hade ett rejält förråd med teologisk baskunskap och erfarenhet från kyrkolivet när han kom till Lund för att läsa teologi. Han hörde till den mängd människor som fick kunskap genom förkunnelsen och ibland nya perspektiv på det de redan kunde. Det motiverade söndaglig kyrkogång, den fungerade som Jan Myrdals skriftställningar: ett tema behandlas och i förbigående ett annat, som blir huvudtema en annan söndag. Allt hänger ihop och hakar i varann.
Några av oss menade, att församlingens puls innebär att det firas högmässa varje söndag. Alla kanske inte har en puls som innebär att tvenne hjärtan slår samma slag, men församlingens puls slår så och den med långsammare puls kan sitta kvar i sin bänk då och då. Detta mer frekvent mässfirande krävde återkommande undervisning. Mässfirande och tanklöshet är en usel kombination. Men KG Hammar var för natvardsfiradne för då kunde var och en tolka lite som han eller hon ville. Jag säger inget annat om denna hållning än att en inte är den kyrkliga förnyelsens, inte förnyar något men möjligtvis ger gudsnjutarna utrymme. Gudsnjutarna är illa omvända, tror jag mig ha förstått. Deras begåvning ligger som bäst på känslans plan. De går i kyrkan för att finna lugnet. Det andra, att gå i kyrkan för att få det som inte finns att få någon annanstans, förlåtelse, liv och välsignelse, och ta detta fådda ut i världen, är en främmande tanke. Och här förnimmer ni skillnaden mellan lös och skarp ammunition, om man säger så.
Det vi fått är en organiserad civilreligion. För den behövs ingen lokal själasörjare. Jourhavande präst kan man ringa till, mejla itll och skriva brev till. Då är vi lågt ifrån lokalkyrkans präst, som lever med sin församling, samtalar, undervisar och ser predikan som den själavård som fortsätter enskilt som samtal och kanske bikt. Fokus flyttas från lokalförsamlingen till Antjeborg, kolla nu hur Svenska kyrkan marknadsför sig och se att det som var Svenska kyrkans kropp och själ blivit något annat. Det var just det som var meningen. De som först fattade var de högkyrkliga när ”högkyrklighet” var ett oktantal och en bespottad hållning. Sedan svängde det. Det blev fins att vara högkyrklig. Fint t o m att svänga rökelsekar. Barnkommunion blev det också i stället för familjekommunion. ”Det kan vara roligt för barnen att få”, som en mamma i Halmstad hördes säga. Civilreligionen behöver många uttryck. Det är innehållet i den kristna tro den håller sig ifrån, inte ytan.Det blir en avkristning som är verkningsfull.
Naturligtvis håller inte detta. Därför behövs de kyrkokristnas mothåll. Varje religiös fånighet ska jagas! Och nu har Antje och andra religiösa fått pris för sitt engagemang för fred. Pro Humanitate! Tonvikt på det religiösa. Jojo.
Original-Frasse stod för en radikal kristen hållning, som ni vet. Att han avvek från tidens konvenans är inte oviktigt. Han tog trovärdigt tron på allvar. Andra unga kvinnor och män fattade. Klarissor, franciskanersystrar och franciskanermunkar (med avläggare i andra ordnar) ska väl firas idag.
Jag får nog köpa mig en kanelbulle för att fira Original-Frasse, Motorsågsbröderna (Jonsered) och naturligtvis systraskapet Klaradals kloster,
Lindåsvägen 22, 443 45 Sjövik
Nytt telefonnummer har systrarna: 0760-227 327 och man ringer säkrast tisdag-lördag 9.30-11.30
Systrarna är så moderna att de håller sig inte bara med hemsida utan också med e-post porten@klaradalskloster.se
Bränner rikedomarna i era fickor också efter att Kyrklig samling fått något, så är det Sankta Klaras stiftelse, bg 811-8879 ni kan fira idag. Glöm bara inte kanelbullen och ansvaret för kyrkokritiken!