Det är kanske inte så mycket att bråka om. Kyrkoherden, prosten Ewa Selin längtade hem till Göteborg, fick vi veta. För denna sin längtan har hon fått närmare 2 miljoner av Örebros kyrkliga samfällighet och socialdemokraten Timmy Leijen. Frågor som tidningen Närkes Elände ville ställa, klickade den borgerliga vice ordföranden i samfälligheten bort samtalet efter att ha sagt att hon inget ville säga. Ska vi dra några slutsatser så här ett kyrkovalsår?
Ewa har bidragit i Örebro, säger Leijen, så något utköp talar vi inte om utan om en gemensam överenskommelse. Ewa gick från sin tjänst på dagen sedan överenskommelsen ordnats. Hon hade advokat i sällskap.
Det riktigt intressanta för en man med dåliga matematiska kunskaper vore dock att få besked om hur mycket paret Selin kostat Svenska kyrkan genom överenskommelser och utköp. Maken har väl ett par gånger om lyckats med bravaden. Kan man räkna med Torsdagsdepressionens idoga journalistiska granskning?
I Närkes Elände hanterade ledarskribenten tydligen frågan som en fråga om snällhet. Jag undrar det jag. Inte så att Timmy Leijen är ovänlig, men han är en Leijen och frågar kanske inte så mycket efter vad konsekvenserna för hjorden blir? Ewa själv lämnade herdevården och drog västerut.
Torsdagsdepressionen skulle kunna räkna ut det sammanlagda arbetsfria bidraget till Selins under årens lopp och sedan begära en kommentar av Per Eckerdal, som så prisade Ewa när hon flyttade till Örebro. Mer beröm än vad någon annan kontraktsprost fått, sades det. Vad säger han nu? Säger han som Frälsaren själv? Lk 16:8-9.
Vad bör göras? Det är en fråga för stiftschefen Johan Dalman att fundera över. Men inte bara Dalman. Får jag på mitt ofina sätt påminna om att jag i det så kallade kyrkomötet tagit upp frågan om utköp (fast det fattar alla att just i detta fall var det inget utköp även om utfallet ekonomiskt sett blir detsamma…). Första gången sa kyrkostyrelsen att det var en arbetsgivarfråga och svarade inte på min fråga. Året efter nödgades styrelsen svara, för jag frågade igen. Detta är väl 15 år sedan. Pengarullningen har fortsatt. Vad har denna verksamhet kostat oss? Och vad hade i somliga fall en vettigare personalpolitik, en som lockat fram det bästa ur medarbetarna, resulterat i? Och sedan år 2000 sett till hela Svenska kyrkan, vilket sammanlagt belopp talar vi om?
Oss emellan: det är inte kv*nn*pr*stfr*g*n som till sist var det stora problemet, men den har fungerat som kamouflage för det som egentligen utspelat sig. Ett trolleritrick alltså.
Inte bara pengarna på bordet utan korten också!
Ska Torsdagsdepressionen eller Expressen/Aftonbladet hinna först med den utförliga skildringen av Selins affärer?