Det gäller att höra upp och tänka efter. Caroline Krook intervjuade stiftsstyrelsens förste vice ordförande, Olle Burell. Det var han som så målande beskrev sin väg in i kyrkan: lokal SSU-ordförande var stolt över att få stå på kyrkofullmäktigelistan år 1994. Det kan man förstå. Olle är född 1975.
Vad får Carro fram ur sin intervju? Vi tar fram boken Från stor stad till storstad och slår upp sidorna 198-200. Olle pekar på ”ett generationsskifte, där kunskap saknas om hur en demokratiskt styrd organisation fungerar i praktiskt vardagsarbete”. Här skulle jag vilja veta mer, men när Olle talar om betydelsen av trohet, blir man lite rörd. Tills man läser hela meningen: ”trohet mot kyrkoordningen” är vad som avses. Jag känner igen mentaliteten, själva den lagiska ansatsen. Översåtar tänker så. Undersåten ska vara gehorsam.
Nå, Olles engagemang upptogs av två frågor: Den ena frågan var ”bevarandet av Svenska kyrkans vigselrätt md införandet av en vigselordning för samkönade par.” Det kan jag förstå. Hade Reinfeldt & Co fått uppleva, att deras äktenskapsreform mötts av en kyrka, som sagt: ”Nej tack!” till vigselrätt, hade stor oreda utbrutit under himmelen. Få kunde tänka sig att ingå äktenskap inför en civil myndighet och sedan gifta sig i kyrkan och domen hade varit stenhård: ”Det är bögarnas fel!”. Bevarandet av vigselrätten var något viktigt. Sedan blir det också viktigt att präster inte ska kunna vägra viga, inte i all framtid i vart fall. Vi får se.
Den andra frågan var ”den stora översynen av kyrkoordningens reglering av församling- och pastoratsnivån”. Det kan vara svårt att tränga igenom vad som här avses, men ser vi oss omkring i Svenska kyrkan, och ser hur möda lagt just på organisation (med slagordet att det är för innehållets eller verksamhetens skull), med slutresultat, att det firas färre gudstjänster med färre besökare och en krympande verksamhet, som dock produceras under kyrkoherdens ledning i pastoratet. Det närproducerade är långt borta. Jag tar inte detaljerna, kolla själva på hemmaplan!
Så låter Olle som vore han påven själv:
”Det svåraste med allt detta är att hålla samman en så bred och brokig samling människor, som representerar såväl Sveriges alla hörn[,] som en uppsjö av förhållningssätt till tro och tradition, kyrka och samhälle.” Jag fick stoppa in ett kommatecken för att förenkla läsningen av denna viktiga mening. Där avslöjas nämligen föreställningsvärlden, själva kyrkosynen. Av detta kan insikter om hur den demokratiska folkkyrkan ska styras, inhämtas.
Jag vet ingenting om konfirmandundervisningen i Hedemora när mors lille Olle gick där. Kanske sa inte konfirmationsprästen något om den Heliga Skrift som norma normans och drtill bekännelsen som norma normata, dvs vad som formar tron (Bibeln) och vad som formats av Bibeln (bekännelsen). Den uppkäftigt reformerade övertygelsen var ju, att bekännelsen verkligen är formad av Bibeln och därför sann. Men i detta fanns en frihet; bekännelsetrogen frihet. Det fanns dock ingen frihet bortom eller utanför bekännelsen, En sådan frihet var slaveri under Lögnens välde. Jag tror ni förstår själva tankegången.
Må vara att Kyrkan tiderna igenom, och nu talar vi tider, är en bred och brokig skara med apostlar, martyrer, helgon, bönder, slavar, handelsmän, klerker och allt vad ni vill, och att gemenskapen inrymmer kvinnor, män, barn, de intellektuella och de svagsinta i lika mån, men alla dessa har en mittpunkt eller ett centrum: den Jesus som avslöjats som Frälsaren. Det är Frälsaren som håller ihop skarorna, inte Olle Burell eller andra kyrkopolitiker, och det görs tydligt genom Bibeln och bekännelsen vad allt går ut på, vilken grund vi har och var gränserna går. Han skapar ett av de många (Jh 11:52).
Den där uppsjön Olle talar om ska nog främst i egentlig mening uppfattas vara dopet. Där är vi små fiskar i vattnet ihop med den stora, ICHTYS. Här roar sig kyrkofadern Tertullianus, för han är språkglad. Ichtys är grekiska för ”fisk”, men också den hemliga koden Iesous Christos Theou ’Uiou Soter; Jesus Kristus Guds Son Frälsare.
Fisken och korset var de första kristnas hemliga tecken! De var inte bara en bred och brokig hop med skilda intressen, som kyrkopolitiskt skulle hållas ihop. De var Kyrka och församling. Och tron tog sig många uttryck beroende på kultur men bevarades också trots alla kulturer med tydliga igenkänningsfaktorer; dop i vatten och Treenighetens namn, mässa med en gemensam struktur och igenkännbar genom brödet och vinet, biskops- och prästämbetet förstås och självfallet gemensam Helig Skrift och gemensam apostolicitet. Står det inget om kyrkofullmäktige i Bibeln? Det skulle kunna vara Apostlagärningarna 20:32, annars vet jag inte riktigt.
Vad lär vi av detta ett kyrkovalsår? Att inte gå på några kyrkopolitiska valser. Granska orden och stäm av dem med frågan: stämmer orden med bekännelsen? Är det som sägs i vanlig enkel mening sant, i överensstämmelse med Kyrkans tro och liv? Stalltips: antagligen inte.
Hur prövar man detta? Genom misstänksamhetens hermeneutik. Om det kan misstänkas att orden låter svarvade och fromsinta, ska de inte tros utan prövas. Den insikten underlättas om de kyrkokristna besinnar, att vi har en fiende mitt ibland oss, Världens furste. Kampen är en andlig kamp, inte en kamp mot kyrkopolitiker ens om de tillhör ett politiskt parti (eller för den delen en partipolitiskt obunden). Misstänksamhet! Grundhållning: det kan vara lurendrejeri på gång.
Alternativ för Sverige har fått ihop 500 000:- och ställer upp i kyrkovalet. Än en gång visar sig den vanvettiga uppbyggnad som består i att kyrkomötesnivån inte behöver ha något med församlingsnivån och gudstjänstliv att göra. De som väljs till det så kallade kyrkomötet kan i det lokala vara helt okända. Så kan en kyrka inte ha det. Centerpartisten Gösta Äng och inte bara några av oss andra, såg faran. Det ska han och vi ha heder av.
Vad gör då vi ansvarslösa? Vi gör som ansvarslösa i alla tider har gjort. Vi gör motstånd. Réstistance! Detta är året när det blir avgörande viktigt att – för hedningar och kyrkokristna lika –demaskera eländet. Det är brott att tiga. Och det är en heder att i detta läge få förklara sig vara en refraktär. Jag kommer att återkomma till temat om jag får leva.