”Ynkligt” och ”ömkligt” är de två begrepp jag fäktats med sedan Antje förklarade det där med hat och hot. Min enkla tanke var den, att biskopar först av alla förs för att avrättas som martyrer och då måste de stå fast. ”I tron som män!”, som det heter.
Hur kom hoten och hatet till uttryck? Det gick att se på Antjes besked om twitterpaus. Hon hade fått läsa att ”Vår Ärkebiskop saknar förankring i Kristendomen”, att ”Kärringen är galen” kombinerat med en, något oklar, uppmaning i versaler: ”SKICKA DETTA JÄVLA AS TILL ALLAHS RIKE”. Någon fann för gott att meddela ”Mår illa bara av åsynen av henne, islamistkramaren”. Som uttryck för hat och hot ter det hela sig dock rätt beskedligt. Biskop Bertil Gärtners stora tvättkorg med hatbrev – vart tog den vägen? Han gillade inte att bli utsatt för detta, men han stod ut. Han hade nog aldrig trott att det var en dans på rosor att vara betrodd med ett ämbete i den Korsfästes tjänst och i martyrers gemenskap.
Jag vet en präst som i mer än 50 år smutskastats för sitt offentligt och hederligt redovisade tvivel, att ett svenskt riksdagsbeslut fattat efter de politiska urvalsgrunderna, skulle uttrycka Herrens mening med det gudomligt inrättade ämbetet. Inte för att hans tveksamhet/tvivel skulle tas upp till analys, så skedde aldrig. Han avfärdades år ut och år in som något han i all sin mänskliga svaghet idock nte var: kvinnoföraktare. Det var inte tjejloppsproblemet som var hans. Anklagelserna, spottloskorna, drabbade hans och hans åsiktsfränders mödrar, hustrur och döttrar. Då sa väl ärkebiskopar och biskopar ifrån? Inte ett ord till försvar. Den gamle prästen odlar sin förvåning. Han vet nämligen att han varit utsatt för en institutionaliserad mobbing, som egentligen är sanslös därför att den var sanningslös.
Hur kunde ärkebiskopar och biskopar stillatigande åse detta? Han var ju inte ensam? Hatet tog sig offentliga uttryck. Bespottelsen var verklig. Jag förstår inte riktigt – och hoppas att den gamle prästen inte vill att jag ska förklara detta för mig obegripliga för honom. Skulle han avtvingas ett svar, bleve det nog svaret, att vi har att göra med ohederliga människor eller i varje fall fega. Men han vet, som sagt, inte.
Ett vet han. Antjes lott av okvädningar är måttligt i jämförelse med vad andra i den kyrka, där hon framträder som ärkebiskop, utsatts för. Spik i foten! Frälsaren själv hade varit tacksam för en spik i foten… Jag vet en präst som i tjänsten mötts av hot med skjutvapen (gevär och pistol vid två tillfällen), kniv, knytnävar, traktan att prästen skulle kastas utför en brant trappa och beskedet ”jag ska döda dig, din jävel”. Och då twittrade han inte ens… Men han sände tacksamhetens tankar till sin närstridsinstruktör. Samt Frälsaren själv, får man förmoda.
Hatet mot Jackelén visar att vi är illa ute, kunde Modéus II anförtro Aftonbladets läsare.
Själv kunde han nu inte vara tyst. Det brukar han kunna vara annars. När han var kyrkoherde var det ekonomiska systemet i Lund så utformat, att det gavs resurser efter gudstjänststatistiken. Laurentiistiftelsen låg inom Modeii territorium så statistiken därifrån var ekonomiskt underlag för honom. Han sa ingenting, men betalade ingenting heller. Stiftelsen fick med insamlade medel bekosta en liten annons inför söndagen samt vin och oblater. Förtjänsten gamade kyrkoherde Figge in. Jag ringde Figge Modéus när jag förstod hur ohederligt allt var och förebrådde honom. Han sa föga. Sin vana trogen. Han var mest generös när han skulle medverka någonstans, förstod jag. Jag erbjöds en gång ett arvode i hans klass och sa nej. Sedan ändrade jag mig. Mitt lilla föredrag kostade alls inte så mycket, men det faktum att några dragit igång en insändarkampanj mot mig fick kosta arrangörerna upp till Modéus-beloppet. Han fick dessutom ett ansenligt belopp från Växjö stift för att doktorera också. Det fick inga andra. Det avtalet kunde förresten vara av intresse att läsa, tror jag. Men Figge kunde vara tyst…
En komminister tröttnade på kyrkoherdens välde och sa upp sig. Det gjorde fler i den församlingen. Vi talar om en kompetent komminister och andra helt kompetenta medarbetare. Modéus II fick en hint om att han borde ringa och tala med komministern. Han svarade att komministern gärna fick ringa hans sekreterare och boka en tid. Komministern bokade ingenting. Kränkta människor bokar inte tid. Modéus II fick en förnyad hint om värdet av ett telefonsamtal från honom. Svaret var enahanda. Resultatet? Komministern sökte och fick snabbt icke-kyrkliga jobb. Så visst kan Modéus II vara tyst. Om honom gäller kanske vad som gällde den skånske kyrkvärden, som skulle hälsa biskop Gottfrid Billing välkommen. Han fick inte fram ett ord. På kvällen hade det ätits och druckits skånsk middag. Då kom kyrkvärden loss. Biskopen sa: ”Marrklig kar. Når han ska tala, tier han. Å når han ska tia, talar han.” Att Antjes sol nu lyser över Modéus II, kan vi dock förstå.
Men vad ska sägas om folk som yttrar sig fast de borde vara tysta? Kanske detta – med bäring på goda svenska värderingar:
Vid den avvägning som ska göras mellan intresset av yttrandefrihet å ena sidan och intresset av att motverka angrepp mot myndighetsföreträdare å andra sidan, bör yttrandefrihetsintresset tillåtas få ett stort spelrum. Texter och musik som framförs i ett kulturellt sammanhang måste i ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle få vara provokativa, utmanande och ifrågasättande. Att yttrandena och uttryckssätten kan ses som inlägg i en pågående samhällsdebatt, ett polemiskt svar på en upplevd orättvisa, samhällskritisk satir eller för den delen gränsöverskridande konst eller en nidvisa är av betydelse. Sådana inlägg utgör i regel tillåtna yttranden, även om de skulle kunna uppfattas som olustiga, väl långtgående eller provocerande.
Jag kunde inte sagt det bättre själv!
Och behöver ni mer tankeföda finns sådan att få:
http://kyrkligating.blogspot.com/2021/04/593-cirkusen-runt-arkebiskopen.html
Barometern i dag går inte av för hackor. Den arme Mats Hagelin i Kyrkostyrelsen och dess au kläs av:
https://www.barometern.se/ledare/babels-torn-paminner-om-svenskans-betydelse-f30adef2/
Fyller man på med Johan Westerholm är dagen helt späckad: