(Servern havererade när jag skulle publicera detta, men här är den i alla fall.)
Som de minnesgoda kommer ihåg, blev jag utkastad från sajten Prästkollega på Fejjan. Jag har aldrig fått någon förklaring till själva utkastandet, fast jag frågat. När jag var med, iakttog jag den moraliska förpliktelse att inte läcka vad som skrivs på en sådan sajt. Utkastad kan jag förstås utan några som helst hämningar ta emot informationer om vad som skrivs och kommentera dem. Inte minst när min egen själsliga status sakkunnigt skulle kommenteras. En komminister visste hur det var, som ni minns. Jag anmälde det uppenbara brottet mot tystnadsplikten.
Komminister Maria Liljenberg tackar nu alla som stöttat henne under den tid domkapitlet haft att hantera min anmälan mot henne för brott mot tystnadsplikten. Hon skriver att anmälan lagts ner av domkapitlet. Det har inte domkapitlet meddelat mig. Jag har några gånger sökt någon insiktsfull i Skara stift, som skulle kunna berätta mer om utredningen, utan framgång. Hur kan komminister Liljenberg frias – om hon nu egentligen är friad? På vilket sakunderlag? Frågorna ställer sig på rad och detta utan coronasäkert avstånd. Jag fick dock en ”underrättelse” i ärende DK 2021-0022 med besked att domkapitlet den 19 mars kommer att besluta om anmälan ska leda till en utredning. I så fall är jag inte att anse som part i ärendet. Antagligen ska allt detta förstås som att domkapitlet i Skara inte utrett ett dyft. Kapitlet vill inte veta. Vetskapen skulle ge kapitlet svåra problem.
På Prästkollega fick komminister Liljenberg mottaga gratulationer. I en kommentar till en grattande präst, som undrat om jag gått i själavård hos komminister Liljenberg, svarade hon: ”Jag tror han menade att han gått i själavård hos mig men är långt ifrån säker”.
Var inte detta en intressant sakupplysning?
Här förnekas inte just det jag vill minnas: själavården komministern bedrev. Det är komministern själv som för pennan. För egen del vill jag minnas, att det var ett inkännande samtal. Huruvida vi satt och samtalade i en röd soffa är jag osäker på, andra minnesbilder kan så lätt ta över. Men jag vill alltså minnas komministerns inkännande hållning, som förlöste den bitterhet och besvikelse hon fann, den som funnits lagrad i mig och som hon nu offentliggör! Eller vill jag minnas?
Det var just detta offentliggörande jag anmälde. Inte hennes terapeutiska skicklighet, som inrymde en icke obetydligt emotionell majeutisk kompetens, som man säger. Jag vill minnas ett inkännande samtal (minns jag ett stort paket med pappersnäsdukar på ett bord?), men jag ser det andra; själva brottet. Nu vet vi väl, att det var insikter komminister Liljenberg förvärvat genom detta näsduksförsedda samtal, som jag vill minnas och som fördes vidare, och inte en mer översinnlig kunskap av det slag padre Pio hade?
Jag kan inte se annat än att min slutsats i anmälan tycks hålla: ”Den troliga förklaringen är emellertid, att komminister Maria Liljenberg röjer förhållanden, som hon erfarit genom bikt eller sådan själavård som faller under den absoluta tystnadsplikten och att hon därför är förvunnen till ansvar gentemot stadgandena i Kyrkoordningens 31 kap 12§.”
Frågan som pockar på ett principiellt svar är denna: Om personen X talar med Pastorn och Pastorn för vidare vad som sagts i samtal med personen X men X uppfattade att det sagda var lagt under den absoluta tystnadsplikten – vems mening måste då gälla? Frågan är förstås av stort intresse för den som vill värna den absoluta tystnadsplikten.
Nu tätnar mysteriet med Skara domkapitels handläggning – eller icke-handläggning.
Har i egentlig mening har domkapitlet friat komminister Liljenberg? Det är faktiskt svårt att förstå. Förhåller det sig på det vis komministern Liljenberg och jag tycks vara överens om; själva själavårdssituationen? Har hon alltså förstått situationen som jag?
Har domkapitlet i Skara någon annan plausibel förklaring till att jag skulle få vara i fred med min besvikelse och bitterhet än att Maria Liljenberg uttalar sig sakkunnigt om något hon personligen utrönt?
På vilket sakunderlag har domkapitlet fattat sitt beslut? Mig har ingen frågat.
Har domkapitlet skaffat sig tillgång till information från sajten Prästkollega, för att få ett underlag för sina bedömningar? Eller är sajten just så hemlig som man kan frukta? Kunde man bett den franska säkerhetstjänsten om hjälp för att komma åt ett prästerligt banditgäng?
Självfallet kan jag inte precisera min fråga och undra hur domkapitlet under ledning av min gamle vän Åke Bonnier ser på mitt själstillstånd just när det handlar om besvikelse och bitterhet. Sannolikt har Skara domkapitel aldrig prövat den saken och protokollfäst den. Eller har kapitlet? Vilket svar skulle då domkapitlet kunna ge på situationen när pastorn säger sådant som konfidenten trodde var lagt under absolut tystnadsplikt? Vem är den utsatte i en situation som denna? Personen X eller Pastorn? Vem är tystnadsplikten till för att skydda?
Frågan gäller inte att personen X anförtrott Pastorn att ”det är vackert väder idag”, inte ens att ”nu har vi vår i luften!” Saken måste gälla sådant som har med tillståndet i själen att göra. Vad som finns i anden, vet dock inte ens Pastorn, som ni vet. (1 Kor 2:11)
Emellertid kan vi tala om själa-vård och skydda denna vård med vår tystnad. Ingen ska avslöjas med upplysningar om hur det känns i själen, besvikelse och bitterhet eller i största allmänhet sorg efter människors sinne – det är hela poängen. Vi har en kyrkoordning som skrivits med den svagare parten i sikte. Själstillstånd ska sålunda inte redovisas på Facebook. Jag tror jag klarlagt hur jag tänker. Så vad ska jag göra nu? Fatta att mitt inre liv är offentligt torg? Acceptera att mitt känsloliv, vilket det än är, är en allmän trottoar? Och detta på grund av komminister Liljenberg?!
Är det bara jag som vill veta hur domkapitlet i Skara resonerar? Om alls, alltså!
-/. Menar domkapitlet i Skara att det är oomkullrunklig sanning, [offentlig, av alla känd] sanning, att jag är besviken och bitter? Ska jag med denna kyrkliga dom gå i graven och få mitt minne i kyrkolivet så tecknat?
Inte undra på att man undrar.
Jag skickar denna dagslända till Åke & Co och frågar.