Gud i Nordanland, Jehova in Aquilone, heter det i Härnösands stifts vapen. Det ör det också sedan Luleå stift kommit till och Härnösands stift inte längre är nordligast. Har Gud flyttat till Luleå?
Jag upprepar gärna, att det vi nu bevittnar inte är något unikt utan den självklara konsekvensen av det kyrkomötesbeslut som gav ett nytt kyrkomöte. Beslutet fattades 1982. Året efter hölls det första ”nya” kyrkomötet. I Medborgarhuset! På väg ut hörde jag arkitekten eller ingenjören bakom den nya ordningen, biskop Arne Palmqvist, säga till socialdemokraten Gustav Öberg: ”Vad är det för krafter vi släppt lösa?” Bara så ni vet.
Örnsköldsviks Allehanda försökte intervjua stiftsstyrelsens ledamöter. Det gick inte så bra. De flesta hänvisade till 1 vice ordföranden Kenneth Norberg, S. Men han har efter pressmeddelandet inget att tillägga, läste vi den 12 oktober. Leif Nilsson, S, berättade lite mer: ”Vi märkte inget från början” men stiftsdirektorn måste få vara direktor. Och Ådalshälsan har intervjuat men ”vi kommer liksom ingen vart med det hela”. Leif Grip säger lika lite som de flesta andra. Han är pastor i Pingstförsamlingen i Ljungandalen och – POSK! För denna ståtliga nomineringsgrupp sitter han också i kyrkomötet. Det måste betyda att konflikten i Härnösand får ekumeniska implikationer. Vad säger pingströrelsens ledning? Och har inte POSK en hel del att förklara nu?
Stackars Norberg påstås också ha väckt ilska genom att mana partikamraterna att inte skriva på sympatilistor för Eva.
Nu ska alltså Överklagandenämnden ta i frågan och besluta om verkställighetsförbud. Att en uppsägning skulle ge problem och inte bara lösa problem, kan alla fatta. Men finns det någon laglig grund för att arbetsköparen inte ska få leda och fördela arbetet och besluta vem som ska göra vad? Eller inte? Också biskopen har blivit lönearbetare. Det är inte bara komministrar och kyrkoherdar som kyrkoråden kan göra sig kvitt. Först när det blir problem med denna ordning och saken gäller en biskop, börjar man larma. Men det var ju fel redan på komministernivå! Läroämbetets frihet, dvs bundenhet, måste säkras på annat sätt. Det har vi sagt och haft rätt hela tiden men om den som har rätt ÄR fel blir det lätt så, att fel likväl uppfattas vara rätt. Sådant håller en tid – men inte all tid.
Antje har missbedömt hela situationen. Det kan bero på att hon inte har insupit det svenskkyrkliga med modersmjölken eller nappflaskan. Hon trodde att saken gällde något lokalt, kanske något personligt. Först nu inser hon att saken är principiell. Som syster Kerstin brukar säga: ”Det finns någon anledning till att man går i pension vid 65 års ålder.” Antje konstaterar nu – efter fem (5) år av konflikt – att det finns en samsyn mellan kyrkostyrelsens au och biskopsmötet. Samsyn? Jo, samsyn i att det finns skäl att återkomma med analys av de principiella frågorna och eventuella utredningsbehov. Det är faktiskt uppseendeväckande svagt. Men hav tröst. Biskopsmötet stöttar biskop Eva och nationella nivån ger stöd till stiftet. Det tål att upprepas: Antje förstod inte konflikten. Hon försöker nu få det till att konflikten utvecklats och blivit principiell. Men det är i grund och botten just en principiell konflikt.
Det sägs att beslut fattats före sammanträdena – och då har Eva inte varit med. Det kallas ”gruppmöte”. Har S 5 platser i stiftsstyrelsen och bestämt väg, kan kanske 3 C ansluta sig och till det kommer 1 KR och 1 POSK, pingstpastorn. Besluten fattas i god ordning före sammanträdena och Eva kan hålla i klubban men inte så värst mycket mera. Ska vi förbjuda gruppmöten inför stiftsstyrelsens sammanträden och hävda att det är i stiftsstyrelsen öppna överläggningar ska ske och där som beslut ska tas. Det är en fråga om att värna kreativiteten helt enkelt. Men jag vet. Ju större beslutskorporationer vi får, desto mer läggs den verkliga beslutsmakten på ett litet fåtal. Sug på den!
Dagens slända dröjde. Jag skrev en slända och skulle just skicka den när katten Leo hoppade över tangenbordet och texten försvann. Jag satte mig at skriva på nytt. Stoiskt. Citatet jag tänkte sluta med fanns kvar, för det har jag fått mig tillsänt som väl var. Dåförtiden var ett kyrkomöte ett stort biskopsmöte:
”Det sägs att debatten gick het vid kyrkomötet i Nicaea i maj-juni år 325 när arianismen slutligen skulle vägas på våg. Så het att biskop Nikolaus av Myra (sedermera jultomte) vid ett debattglatt tillfälle drämde till Arius i ansiktet. Varpå arianen biskop Eusebius av Nicomedia drog fram snoken och pinkade på Nikolaus mantel.”
Detta senare kan inte biskop Eva göra. Men Kenneth Norberg kan. Fast det kanske inte är så debattglatt i Aquilone?