Oönskad religionsutövning

Jag har sagt det förut. Det våras för kv*nn*pr*stm*tst*nd*rn*. Nu är det verkligen vårkänslor om DO tycker att kantorn har rätt att slippa vara med på oönskad religionsutövning i Svenska kyrkan. Gäller detta kyrkomusiker, gäller det nämligen alla.

Fallet ska utredas för att eventuell föras till domstol, men om DO går fram med lösningen att det är skillnad på en kyrklig arbetsplats och en religiös gemenskap och domstolen håller med, då faller allt religiöst tvång i Svenska kyrkan. Det blir som i Blädinge på 1970-talet, när man ägnat sig åt byggenskap och kyrkorådets ordförande belåtet konstaterade, att ”allt går bra, bara man inte blandar in religion i det hela”.

Här gjorde Torsdagsdepressionen saken tydlig:

https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/forsamling-i-skane-anmald-till-do-religiost-tvang

Innantilläsningen sker inte utan rörelse (huruvida i hjärtat eller mungiporna lämnas osagt):

”I slutet av förra året anställdes personen som organist i församlingen i Skåne. ’Genast blev jag ålagd av dåvarande kyrkoherde att närvara vid gudstjänster, där jag inte själv tjänstgör, för att vara med om religiösa handlingar tillsammans med kollegor’, skriver hen i sin anmälan till Diskrimineringsombudsmannen, DO.

Organisten uppger i anmälan att hen blivit utsatt för religiöst tvång och menar att det handlar om diskriminering med hänsyn till religion eller annan trosuppfattning. Personen ifrågasätter om man på en svensk arbetsplats verkligen får tvinga anställda att utföra religiösa handlingar, oavsett om de är troende eller ej.

Det framgår av anmälan att organisten är medveten om att det för anställning inom Svenska kyrkan krävs att man är medlem och lojal med organisationen. Däremot menar organisten att hen skrivit under att vanligt anställningskontrakt, inte engagerat sig att utföra religiösa handlingar mot sin vilja.”

Kyrkoherdestackarn tänkte, att den som är anställd i Svenska kyrkan också är en del av församlingen. Organisten hade för sin del ”sökt en avlönad arbetsplats, inte en religiös gemenskap”. Underbart! Helt underbart ljuvligt! Torsdagsdepressionen kanske ibland skulle kallas Glädjebudet?

Organisten befriades från tvånget (typisk prästlösning) – men det finns andra stackare, som lever under detta religiösa förtryck. De är rädda. Grupptrycket med krav på likformighet är tydligen hårt i den församlingen. 

DO beslöt sig för att öppna ett tillsynsärende. Nu vill DO se annonsen för tjänsten, anställningsavtal, styrdokument eller praxis gällande kyrkomusikers deltagande i religionsutövningen samt för anställdas religionstillhörighet. Det sista borde dock DO själv haft pejl på. Men det hela kan bara bli underhållande  intressant. 

Om någon för en generation sedan beskrivit detta fall hade saken uppfattats som 1. utslag av genuint förakt för Svenska kyrkan X. en sketch på Kyrklig Förnöjelses galaföreställning vid en kyrkodag 2. något komplett otroligt (och då säger vi ändå att Jesus har uppstått!) DO:s beslut säger – hur saken än slutar – något om Svenska kyrkans nuvarande ställning. Oförståelsen för hennes unika är inte bara kyrkomusikerns utan alltså också den statliga myndighetens. Så här långt skulle det alltså gå.

Hur kan någon som inte vill utöva oönskad religion i Svenska kyrkan utan bara gå till jobbet (vad nu detta tänks innefatta…) bli kyrkomusiker?  Och vad är för kyrkomusikern ”önskad” religion Somliga kyrkomusiker ber – med kyrkofadern Augustinus – dubbelt när de sjunger. Andra inte alls? 

Vad händer på arbetsplatsen med de andra medarbetarna när kyrkomusikern slipper den oönskade religionsutövningen? Känner de olust? Skam över att vilja ägna sig åt morgonbön? Insikt att just morgonbönen ligger utanför tjänsten, arbetstiden börjar fortsättningsvis en kvart senare? Upprördhet över att en kyrkomusiker av detta slag lyckats bli anställd i vår fina församling? Kristlig förståelse för kyrkomusikern? Jag vet inte.

Ett vet jag. Det är ont om hyfsat betalda tjänster för den som vill ägna sig åt musik. Svenska kyrkan har sådana tjänster. De kan självfallet renodlas till något som inte har med Tron att göra. Är då musikern i egentlig mening ”kyrkomusiker”?

God works in mysterious ways. Var det så här kv*nno*pr*stm*tst*nd*rn* skulle få upprättelse, genom att i god ordning och tack vare DO slippa oönskad religionsutövning?