Det handlar om en internatskola, en kall och dyster plats. ”Där var ingen kärlek, trots att det var missionärer som hade skolan. Det var sådana där kristna med långa ansikten.” Kristna med långa ansikten! De långa ansiktenas kristna! Här vet vi på pricken vad Marie Sarrafian Banker beskriver i boken Mitt älskade Armenien, Förlaget Filadelfia, Stockholm 1938, s 36. Boken handlar om ”kristet martyrium under turkväldet”, dvs det som ledde till folkmord på armenier och som begicks av turkarna. Etnisk rensning. Religionsförföljelse.
I allt det tragiska är Sarrafian Banker rolig på ett urkyrkligt sätt, alltså den hållning som kan återspeglas i den första Kyrkans martyrtid. Det är något annat än vad de kristna med långa ansikten står för. Martyrer ställer aldrig in, ställer sig inte in och ställer inte till med något annat annat än bekännelsen att Jesus är Herren. Det enda de ställer om är något som kallas omvändelse, och den är närmare bestämt Andens verk. De låter något hända och förvånas kanske över att det inte hänt tidigare. Vi kan ju se själva vad som går att veta om Gud. De osynliga egenskaperna finns i skapelsen och kan ses!
För egen del fattade jag för en vecka sedan att hundarnas klena insatser som spårhundar berodde på alla dofter i naturen. Instruktören förklarade att allt samverkar i naturen. Växternas dofter skyddar lukten när ungar föds, sådan lukt som rovdjur annars går på. Hundarna förvillades på ett sinnrikt och av naturen (växter och djur) samarbetsinriktat sätt för att skydda de nyfödda. En enkel bibelläsare som jag, såg i detta Guds goda verk. Tron handlar om det handfasta och om konkreta insikter.
Biskopen hade förresten läst en krönikör i London, som förklarade att han blivit praktiserande kristen, eftersom han upptäckt tron som heroisk och inte terapeutisk. Han hade alltså sett något annat än kristna med långa ansikten. Han hade sett ansikten som kluvits av spotska leenden och leenden av alla de slag. Och han hade fattat att tron inte handlar om att må bra utan om att stå upp för den sanna verkligheten. Verkligheten sådan den verkligen är och förstå mer av den.
Detta sagt kan jag med lärda bröder i det prästerliga fundera över vad vi genomgår. Det var kanske jag som började med en matematisk fråga, ett ämnesområde där jag föga förstår.
Jag ser att dödstalen i Sverige i snitt för veckorna 1-17 under åren 2015-2019 var 32 095. År 2018 var det en influensaempidemi, en som jag vaccinerats emot. Då dog under dessa veckor 33 292. Motsvarande dödstal detta år är 32 704. Varför hanterade vi högre dödstal 2018 utan nedstängningar, omställningar och omfattande ingrepp, sådana som orsakar samhällsskada? Varför sprang inte statsråden omkring med svenska flaggor på kavajslag och dräkter då? Hade vi ens pressträffar? Så vad är det vi genomgår?
En etiker kan förklara att detta möjligtvis beror på att vi nu medialt står inför en skrämmande men osynlig fiende. Det är sant. Men visste vi inte det tidigare? Etikern kan då fylla på med apokalyptiska skildringar på film, i tv, i böcker. Vi är programmerade för denna rädsla, som folk för hundra år sedan visste mindre om. Spanska sjukan tog 50 miljoner liv. Det hände utan att någon förståsigpåare massmedialt och i skrämselsyfte hade prognostiserat vad som skulle hända. Det bara hände. Gjorde det rädslan mer hanterlig?
Det talas om flockimmunitet, herd immunity. Finns det då inte skäl att tala om flockbeteendet också? Skrämda hästar i flock drar besinningslöst bort från faran på ett sätt som kan skada och kanske döda dem. Så vilka står för besinning i tider som dessa? Är det insikten om vår dödlighet som sätter oss i sken, dvs översåtarna skenar och drar ner allt i sin väg? Vi med dem.
Läser de fromma då Job och orden om hur nöd och trångmål skrämmer den gudlöse? Kroppen svällde av fetma, men så är det inte längre. De gudlösas hop går havande med ofärd och föder olycka. Jag hänvisar till Job 15 och vill minnas att Karl Marx använt det där med att gå havande och föda, när det handlar om det kapitalistiska systemet. Jag vet också från någon undersökning att det finns en fara i att fundera. Biografen börjar brinna, folk springer mot utgångarna i panik, men det finns sådana som vill tänka efter innan de springer. När de kommer till utgången är den blockerad av alla som ramlat på varandra, så de kommer inte heller ut.
Jag kommer inte med stärkande fraser och ger inte lindring med läpparnas tröst, det fattar jag med Job. (Job 16:5) Men också hos Job ser jag flockbeteendet, nu riktat mot honom – den fromme. (Job 16:19). Så vad betyder det att Gud stänger somliga ute från vett och förnuft (Job 17:4). Den som läser Job i tider som dessa har en del jobb att ägna sig åt rent förståndsmässigt.
Det är här jag får problem. Är den härskande klassen så klok som den vill framställa sig? Jag har i så fall inte begripit detta. Och är förhållandet detsamma i alla länder, och varför skulle det inte, så blir det väl inte klokare ju fler de är, översåtarna? Eller ska vi tro det? Barbara Tuchman gör det inte i sin bok Dårskapens vägar, The March of Folly (1984). Jag måste leta fram mitt exemplar.
Det finns vett men det finns – och det hör till normaliteten i denna värld – vanvett. Tuchman belyser med bibelmaterial (Jerobeam och Rehabeam ni minns) men också med USA:s krigföring i Vietnam. Annat att förtiga. Jag är ju ute efter en grundkategori och ute efter att skrämmas nu. Tänk om den överhet vi har inte är riktigt klok och att denna överhet, spridd i många länder, springer flockvis därför att alla andra springer? Jag ser den springande statsmannen Löfven och då blundar jag. Ska jag lugnas av Donald Trump? Eller av Lena Hallengren, Isabella Löfvin eller den åldrade Hans Dahlgren? Kanske Amanda Lind eller finansmarknadsminister Bolund, denna egendomlighet. Nä, skräck från alla sidor.
Jag kan läsa Uppenbarelseboken för att pigga upp mig inför det övervakningssamhälle som nu gestaltas. Och så funderar jag på nytt över de kristna med långa ansikten. Om det ändå kunde räcka med kristna som såg sådana ut. Det finns alldeles för många med långa ansikten i vår tid. Dagens dagsaktuella dagsländemaning blir ett enkelt:
Klyv ansiktet som en motståndshandling: Le! Annars kan ditt ansikte bli för långt och du själv en sådan där kristen med långt ansikte.