En kristen ber i Jesu namn eller ”genom Jesus Kristus, vår Herre”. Vår bön blir hörd av Fadern, men två tankar tryggar jag mig vid. Den första: De mest korkade bönerna filtrerar Jesus, som gillar mig och inte vill att jag inför det gudomliga majestätet ska framstå som en idiot, bara de sinnrika bönerna förs vidare. Den andra: Böner som inte bes genom Jesus kanske egentligen inte är böner.
Jag hämtade det fina bladet Trovärdigt i Örs kyrka i går. Det är något som kallar sig ”Svenska kyrkan VÄXJÖ” som ger ut det. Jag läste domprostens ord. Vi är inte ensamma när livet inte blir som vi tänkt oss och denna insikt kan hjälpa oss genom livets svåra stunder. Jag undrar om domprosten i egentlig mening haft några svåra stunder. Kyrkans klockor fortsätter ringa för tro, hopp och bö, och ett ”vi” heter det i bladet ”fortsätter att fira gudstjänst under trygga former”. Vilka vi? På betald arbetstid, det fattar jag. Inga permitteringar här inte..
En särskild begåvning vid namn Leif Adolfsson finns i Växjö. Han talar om ”ett ilsket virus”. Men hallå! Ska ingen försvara viruset och säga att det är som det är? Viruset kan bli helt fridfullt när det muterat. Men ilsket är det inte. Själva kategorin är främmande. Bara en Adolfsson kan komma på en så befängd tanke. Minns var ni läste detta omdöme först.
Leif Adolfsson verkar trots allt tacksam. Livets krumsprång ger oss den tid för reflektion vi behöver. ”En tid då många kommer samman och funderar ihop.” Många och många. Inte fler än 50 och pastoratets gudstjänster är omställda. Adolfsson är inte orolig. Han tror ju och därför kan han göra Lasse Berghagens ord till sina: knäppa sin händer till bön i Faderns hus – ”det skänker mig ro och förtröstan, skänker mig glädje och ljus”. Bara en fähund skulle ta ut satsdelarna här och säga: Religion! Men färhunden skulle ha helt rätt.
Ni vet hur Modéus II ber: ”låt inte viruset sprida sig.” Det håller jag för att vara en tanklös bön. Viruset är som det är och det hör till dess natur att sprida sig. Vad begär Modéus II av Gud egentligen? Vore det inte sinnrikare att be Gud låta detta covid-19-virus mutera och bli harmlöst? Jag menar, det har ju redan spridit sig och sprider sig tydligen oberört av vad Modéus II ber. Detta kunde i Växjö stift blir ett allvarligt problem, biskopen ber – men det får ingen verkan. Vad har vi Modéus Ii till då?
I Magazinet, en reklamtidning, intervjuas Modéus II. Det finns ljus i tunneln, det är ”tematiken om att livet segrar över döden. ”Att vi kan ana ljuset i tunneln är jätteviktigt.” Jo, och det kan visa sig att ljuset i tunneln är tåget som kommer… Men det sa han inte. Kanske Antje får ur sig något om Jesus när alla andra flummar runt?
Antje nyttjar begreppet ”oigenkänd”. Det är väl ”unbekannt” eller ”unbemerkt”, men på svenska heter det att han gå utan att bli igenkänd om man inte säger ”oförmärkt”. Nå, påskens evangelium kommer att förkunnas också detta år så att det berör oss. Som det brukar, alltså. Förhänget till det allra heligaste brast: ”existensens dolda djup ligger nakna framför oss”. Ibland förstår jag varför Nionde armén gick under öster om Berlin. Jag detaljstuderade händelseförloppet i tisdags, oklart varför jag gjorde det. Men maningen missar jag inte:
”Särskilt denna påsk: släpp in Guds kärlek som är starkare än döden i ditt liv.” Det gjorde jag gärna, men vi 70+får ju veta att detta är olämpligt. Kyrkan firar påsk utan oss… Men Antje håller i: ”Var välsignad i den omsorg du visar dig själv, dina medmänniskor och Guds skapelse.”
Vad betyder det? Jag och en del andra förbrukade präster tycker synd om oss själva, medmänniskorna får jag inte möta och påskölet får jag dricka upp själv. Guds skapelse äter jag upp: lax, sill, ägg och köttsligheter för att inte nämna potatis och sparris. Irriterad av det fromsinta snacket blir jag. Vi har en kyrkoledning som är oförmögen att tala trons språk men också oförmögen att upptäcka detta förhållande. Bra att det finns Dagsländor som klargör detta. Glöm inte var ni läste det först.
Dymmelonsdagen kl 17 ringde Mohedas kyrkklockor. De ska väl fortsatt ringa. Om tanken var att dett ringande under tre minuter varje dag kl 17 skulle ringa för tro, hopp och bön, kan jag nu meddela att min otro stärks, förnimmelsen av hopplöshet inför det kyrkliga (och det politiska) tilltar och att bön inte är att tänka på i denna min sinnesstämning. Annars brukade Stilla veckan hjälpa mitt arma fromhetsliv genom tystnad, fokus och tillbedjan. Jag läser Klagovisorna. Där tycker jag mig förnimma själar med grå keps (obs! metafor!) Moheda kyrka är alltid öppen, står det i församlingsbladet och jag är alltid välkommen att höra av mig ”till oss”: ”tillsammans möter vi nya utmaningar”. Kyrkoherden har en bakgrund som folkpartist, tror jag. På sista sidan i församlingsbladet kommer en precisering: ”våra kyrkor är öppna dagtid”.
Prosten R ringde. ”Är det inte skitsnack det där talet om det myckna bedjandet? Jag tror inte på det.” Jag kände böjelsen att hålla med. Då hade väl församlingarna i åratal haft många tillfällen till bön, morgon, middag och kväll. Ni förstår min undran. Det gjorde prosten R, glad över mitt instämmande, i vart fall. Prosten R var i slaget: ”Avslöjas inte i denna kris vad som är Svenska kyrkans faktiska läge?” Jag svarade ”jo”, vad skulle jag annars säga? ”Hur ska vi förstå det? undrade prosten R. ”På samma sätt som det avslöjas hur illa förbanden rustats den dag det blir krig. Först då faller det samman så att alla ser.” Jag berättade inte om pansarförbandet som tilldelats fem nya stridsvagnar dagen innan och sedan skickade fem besättningar i strid. Stridsvagnar slogs omedelbart ut. Eller sa jag honom detta? Då förstärktes nog hans dysterhet.
Dario Fo berättar i boken Fladdermössens by, Ordfront 2005, om sin barndoms by Port Valtravaglia. Bland glasbruksarbetarna från olika länder uppstod ett blandspråk. Ordet för skojare var stappích (aa s 68).
När jag läser alla de slätkammade utläggningarna om påsk och tunnelseende men föga om vad Jesus egentligen gjorde för oss, kom jag att tänka på Dario Fo. Fråga mig inte varför. Stappích är det användbara ordet att lägga på minne!
Vill vi höra om livets spirande mirakel? Prosten R piggar nog inte på sig. Varför behöver dom snacka, tror ni? Kommunikatörerna har sagt till dem… https://www.svenskakyrkan.se/goteborgsstift/biskop-susannes-paskhalsning-2020
Den som i dessa dagar följer Klagovisorna får sig besk information till livs.
”De syner som dina profeter såg var lögn och bländverk. De visade dig inte din skuld, så att ditt öde kunde vändas. Falska och förledande var deras profetord.” (Klag 2:14)